Hus och familj - Drömmar och vardag

Lillan äter nu nästan bara mat. Innan sängdags får hon ibland ekologisk majsvälling, men i övrigt är det vanlig mat som gäller. Till frukost äter hon alltid gröt med frukt eller bär och ibland lite krossat blodbröd för järnets skull. Oftast är det ekologiska havregryn vi gör gröten på men när jag var hemma i Jämtland hittade jag en ekologisk gröt på havre och quinoa som hon gillade som jag ska försöka hitta här hemma också, den kändes nyttig och bra.

I morse gjorde jag som vanligt gröt och skulle precis börja mata henne när jag ser något svart i gröten. Börjar kolla närmare och inser att det är en liten skalbagge! Fy för kryp i maten. börjar svära lite för mig själv över dessa papperspåsar med mat som inte håller skadedjur borta. Har länge tänkt att byta ut alla papperspåsar mot glasburkar men inte hittat några vettiga burkar med stora lock. Jag vill ju kunna ta med ett decilitermått direkt ur burken utan problem. Jag vet att det finns på Åhlens men jag tänker inte betala närmare tvåhundra kronor för en glasburk. Så det har inte blivit av... Så nu ska jag leta loppisar och förhoppningsvis kunna köpa några burkar begagnat. Ska kolla på Ikea igen också, kanske har de fått in de där bra burkarna med snäpplock igen som var slut när jag var där sist.

Efter frukost började jag i alla fall dra ut allt från skafferiet och kolla igenom om det fanns fler kryp men hittade ingenting. Tyckte det var väldigt konstigt ända tills jag kom på att den lilla skalbaggen säkert kom från hallonen som jag lagt i gröten! Visserligen var de ju rensade men sååå noga brukar jag inte vara när jag rensar att jag kollar vartenda bär med lupp... Så då var det problemet löst. Men jag tänker fortfarande köpa glasburkar. Plast vill jag inte använda, känns inte lika naturligt med plast, dessutom undviker jag helst plast med tanke på gifterna som kan finnas i. Läs mer i denna blogg om det: http://ekoblogg.blogg.se/2008/october/farlig-plast.html#comment
För övrigt en mycket bra blogg med mycket inspiration för miljömedvetna, så kolla in den!

Hittills har det gått ganska bra med mat till Lillan. Hon äter allt och har inte visat några tecken på någon allergi. Visserligen har det slunkit ner rätt många köpeburkar med ekologisk barnmat eftersom jag inte hunnit/orkat laga så mycket som jag hade velat men hon har i alla fall bara ätit ekologisk mat. Förutom sötpotatisen som hon älskar men som jag inte hittat ekologisk någonstans. Men nu börjar hon kunna äta samma mat som vi gör. Det innebär att hon antingen måste börja äta vissa saker icke ekologiskt eller att vi måste ändra på hur/vad vi äter. Och det är ett litet dilemma. Jag hade gärna ätit bara ekologiskt, men P. är för snål när han handlar. När vi träffades tror jag aldrig han tittade på en prislapp när han handlade men nu går han minsann och jämför! Jag lyckades kanske lite för bra med att göra honom mer prismedveten :) Så jag handlar ekologiskt men P. gör det oftast inte. Vi äter dessutom mycket kyckling och det går inte få tag på ekologiskt här, efterfrågan är för stor. P. tycker jag är fånig och tror inte att det spelar så stor roll. Jag har flera gånger hindrat honom från att ge Lillan mat som inte är ekologisk och som innehåller tex karragenan. Jätteviktigt att hon inte äter kemiska tillsatser tycker jag, enbart fånigt tycker P.
Så jag vet inte hur vi ska göra med maten framöver. Helst skulle jag ju så klart vilja att vi alla åt enbart ekologiskt och fritt från kemiska tillsatser, men då krävs det ju lite mer engagemang från P. också.

Ja då är det 2009 då. Som vanligt känns det som om det ska bli en ny start bara för att almanackan säger att det är ett annat år. Helt plötsligt ska jag sätta upp mål för året och lyckas med allt jag inte lyckades med förra året :) Det är så mycket jag skulle vilja göra och få gjort. Men som vanligt rinner tiden bara iväg och jag får aldrig ändan ur vagnen och kommer igång. Varken små saker, som att sätta igång en tvättmaskin, eller stora, som att påbörja renoveringen av badrummet, blir gjorda.
Vet inte om det är tur eller otur att vi är lika slöa jag och P.

Igår gick jag i alla fall igenom alla lillans kläder och rensade ut allt för litet. Det blev inte mycket kvar... Hon har blivit så stor. Eller rättare sagt, hon har fått så långa ben. I byxor och pyjamas har hon storlek som en ettåring och hon är bara sju månader!

Det går så fort, för varje dag lär hon sig något nytt. Häromdagen började hon säga "Pappa", eller egentligen lite mer som "Bappa". Om och om igen sa hon det. När hon satt i bilen och P. var utanför och tankade frågade jag henne "Vem är det? Är det Pappa?" och hon skrek "Bappa!" med ett stort leende :) Nu verkar hon ha glömt bort det för igår sa hon det bara en eller två gånger och hittills idag är det bara allmänt joller som hörs. Men det kommer nog snart tillbaka. Det är verkligen kul att se hur hon växer och utvecklas!

Hur kan det bara vara lagligt att låsa in människor med psykiska problem tillsammans med dömda brottslingar? En sådan behandling kan väl ändå inte göra någon frisk?
"Vi vet inte vart vi ska göra av dig, du är för oss likvärdig med en dömd brottsling" Halleluja vilken boost för självförtroendet! Snacka om att försöka sopa problemet under mattan.

Blir riktigt förbannad och hoppas verkligen att det väcks en debatt om detta och att det snarast öppnas en enhet med personal som är utbildade på problematiken och behandling av självskadepatienter som håller lika hög säkerhet som rättspsyk. Och att det ska vara en självklarhet att följa upp alla utskrivna patienter och hjälpa dem tillbaka ut i samhället i lagom takt anpassad efter varje individ.

http://correntv.corren.se/index.aspx?id=1114
http://www.corren.se/archive/2008/12/10/k0f3n92vrv6mkng.xml
http://www.corren.se/archive/2008/12/10/k0f3o8iz51v06al.xml

Jag önskar att jag kunde vara lite mer realistisk med mina målsättningar. Men det funkar inte. Så fort jag bestämmer mig för att göra något vill jag göra det omedelbart och perfekt. Inte bara lite halvdant. Vilket får till följd att jag misslyckas. Varje gång.

Jag önskar jag kunde nöja mig med ett litet mål, ett normalt mål. Jag önskar jag kunde inse att alla amdra inte lyckas perfekt jämt och att jag faktiskt inte behöver göra det heller. Att jag inte behöver göra så drastiska förändringar och bli extrem på nåt sätt. Men det är svårt. Jag vill vara perfekt. Jag vill lyckas. Jag vill vara bra. Och jag vill framför allt ha kontroll.   

Men samtidigt vet jag att allt detta ofrånkomligt leder till ett misslyckande. Och jag är faktiskt ganska less på ätt känna mig missslyckad.  

Hemköp försöker framstå som en kedja som satsar på miljö, småskalighet och lokalt producerad mat. Verkligheten är helt annorlunda.
Hemköp är den av de stora kedjorna i Sverige som är mest stelbent och ska styra allt centralt. De enskilda butikerna har egentligen ingenting att säga till om angående sitt sortiment. Allt ska ske på Hemköps villkor och ingen hänsyn tas till olika småskalliga producenters förutsättningar. Kan en producent inte följa Hemköps villkor tas produkten inte upp i sortimentet, även om producenten har en alternativ lösning.

Det är tråkigt att Hemköp använder sin storlek för att böja och pressa producenter och leverantörer till att följa deras villkor istället för att använda sina resurser till att skapa så bra förutsättningar som möjligt för ökad försäljning av småskaliga produkter.

Trodde faktiskt aldrig jag skulle säga detta, men ica och framförallt Coop gör mycket bättre ifrån sig vad gäller småskalighet, åtminstone enligt min erfarenhet.

Nu har Lillan flyttat till eget rum. I natt sov hon från 19 på kvällen till närmare fem på morgonen utan att vakna. Sammanhängande sömn är totalt underskattat!
Avbruten sömn, sjukskrivning och jobb, plus Lillan på det har gjort att jag inte orkat eller hunnit med något annat än det absolut nödvändigaste. Dit hör som ni märker inte bloggande :)

Lillan har dessutom varit magsjuk och varit på barnakuten två gånger. Den jobbigaste tiden matade jag henne var femte minut med spruta i munnen för att få i henne lite vätskeersättning. Nu är hon tack och lov frisk igen och vi har äntligen fått lite ro. Så vem vet, snart kanske det händer lite här igen :)

I morgon ska jag och min mamma åka på en kryssning till Helsingfors. Två nätter ska vi vara borta och det ska bli sååå skönt, tror jag... Vore väldigt skönt att få sova hela natten utan att bli störd, äta middag utan stress och gnäll och bara få vara Anna ett tag.
Om det inte är så att jag bara kommer att längta hem till Lillan förstås. Det är lite tvådelat det där. Men hon ska ju vara hemma med sin pappa så hon kommer ha det så bra. Kommer säkert sitta i pyjamas och mysa hela dan :)

Börjar bli riktigt less på extra vikten efter graviditeten. Att jagas av min läkare att jag måste gå ner i vikt för blodsockrets skull gör ju inte saken bättre. Skulle man inte gå ner när man ammar??? Inte jag i alla fall, snarare tvärt om. Men nu när jag slutat amma måste jag verkligen ta tag i det här, känner mig som en sladdrig vetebulle...
Tyvärr är jag bara så sugen på... ...Allt!
Det är en lätt väg ut ur tröttheten och trots att jag vet att det bara blir en ond spiral så slinker det ner socker och choklad så fort jag får chansen...
Sådär sex kilo för mycket väger jag enligt läkaren men helst bör jag gå ner tio kilo. Känns ju som hur mycket som helst! Tänk att jag släpar runt på tio mjölkpaket hela tiden... För ett och ett halvt år sedan vägde jag tio kilo mindre än nu, så svårt kan det väl inte vara att hitta tillbaka dit!? Ska bara räkna ut hur jag ska bete mig för att göra det...

Lillan älskar getmjölk. Får hon välja vill hon hellre ha det än ersättning och det känns så bra. Förutom att getmjölk innehåller lite mer protein och fosfor och mindre C-vitaminer är det nästan helt likvärdigt näringsmäsigt som ersättning. Eftersom vi börjar introducera "riktig" mat nu känns det inte som om det gör något att det är lite C-vitamin. Hon får nog tillräckligt genom hemmagjord äppelmos och andra frukt och bärpureer ändå.
Däremot blir hon väldigt hård i magen av getmjölken men det avhjälps med att tillsätta lite getmese i mjölken.

Detta foto är taget idag i vår trädgård. Jag visste att det fanns vinteräpplen, men är det inte liiiite sent för trädet att blomma NU?

Usch för alla dessa aromer som finns nästan i allt livsmedel! Vi proppar dagligen i oss så mycket artificiella aromer att vi inte längre vet hur den ursprungliga och naturliga smaken ska smaka.

Tänk efter själv, vet du hur en rökt skinka ska smaka? Eller vanilj?

Vi bedövar våra smaklökar med så mycket starka konstgjorda smaker (gärna med lite smakförstärkare på också för att ytterligare fördärva smaken) att de livsmedel som inte innehåller aromer upplevs smaka fel eller lite. Precis som rökare förstör sina smaklökar förstör även vi andra vår upplevelse av smak genom att peta i oss dessa artificiella aromer. Ju mer smak ju bättre -eller?

Själv uppfattar jag en "arom"-fri produkt som godare just för att jag vet att den är naturlig i smaken, men i ett blindtest vet jag inte alls om jag skulle välja den som godast.

Äkta smak är dyrt, smak på flaska är billigt. Låt er inte luras av livsmedelsbranchens profitjakt, tillåt dig själv att njuta av de goda variationsrika äkta smaker som faktiskt finns, Vill du äta jordgubbsfil? Häll då lite jordgubbar i din fil och voila, du har en naturlig smak, som dessutom är mycket nyttigare, innehåller både mer vitaminer och fibrer än arlas skämt till smaksatt fil.



Detta är äkta smak!

Nu är jag förbannad! P har gått tillbaka på jobbet och jobbar 100%. Jag jobbar också 100% (kan man jobba mindre som egenföretagare?) och har med mig Lillan till jobbet. Det innebär att vi kan spara på våra föräldradagar.
Nu är jag rejält förkyld och har sjukskrivit mig. Förutom när jag blev sjukskriven av läkare under graviditeten har jag aldrig sjukskrivit mig förut utan kämpat på, företaget måste ju skötas oavsett. Nu har jag ju två anställda som kan sköta det mesta och eftersom jag betalar extra avgift för att slippa karensdag tänkte jag att det var dags att faktiskt vara sjuk när jag är sjuk.
Problemet är då att jag inte får ta hand om Lillan. Är man sjukskriven får man inte ta hand om sina barn för försäkringskassan. Kan ju vara rätt och riktigt i vissa fall men inte alltid. P skulle därför ta ut tillfällig föräldrapenning (VAB) för att ta hand om Lillan istället.
Men det får han inte!
Nä, om barnet är mindre än 8 månader får man bara ta ut tillfällig föräldrapenning om barnet ligger på sjukhus eller om man förlorar en arbetsinkomst för att barnet inte kan vistas på sin BARNOMSORGSPLATS. Att jag i vanliga fall tar hand om Lillan räknas inte som att hon har barnomsorg, så därför är inte P berättigad till att få Tillfällig föräldrapeng.
Hur är det tänkt egentligen???
Jag får inte ta hand om Lillan eftersom jag är sjuk och P får ingen ersättning om han är hemma från jobbet för att ta hand om henne. Ska vi dumpa av henne på försäkringskassans kontor kanske?

Mutter mutter och ilskna blickar på försäkringskassans tröga regelverk. När jag ändå ondgör mig kan jag ju klaga på att vi inte förrän förra veckan fick första utbetalningen för Ps föräldrapenning som han tog ut mellan 3juni och 1 september. Tur att vi har den ekonomi vi har, hur sjutton ska man annars överleva med bara en inkomst i över tre månader?

Jag tror att amning, när den fungerar är absolut bäst för små barn. Men om den inte funkar är det ju idag ingen katastrof. Det finns flera sorters ersättning att välja mellan, semper, hipp, nutramigen osv. Tyvärr går de flesta av de här emot mina principer om att ge Lillan naturlig mat och det känns inte riktigt bra. Semper innehåller tex soyalecitin, samma ämne som margarin bl.a. som kan innehålla spår av bensinliknande ämnen. Hipp känns då bättre, det är ett ekologiskt alternativ, men den är baserad på komjölk. Komjölk är inte sammansatt på samma sätt som modersmjölk och innehåller naturligtvis komjölksprotein.
Vissa barn är allergiska eller känsliga mot komjölksprotein och nu finns det även forskning som visar på att det kan finnas ett samband mellan diabetes typ1 ("barn och ungdomsdiabetes") och att barnen fått komjölksprotein tidigt i livet. Nu får Lillan Nutramigen eftersom vi ett tag trodde att hon reagerade på komjölksproteinet. Det tror jag inte längre, men det är lite som att välja mellan pest och kolera. Nutramigen är ju inte det minsta naturligt utan är helt kemiskt sammansatt, medan Hipp är baserat på komjölk.
Men från och med nästa vecka blir det ny mat för Lillan! Då kommer det getmjölk som jag beställt som hon ska få. Getmjölk är otroligt nyttigt, och är den mjölk som är mest naturligt lik modersmjölken (kanske med undantag av apors mjölk, men det är ju lite svårt att få tag på...)
Getmjölk har länge använts som medicin för alla möjliga åkommor och de flesta som av någon anledning inte tål vanlig mjölk kan äta getmjölk och getmjölksprodukter. Getmjölk är på de flesta sätt bättre för människan än komjölk, med undantag för ekonomin.
Så nästa vecka ska vi introducera getmjölk för vår lilla, förhoppningsvis går det bra, trots bvcs skepticism. 

Mycket händer under en graviditet, både kroppsligt och själsligt. Men det tråkigaste och konstigaste som hände mig måste vara att mina självlockar är borta:(
När jag var liten hade jag spikrakt hår, i puberteten fick jag mer och mer lockar, men nu är alla borta igen... Kanske lite självfall finns kvar i bästa fall.
Tråkigt, jag gillade verkligen mina lockar. Min kusin hade precis likadant, rakt som liten, lockigt, nästan krulligt senare men spikrakt efter förlossningen. Hennes har inte kommit tillbaka, men jag kan inte låta bli att hoppas att mina kommer tillbaka när kroppen är återställd igen.
Jaja, den som lever får se, och även om jag nu ska ha rakt hår resten av livet var det ändå värt det!