Publicerad 2008-04-30 10:44:20 i Allmänt,
Det som hänt i Österrike är fruktansvärt! Hur kan det ha hänt utan att någon förstått? Utan att någon märkt? Utan att någon reagerat? Hur kan någon gömma fyra personer i 24 år(!) utan att upptäckas?
Herregud stackars barn! Kan inte förstå att mormodern inte visste, kan bara inte fatta! Hon måste ju ha anat i alla fall... Vart tog alla pengar vägen som han köpte mat för åt dem? Och hur kan man bo över 24 år i ett hus utan att gå ner i källaren? Eller ut i trädgården??
Helt vansinnigt!
Jag har precis läst ut Holst "kungamordet" som är två historier i en. Delvis handlar den om dansk politik och det politiska spelet när socialdemokraterna förlorar ett val, dels handlar det om kvinnomisshandel.
Den man som siktar på att bli ny partiordförande efter det katastrofala valet misshandlar sin fru och man får följa hennes tankar, rädsla och förtryck. Hur hon tar tillflykt till alkoholen och trots att hon VET att han kommer att misshandla henne ändå anser sig älska honom och följer honom hem. Trots att hon kan läsa av hans kroppsspråk och ansiktsuttryck väntar hon bara istället för att fly, istället för att ta sig därifrån. Hur hans psykiska terror lyckats förtrycka henne och få henne att tro att hon är dum och värdelös.
Och detta utan att någon reagerar!
Hur kan det få hända? Det är inte ovanligt, det är inte något som bara är påhittat i en bok, det händer varje dag här i vårt land! Kanske hos grannen? Eller någon arbetskamrat? Någon släkting eller nära vän?
Kanske händer det mitt framför ögonen på oss utan att vi märker? Utan att vi anar? För inte tror man någon man känner kan vara ett sånt monster så fort dörren stängs? Men i de lugnaste vatten...
Den svenska kulturen säger oss att man inte ska fråga, inte lägga sig i, det är skamligt, personligt och privat, och dessutom är kvinnan vuxen och kan "välja själv". Ingen är väl så dum att hon stannar i ett sånt förhållande! Men det gör man! Fysisk misshandel följer oftast på psykisk misshandel. Ett förtryck av kvinnan att hon tror att det är normalt, att det är hennes fel, att han inte menar det, att hon inte klarar sig utan honom och så vidare.
Det är allas vårt ansvar att reagera om vi ser något som tyder på misshandel, oavsett vem eller vad det gäller, för oavsett om kvinnan förstår det eller ej behöver hon hjälp att ta sig ur ett sånt förhållande. Det är hela samhällets ansvar att inte blunda, att se och reagera!
Usch, blir så upprörd över att sånt förekommer, och särskilt över tanken att det kanske händer någon jag vet vem det är utan att jag ser eller anar att det sker...
Publicerad 2008-04-30 10:19:04 i Allmänt,
En av mina favoritlåtar av Halvarsson, med en stor reservation för stavningen...
De va läng sen ja had nå slantan över
De va läng sen förtjänsta va stor
Men mäninga me å läva för slantan ä int så stor som man tror
Själv så räken je int slantan
Je har äne som gär me rik
Ungan mine dom kräv int så myttje de e mest kärlek som dom får
Å de gett nog vä de bästa om man sir et hur bra ma må
Om du´nt förstår je e lycklig som så
Kom å si hur je läv
Om du´nt förstår je e lycklig ändå
Kom, si hur je må
De e int så lätt som je få e å låt men man gett ju hjälpas åt
När allt känns tungt å hårt tar je bössa å går te skogs
Där behövs inga slantan
Därför så känn je me rik
När ja går å funder aldes själv ja då känn je hur stort allt e
Att je gär i stort de je vill
Ibland känns de som tia står still
Om du´nt förstår je e lycklig som så
Kom å si hur je läv
Om du´nt förstår je e lycklig ändå
Kom, si hur je må
Om du´nt förstår je e lycklig som så
Kom å si hur je läv
Om du´nt förstår je e lycklig ändå
Kom, si hur je må
( Det var länge sedan jag hade några pengar över
Det var länge sedan förtjänsten var stor
Men meningen med att leva för pengar är inte så stor som man tror
Själv så räknar jag inte pengar
Jag har annat som gör mig rik
Mina barn kräver inte så mycket, det är mest kärlek som de får
Och det måste vara det bästa om man ser till hur bra vi mår
Om du inte förstår att jag är lycklig såhär
Kom och se hur jag lever
Om du inte förstår att jag är lycklig ändå
Kom och se hur jag mår
Det är inte så lätt som jag får det att låta, man måste ju hjälpas åt
När allt känns tungt och svårt tar jag geväret och går ut i skogen
Där behövs inga pengar
Och därför känner jag mig rik
När jag går och funderar aldeles själv så känner jag hur stort allt är
Att jag gör i stort det jag vill
Ibland känns det som om tiden står still
Om du inte förstår att jag är lycklig såhär
Kom och se hur jag lever
Om du inte förstår att jag är lycklig ändå
Kom och se hur jag mår)
Publicerad 2008-04-29 09:35:28 i Barnen,
Nu är det inte länge kvar!
Jag har gått upp lite mer och är på en total viktuppgång på 8 kilo.
Inga tecken på bristningar ännu, det är skönt. Blivit lite lite mörkare i huden runt naveln och nu kan man ana en svag liten hormonrand, men inte så mycket.
Jag har lite lite högt blodtryck 140/75 men inget att oroa sig för om det inte stiger mer.
Blodsockret är som vanligt högt, 8,7. Så det närmar sig den magiska gränsen 9, hoppas att det inte stiger över för jag vill inte göra sockerbelastning och behöva tänka på det nu. Det är ju så kort tid kvar...
Fundusmåttet eller vad det heter är 33 cm (storleken på livmodern) och följer en fin kurva precis som den ska. Lite större än medel men inom gränsvärdena utan problem.
Lillan väger nu sisådär 2,5 kilo och är ca 45 cm lång. Hon ligger med huvudet neråt och rumpan/fötterna upp till höger för det mesta. Bland det skojigaste hon har för sig är att trycka ifrån så mycket hon orkar mot mammas revben, gärna avslutat med en rejäl spark så det knakar till i revbenen... I mitten av magen till vänster brukar hon ha händerna eller armarna tror jag för där bankar hon också på så hela magen bucklar ut då och då.
Alla hennes organ är färdigutveklade nu, utom lungorna som behöver lite mer tid på sig att mogna och klara övergången till luft. Så OM hon skulle bestämma sig för att komma ut snart har hon alla odds på sin sida att klara sig aldeles utmärkt. Det är skönt...
Det känns som om förlossningen närmar sig med stormsteg, fast ibland med myrsteg. Ibland känns det som om det är hundra år kvar, ibland som om det är i morgon... Har börjat fundera på att tvätta alla kläder vi köpt så det är gjort. Har till och med funderat på att börja packa bb-väskan men det känns liiite tidigt ännu, när jag väl har gjort det kommer varje dag kännas oändlig och bara en väntan på att hon ska bestämma sig för att komma ut. Och det skulle ju inte vara ovanligt om det är hela sju veckor kvar...
Jag har haft en sammandragning som höll i sig ganska länge, i alla fall någon minut tror jag, och gjorde ganska ont också, när jag höll på i trädgårdslandet häromdagen. Enligt barnmorskan är det väldigt vanligt att få sammandragningar nu, att livmodern liksom övar sig, men normalt ska de inte göra ont utan mer kännas lite obekväma bara. Så det gäller att ta det lite lugnt nu och inte överanstränga mig alltför mycket. Foglossningen har blivit lite värre och nu gör det ont redan innan jag kliver upp ur sängen på morgonen, men inte så farligt ändå mot vad det kan göra.
Lite svullen vissa dagar, men jag kan fortfarande ha mina ringar utan större problem. I vår bok om graviditeten står det att man väldigt ofta blir trött och grinig nu, och i pappakapitlet att han måste ha överseende med sin partners svajiga humör. Jag känner mig inte särskilt grinig och frågade P. om han tyckte att jag var det. "Nä det tycker jag inte, inte värre än vanligt" svarade han då. Är det ett bra eller dåligt betyg??? Mhm, väljer att tolka det som om jag INTE är särskilt grinig...
Publicerad 2008-04-25 21:46:28 i Allmänt,
...Med det mesta just nu känns det som. Mycket att göra på jobbet. Denna vecka började båda nyanställningarna så det har varit mycket att introducera och hinna med på mina fyra timmar om dagen. Men det känns väldigt bra, hoppas bara att det håller i sig och att det ska fungera bra med båda två.
Dessutom finns en liten stress inför kvartalsredovisningen av momsen och deklarationen förståss... Det mesta av deklarationsjobbet är redan gjort, men bara att fylla i blanketten känns lite jobbigt...
Jag blir trött fort och har lite ont av foglossningen. Förkylningen gör ju inte saken bättre heller...
häromdagen fixade jag lite i trädgården, tänkte plantera om jordgubbarna (ingen aning om det är rätt tid just nu, men det gick inte att rensa utan att plantera om dem då de växer huller om buller om vartannat). Jag blev trött på en gång och började plantera de plantor jag redan plockat upp för att fortsätta en annan dag. Åtta plantor hann jag innan jag fick sammandragningar. Och då var ändå syrran här och hjälpte till också. Jag blev tvungen att sätta mig och vila, så nu har vi en hink med upplockade jordgubbar i garaget... Undrar om jag kan få med P ut i helgen för att göra iordning resten? Lite kan jag ju göra själv, men det var lite läskigt att få sammandragningar sådär. Precis som om kroppen sa "nu är det nog, dags att vila bums" så jag ska nog ta det lite lugnare några dagar i alla fall.
Idag har jag shoppat. Dels en födelsedagspresent till syrrans lillkille som har fyllt ett år och har kalas i morgon (en liten pool till i sommar blev det), dels hittade jag en butik häromdagen som jag var tvungen att gå in i. "kid2kid" heter den och där kunde man fynda. Idén gillar jag verkligen också. Man lämnar in sina gamla barnprylar, kommer överrens om ett pris och när varan är såld får butiken en viss del av pengen och den som lämnat in det sålda får en del. Jag fyndade en vagga för tvåhundra kronor, ett set med plastverktyg till ettåringen för 10 kronor, en badbalja för 40 kronor och ett set med massor av olika instrument till J.s lilla kille. Han har ju faktiskt en rockande pappa och det ska ju börjas i tid! Nu kan han både trumma och blåsa trumpet bara han blir gammal nog... tre veckor är kanske lite väl ugnt, men jag kunde inte låta bli... Där fanns allt från kläder till barnvagnar (för mellan 500 och 1000 kronor!!), skridskor, slalomskidor, flytvästar, leksaker, böcker och ja, you name it! En butik jag absolut kommer att besöka igen! (Den ligger i Täby om någon undrar). Varför köpa nytt när det finns jättefina begagnade prylar för en bråkdel av priset?
I morgon är det en jättestor barn-loppis här som jag funderar på att gå på. Inte för att det känns som om vi behöver så mycket mer, men det är lite roligt med loppisar. Men på eftermiddagen ska vi ju på födelsedagskalas och frågan är om jag orkar båda? Och OM jag orkar borde jag kanske egentligen lägga energin på att fixa lite här hemma istället för att köpa saker som vi egentligen inte behöver... Jaja, vi får se...
Lite extra energi och ork skulle inte sitta dumt...
Publicerad 2008-04-25 13:15:54 i Barnen,
Ja nu är vi klara med profylaxkursen. Tre gånger på två timmar var den och värd varenda krona som det känns nu. Vi har lärt oss massor, både andning och avslappning som är det grundläggande inom profylax, men även massor med annat. En helt annan inblick i förlossningsskedena och vad som händer när och varför.
Första kurstillfället var lite pinsamt sådär, vi, särskilt inte P. är inga som släpper lös hur som helst inför en grupp helt främmande människor så det var lite obekvämt att göra vissa övningar. Men vi övade desto mer hemma när ingen såg oss se fåniga ut :)
Jag var inte särskilt orolig inför förlossningen innan heller, men nu känns det verkligen som om vi bara väntar på att det ska bli dags. Lite mer övning skadar säkerligen inte, men det känns ändå som om vi har koll på vad vi ska göra, och hur.
En av de bästa sakerna med kursen är att det stärkt oss i att det är vi som ska föda barn, inte bara jag. Jag har tänkt så hela tiden men nu har P. fått massa tips och ideer och bra uppgifter som han ska ha koll på under förlossningen så att han verkligen känner sig delaktig och det känns superbra. Det känns tryggt för mig att veta att han känner sig trygg i sin roll också.
Jag rekomenderar varmt profylaxgruppens kurser, vi har som sagt fått lära oss både andning, avslappning, konkreta tips och uppgifter för partnern att tänka på, hjälp med mental förberedelse och massor med annat. Så nu kan hon komma tycker jag!
Min barnmorska har rekomenderat oss att ta med egen mat och sånt till förlossningen eftersom jag inte kan äta vad som helst. Det verkar vara mest färdiga mackor och typ micrade pajer som finns att tillgå där, och det känns inte som någon höjdare kanske. Enligt profylaxkursledaren bör man äta ofta under hela förlossningen för att behålla orken och ha blodsockret på en bra nivå. Minst en gång varannan timme, gärna en gång i timmen kan man knapra i sig nåt tyckte hon. Och viktigt med dricka, massor med vatten.
Jag tänkte ta med eget fika till en början när jag förhopppningsvis är pigg och mår bra så jag orkar äta ordentligt, sedan lite mer snacksaktigt typ nötter och choklad som är lite enklare att äta och höjer blodsockret fort. Dricka funderar jag på, syrran drack festisar under sin förlossning och rekomenderar absolut sugrör, hon orkade inte hålla glas och att någon annan ska hålla när man dricker känns inte bekvämt, så jag funderar på att skaffa hem "mcdonaldsmuggar" med lock och sugrör. Men vad jag ska dricka? Köpt sportdryck med koffein och grejer vill jag inte ha, och blåbärssoppa och sånt går väl inte dricka i sugrör? Vatten och juice kanske funkar...
Kanske lite överdrivet, känner nog ingen annan som tänker så mycket på allt runtomkring sin förlossning som jag, men jag trivs med att ha koll och eftersom jag tycker att vad man äter är extremt viktigt tänker jag ju inte frångå mina principer på en så viktig dag om det går att undvika.
Par som gått samma profylaxkurs som vi visar att det ger
En kortare förlossning
Kortare krystningstid
Positivare upplevelse av förlossningen
lättare att hantera komplikationer och kejsarsnitt
större delaktighet för partnern
färre och mindre bristningar
behöver mindre kemisk smärtlindring
Låter ju himla bra det där tycker jag! Längtar tills det är dags och jag för första gången får se Lillan!
Publicerad 2008-04-19 10:43:42 i Mat och kost,
Efter en dag med syrran och bebis, en tur till danderyds sjukhus och en inköpsfrossa på elgiganten (ny dator och kopiator till jobbet) var jag rätt slut i går kväll. (Syrran mår rätt ok, ska äta lite antiinflammatoriskt men annars bör det gå över av sig själv enl. barnmorskan där. Lille bebisen mår prima och är nu uppe på en matchvikt på 5025 gram, 19 dagar gammal)
Dock hade jag en del projekt på gång i köket och på något vis fick jag lite energi att slutföra dem. Dels har jag gjort egen blodpudding. Det var inte särskilt svårt alls, men den är inte provsmakad ännu, det blir till lunchen idag. Det blev inte särskilt billigt jämfört med att köpa färdig, men det spelar mindre roll tycker jag. Kul att göra själv och då vet man ju också vad den innehåller. Lägger ut receptet sen om det blev gott :) Så här såg den ut när jag tog ut den ur ugnen:
Sidfläsk har jag haft på rimmning (hm, är det ett riktigt ord?) i kylen en vecka. Fläskbiten har legat i en lag av uppkokat vatten med mycket salt i. Den har jag vänt lite på under veckan så att den hållit sig under ytan och varit så täckt som möjligt av lagen. Igår åt vi raggmunkar och till det stekte vi några skivor av fläsket, väldigt gott! Resten av fläsket kryddade jag väl med alla möjliga kryddor, både örtblandningar och lite starkare blandningar med chili och paprika bland annat. Ställde sedan in den i ugnen på 60 grader över natten och tog ut den i morse. Har inte smakat på den heller ännu, är så förkyld att jag inte är sugen på någonting, utom glass... Så det ska bli spännande att smaka på senare. "receptet" kommer från mamma, men min kusin säger att det kallas för jägarfläsk.
Publicerad 2008-04-18 09:31:52 i Allmänt,
Förra söndagen var J. och bebisen här och hälsade på. Vi tittade på film och hade det mysigt, men J. mådde inte riktigt bra. Trots filtar och tofflor och jacka satt hon ändå och frös. Vi tänkte inte så mycket mer på det förrän jag skulle skjutsa henne hem och hon var så yr att hon knappt kunde gå. P. fick bära bebisen till bilen för hon var rädd att tappa honom. Då blev jag lite orolig och tänkte att det kanske var något mer än att hon bara var trött.
Yrseln gick inte över och hon blev bara mattare i kroppen dagen efter, men inga förkylningssymptom eller nånting, däremot fick hon feber.
Förkylning sa sjukhuset och inget att oroa sig för, bara vila. Så jag (inte särskilt svårövertalad) gullade med bebisen efter jobbet varje eftermiddag så J. fick vila lite. Hon blev inte bättre men fick knölar i brösten och blev aldeles röd, det är "mjölkfeber" hon har! Mjölkstockning! Fast sjukhuset höll först inte med, för de menar att hon inte har tillräckligt ont. Men nu har hon fått order om att vila och kommer febern tillbaka ska hon genast åka in till sjukhuset för antibiotika och dropp. Men den verkar ha gett med sig, men jag vet inte om det kommer och går, jag vet ju inget om det där, så lite orolig blir jag ju allt.
Särskilt som jag själv nu blivit dunderförkyld och inte vill åka dit ifall jag skulle smitta bebisen. P. fick ta min bil (som man inte kan köra barn i) till jobbet idag så jag kan skjutsa till sjukhuset i hans bil om det skulle bli aktuellt. Stackars J. inte nog med allt jobb med en liten, att dessutom ha ont, feber och vara yr så hon knappt kan stå...
Hoppas hon blir bra snart.
Publicerad 2008-04-18 09:13:55 i hem,
Förra helgen satte vi våra vänner i arbete och rev två väggar på övervåningen. Efter mycket funderande hit och dit kom vi fram till att vi inte är i behov av sex sovrum i vårt hus, och troligtvis kommer vi aldrig att bli det heller. P. vill ha två barn så på sin höjd kan det väl bli tre om han inte ångrar sig, men fem? Nä, skulle inte tro det. Och gästrum behöver vi inte eftersom vi har en liten stuga på tomten. Så varför ska vi knöka in oss i ett litet sovrum där man måste gå på sidan för att komma in genom dörren eftersom sängen står i vägen (och vi har inte ens en "riktig" dubbelsäng, den är "bara" 160 bred)?
Efter en del överläggande kom vi fram till en bra lösning som vi båda kände oss nöjda med och skred till verket. Så här såg sovrummet ut innan vi började:
Inte så lätt att se kanske, men det var ganska trångt särskilt eftersom det är snedtak.
Här är de två sovrummet från övre hallen:
Vi bestämde oss för att slå ihop dessa rum och göra en ny vägg mot hallen där dörren ska sitta. Lite krångel blev det eftersom luckan upp till vinden sitter precis där, men det fixade sig när vi flyttade väggen några centimeter mer än vi tänkt från början.
Här är rivningen i full gång:
Redan här syns det en jätteskillnad, det blev så ljust och fint när vi rev väggen mellan rummen. Mycket skräp blev det, men det mesta som gick återanvände vi.
Såhär ser sovrummet ut nu när det nästan är klart:
Till höger är dörren ut till hallen och det härliga ljuset som kommer ner från takfönstret. Här ska vi ställa byråar och så har jag tänkt mig en härlig fotölj att sitta och amma i :)
Och här är andra delen av rummet där sängen ska stå. Gaveln är redan på plats men eftersom vi valde att olja golvet en extra gång har vi inte kunnat möblera ännu, dels ska det härda någon dag och dels luktade det ganska starkt så jag har inte fått vara där inne för P. Men i kväll ska vi flytta in möblerna på plats och riktigt njuta av vårt nya ljusa sovrum!
Total kostnad blev mindre än 5000 kronor, varav golvet stod för det mesta, en middag till våra vänner och lite byggöl, inte illa och helt klart värt pengarna!
Publicerad 2008-04-10 07:47:24 i Allmänt,
Oj vilken lång kväll det blev igår. Till att börja med var vi lite nervösa för att skära fel, men när vi karvat på ett tag blev vi lite modigare. Vi fick till en hel del fina bitar så jag är nöjd. Jag orkade inte göra klart igår dock så jag ska göra köttfärs och grytbitar idag. Tur att P. var med för det var tungt att såga och vända på köttet när det skulle skäras från olika håll.
Vi fick till:
*Filé en stor och fin
*Kotletter, vi skar allt i benfria skivor, det var svårt att såga och yxa har vi inte så det kändes lättast
*karré, vi skar även de benfria i skivor, kommer bli mums på grillen! Syrran gjorde stora bitar att helsteka i ugn, men vi satsade på skivor då vi faktiskt grillar mycket och jag hittills inte lyckats göra helstekt karré som jag tycker blivit bra.
*Sida som vi tog bort revbenen från och som vi dels ska rimma själva, dels lämna bort för rökning, och dels ska jag göra en rullsylta, mums!
*Stekar Vi delade stekarna i några små lagom till mig och P och matlådor och några stora att ta fram när vi har gäster. Det blev stekar både av bogen och låren så det blev ganska många. En del kanske jag gör grytbitar av senare, men jag fryser dem hela så kan jag bestämma när jag tar upp dem ur frysen eftersom.
*Läggen (benen) ska bli köttfärs idag, inte så förtjust i fläsklägg och vill gärna ha lite färs att göra korv av.
*Fötterna får vovven, han älskar grisfötter och jag är inte sugen på att göra iordning dem och P är inte sugen på att äta dem så Novak får dem gladeligen!
Huvudet satt inte kvar så där slapp vi ta något beslut, jag tvivlar på att jag varit modig och mogen nog att ta tillvara på någonting på det...
Benen ska bli buljong idag också tänkte jag, får se hur mycket jag hinner, jag måste försöka hitta en ny anställd också, och inte bara hålla på med nöjen hela dagen :)
När pappa styckar hinner han med sisådär tjugo grisar på en kväll, vi var två (jag och P) och styckade en halv gris på... fem timmar ungefär! Men man lär så länge man lever och vi lyckades ju faktiskt! Syrran var "duktigare" och gjorde klart färs och sånt igår så hon höll på lite längre med sin halva, men jag var helt slut så det får som sagt bli dagens projekt att göra klart.
Tyvärr hade jag inte kameran med så jag har inga bilder på vårt gris-äventyr...
Publicerad 2008-04-08 10:38:32 i Allmänt,
Nu har jag mer eller mindre tvingat ur honom en uppsägning. Han vill nog egentligen både ha kakan och äta upp den, men det går inte jag med på. Antingen jobbar han åt mig och då ska han göra det och sköta sina åtaganden ordentligt, eller så får det vara. Det är ju jättestressande när man inte vet från dag till dag vad som händer.
Så han stannar till på fredag men sen slutar han. Så nu börjar jakten på en ny anställd, jag ska ha ett möte i eftermiddag och så har jag två till jag ska ringa och boka med. Hoppas någon av dem är vettig...
Publicerad 2008-04-08 09:53:52 i Allmänt,
Sitter och blir mer och mer förbannad här. Min anställda har inte kommit ännu. Han kom inte igår heller med argumentet att han inte hade råd med bensin och inte kunde ta sig hit! Så nu ligger vi redan en dag efter i allt som ska hinnas med i veckan. När jag ifrågasatte honom och sa att jag måste kunna lite på att allt blir gjort i rätt tid och på ett bra sätt svarade han i ett sms att "då måste jag väl sluta".
Fattade det som om han ville säga upp sig, men svarade inte när jag ringde på hela kvällen. I morse ringde han och sa att han var på väg hit, som om inget hade hänt och jag pustade ut och tänkte att jag kanske har en vecka på mig att hitta någon ny i alla fall, men han skulle ha varit här för typ en timme sedan men har inte kommit ännu. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på, han har två kundmöten inplanerade idag, massa ordrar att ta upp och dessutom två leveranser som ska packas och levereras. Kundmötena skulle jag kunna ta, och likaså ringandet i värsta fall, men jag vet inte hur jag ska hinna. Men packningen och leveranserna kan jag inte göra, det är för tungt, det är omöjligt. Suck suck.
Finns det bara puckon där ute? Trodde att man vuxit ifrån såna här dumheter när man var över trettio, och tog sitt ansvar och fixade vad man tagit på sig men ack vad jag bedrog mig...
I morgon kommer en gris till mig :) Tänker på det istället så blir jag lite gladare :) Jag har beställt en vassleuppfödd gris som anländer med kylbil styckad i fyra delar i morgon bitti. Jag ska dela den med ena syrran och en kusin, så i morgon ska vi stycka för första gången. Jag har visserligen varit med och styckat älg och rådjur förut, men inte gris och jag vill verkligen inte påstå att jag är kunnig på något vis, så det blir spännande. Vi har engagerat vår farmor/mormor som ska komma och hjälpa oss tillrätta. Övning ger ju färdighet så det är väl bara hugga tag i kniven och göra sitt bästa. I eftermiddag tänkte jag jaga rätt på en bra styckkniv, vill gärna ha en till framtida behov också, och stycka med kockkniv eller brödkniv känns inte lockande... Bättre att lägga pengar på en riktig kniv från början då tror jag.
Publicerad 2008-04-07 10:34:53 i Barnen,
Hur jag än sitter, ligger eller står, vad jag än äter eller inte äter så har jag sån jäkla halsbränna. Vaknar till och med på natten av att jag nästan kräks, urk! Jag har provat allt möjligt, men inget verkar hjälpa. Samarin har jag provat och det hjälper lite en liten stund, men sen kommer det tillbaka. Tabletterna på apoteket innehåller sötningsmedel eller mint så de kan jag inte äta även om jag börjar bli så desperat att jag nog provar ändå snart... Men hellre halsbränna än migrän, så jag vet inte om jag törs.
Ingen som har något bra tips?
Publicerad 2008-04-04 09:53:21 i Mat och kost,
Fick en receptbok med choklad av mamma i mitt "påskägg" i år. Provade att göra denna tårta och den blev fantastiskt god, kan rekomenderas! Ganska mäktig så den räcker långt.
Botten:
100g smör
2 dl socker
2 stora ägg
1 1/2 dl mjöl
3 msk kakao
fyllning:
2 dl grädde
frysta hallon, ev lite socker
Topping:
250 g mascarpone
200 g mörk choklad
Börja gör bottnen, antingen dubbel sats i en större form, vi gjorde i en ca 30*40 cm stor och delade den på mitten och fick på så vis två bottnar, eller så gör du två bottnar i en mindre, vanlig tårtform. Blir nog bätttre, men tar mer tid.
Smält smöret och rör ner socker och ägg. Blanda mjöl och kakao och blanda ner det i smeten. Häll smeten i formen och grädda i 175 grader. En liten form tar ca 20 minuter. Kakan blir låg och ska vara kladdig.
Mosa hallonen och tillsatt ev. lite socker om du vill. bred ut hallonen på en av de svalnade bottnarna. Vispa grädden och bred den ovanpå. Lägg sedan över den andra bottnen och ställ in i kylen.
Vispa mascarponen. Smält chokladen i micro eller vattenbad (gör inte som jag och gå för att ta emot gäster medan chokladen står i micron, det luktar fortfarande bränt om micron...) Vispa ner den smälta chokladen i osten och bred den genast på och omkring tårtan. Garnera med lite mer hallon eller tex physalis. Låt stå i kyl ca en timme innan servering.
Tips: Hoppa inte över att kleta in sidorna, då trycks fyllningen ut på sidorna när man ska skära upp tårtan. Var lite snabb när du ska bre på, det stelnade ganska fort.
Tips: När du köper kakao, kolla innehållet. Tex ögonkakao innehåller aromer, vad ska det vara nödvändigt för om det är riktig kakao? Jag har dock inte hittat någon kakao utan klumpförebyggande medel, men jag har bara kollat på den butik vi brukar handla på så det finns säkert.
Köp också riktig vispgrädde, 38 eller helst 40%. Innehåller den mindre fett är det också tillsatt emulgeringsmedel för att grädden ska tjockna (vanligast är karragenan som bla kan orsaka fosterskador). Och hur stor skillnad är det mellan 36 och 40% egentligen? Man ska nog äta väldgt mycket grädde för att det ska göra någon större skillnad... Dessutom känns det på smaken om det är "äkta"!
Publicerad 2008-04-04 09:16:44 i Allmänt,
Och det är så skönt! Den här veckan har jag inte gjort många knop på företaget, ska ju egentligen jobba halvtid men har nog snarare jobbat aktivt sisådär tio timmar den här veckan... Jag har i och för sig lagt ner en hel del tid på att utvärdera olika strategier inför framtiden och planerat hur jag vill att företaget ska utvecklas, men det känns inte riktigt som jobb, mer som drömmar och fantasier eftersom jag tänker på det hela tiden och inte bara när jag "jobbar".
Det är en av fördelarna och absolut en av nackdelarna när man är egenföretagare, det finns ingen riktig gräns för ledighet och jobb. Många är de kvällar när P. och jag diskuterat framtiden och olika satsningar, budget och ekonomi i sängen ett par timmar innan vi släcker lampan för att sova... Det är svårt att släppa allt och bara vara ledig. Men å andra sidan måste i alla fall jag få lite distans till vardagsarbetet för att komma på nya ideer och visioner för framtiden.
Nu senast har jag kommit på att jag ska anställa en person i ett projekt på två månader. Jag har en kandidat för jobbet redan som jag vet är väldigt duktig, jag hoppas bara hon är intresserad. Jag börjar få lite konkurrens på stockholmsmarknaden och känner att jag måste satsa ännu mer nu för att stärka min roll innan någon annan kommer och puffar bort mig. P. vill att jag ska vänta till efter förlossningen, hur ska jag hinna annars? Men jag tror inte jag orkar och hinner mer i höst än nu, och det är nu jag måste se till att möta mina kunders behov så de inte får för sig att vända sig till någon annan aktör. Jag har tänkt och tänkt och i eftermiddag ska jag ha alla papper klara och besöka den jag tänkt anställa för att höra om hon är intresserad. Så håll tummarna för att hon accepterar och för att jag gör rätt val som väljer att satsa nu. Det kan ju hända att jag slänger två månadslöner i sjön utan att få så mycket för det, men friskt vågat hälften vunnet heter det ju och hittills har mina satsningar gett väldigt bra resultat så jag hoppas trenden håller i sig!
Publicerad 2008-04-03 07:57:24 i Barnen,
Ja oj vad tiden springer iväg... Nu är det bara nio veckor kvar. Och så två veckors marginal, även om det inte är vanligt vid första barnet att det kommer tidigt, då är det bara sju veckor kvar!
Fast jag är rätt sugen på att hon ska titta ut nu, inte för att magen stör mig eller det är så jobbigt utan mest för att jag vill ha henne här så jag kan krama och mysa med henne. Och byta blöja, vara vaken hela natten, slita mitt hår för att jag inte fattar varför hon skriker, bli stressad för att amningen inte funkar, ha ångesttankar för att hon kan dö... Nä kanske lika bra hon stannar där inne ett tag till...
Min viktuppgång har blivit lite nergång och jag har totalt gått upp 5 kg nu. (ett under med tanke på all god mat hemma hos mamma och pappa!)
Blodtrycket var lite högre än jag brukar ha men helt normalt
Järnvärdet var "superbra" enligt barnmorskan (trots att jag inte ätit något tillskott som man "måste" när man är gravid...)
Blodsockret låg högt som vanligt, 8,3, så vi får nog förbereda oss på en "sockerbebis", de väger ju oftast mer tyvärr.
Lillans hjärta pickade på i runt 140 precis som det ska. Blir lika rörd varje gång jag får lyssna på hjärtat...
Hon väger nu ca 1,6 kg och är ca 40 cm lång, så hon börjar bli riktigt stor nu!
Försäkringskassan har äntligen godkänt min sjukskrivning för foglossning och jag är halvtidssjukskriven fram till förlossningen. Jag ska ansöka om havandeskapspeng istället, men någon form av ersättning får jag i alla fall, mycket skönt.
Publicerad 2008-04-02 08:43:58 i Allmänt,
Massor har hänt sedan sist, men det största är att jag blivit moster igen! Natten till i måndags fick J. sin lilla kille efter fyra dygns sammandragningar och värkarbete. Jag har ännu inte fått träffa underverket, men har sett ett foto och han är som alla små bebisar ett litet mirakel! Längtar tills de kommer hem från BB och J. hunnit vila upp sig lite så jag får komma och hälsa på...
Har också fått veta att lillebror också ska bli pappa, så under 2008 blir våra föräldrar mor och farföräldrar till fyra barnbarn! Och så har vi ju yngsta brorsans två som föddes... 2006 och 2007 blir det väl? Och syrrans kille som snart fyller ett år! Riktig babyboom i vår familj!
Mamma och jag var helgen innan påsk nästan ensamma på fjället. Vi gjorde några korta turer på skoter och jag satt som en prinsessa bak i pulkan på alla renfällar, underbart!
Fiskade gjorde vi förståss och storfiskare som vi är drog vi upp en del, här är en dags fångst som räckte till en omgång stekt och inlagd fisk, pålägg och två påsar med middagsfisk till mig och P. att ta hem och lägga i frysen.
Det bästa med att vara ute på fjället är maten :) Pappa bjöd sällskapet på lunch en dag, vad sägs om detta? Mat smakar aldrig så bra som ute i naturen, och visst är det gott på sommaren, men inget går enligt mig upp emot det här! Pitabröd (utan konserveringsmedel eller andra E-ämnen), älgfärs, cremefraiche, pappas kryddmix och krossade tomater. Tillbehör såsom ost, tomater, lök, och en hel del annat smått och gott. Dricka till fiskade jag upp ur "fiske-hålet" med en mugg. Äkta fjällvatten med is i...
Ett besök på pimpeltävlingen blev det också och därefter följde jag med familjen Eriksson hem ett par dagar. En långfika med M. hann jag också med innan "semestern" var slut och flyget hem väntade. Det var så härligt att vara uppe i fjällen, men väldigt skönt att komma hem igen också...
Nästa inplanerade resa blir till älgjakten i höst, ser redan fram emot det. Vi ska fixa lite med huset, ha det lugnt och skönt och följa med ut i skogen någon dag. Förhoppningsvis blir det något skjutet tidigt så vi hinner göra lite pölsa och sånt innan vi åker hem...
Tips: Trångsvikens bakade leverpastej innehåller inga E-ämnen förutom askorbinsyra! Jättegod och som jag kan äta utan risk för migrän eller ledvärk. Vet inte om det går att få tag på utanför Jämtland, men jag har fyllt ett fack i frysen så vi har för ett tag framöver...
