Publicerad 2008-02-29 14:12:55 i Barnen,
Gravidstatus hos barnmorskan denna vecka:
Vecka 26
ökning av vikt 3,5 kg
järnvärde helt ok (122)
Blodsocker som vanligt lite högt, men inte så farligt (strax under 7)
fundusmått eller vad det heter 24 cm (storleken på livmodern) helt normalt.
Hjärtfrekvens på Lillan 135 tror jag det var
Blodtryck på mig som vanligt stabilt på 120/70
Lillan väger nu ca 1 kg och är ca 34 cm lång och hon har börjat öppna och sluta sina ögon. Jag har ett sparkande mjölkpaket i magen! När jag ligger i badet och hon sparkar ser man svallvågorna, jättehäftigt!
Förutom en envis halsbränna som är hemsk känns det rätt ok. Lite täppt och så fortfarande men inte så farligt. Jag har slutat envisas igen och tagit medicin mot infektionen så nu mår jag ganska bra. Tredje gången under graviditeten. Jag hoppas verkligen att chefsläkaren på kvinnokliniken på Danderyd vet vad han talar om när han säger det är ofarligt för Lillan. Kan inte låta bli att tänka på att det måste finnas någon anledning till att medicinen inte rekomenderas till gravida :( Tydligen används samma medicin på för tidigt födda barn med infektioner, så det borde ju inte vara så farligt... Jag har äntligen fått en tid till en specialist nu i början på mars, så nu kanske det kan få bli ett slut på det här.
Ingen migrän på ett tag och nu när jag fått in en vikarie på jobbet känns allt mycket lugnare, kanske var det helt enkelt bara stress som utlöste migränen sist... Stress påverkar ju också immunförsvaret och därmed förvärras även infektioner. Allt kom ju samtidigt, migränen, huvudvärken, täppt i näsan och infektionen blev värre. Så från och med nu ska jag göra allt jag kan för att inte stressa upp mig. Lättare sagt än gjort, men målsättningar måste man ju ha i alla fall :)
Publicerad 2008-02-29 13:51:50 i Barnen,
Jaa, vad behövs egentligen? Har kollat på nätet och hört med vänner och bekanta om vad de har köpt, men det är ju sååå olika! Har läst på familjeliv om föräldrar som lagt ut över 25.000 kronor på sin bebis redan innan förlossningen. Vad köper man då undrar jag? Har jag missat nå´t eller?
Här är vad vi har köpt/fått/ska låna:
Spjälsäng med madrass och täcke (låna)
Golv-"filt-madrass" Fått av syrran som hon sytt på söta bilder på
Vagn köpt begagnad för 400kr. Den använder vi så länge den håller/vi är nöjda med den
Babyskydd till bilen begagnad 200kr
Babysitter 150 kr
Underlakan 2 st
påslakanset 2 st
Kudde
Fleecefilt som jag ska klippa i två bitar så de blir lite mer lagom stora
Små kräkshanddukar 5 st
Kiss-skydd till säng och vagn 2 st
Spelande mobil (kommer bli less på den då P. läst att Lillan redan nu känner igen ljud och melodier och därför spelar den för henne varje dag) 80 kr
Tyg med flodhästar på som jag ska sy något av, kanske ett "fodral" till madrasskyddet
Kläder strlek 50-56
1 st Mössa
2 st klänningar
3 st strumpbyxor
hängselbyxa i fleece med fötter
5 st body med lång ärm (inga ben)
1 st body kort ärm (inga ben)
1 st byxor
1 st t-shirt
set med fleecejacka och byxa
4 st strumpor
Kläder storlek 62-68
1 st mössa
1 st pyjamas utan fot
1 st strumpbyxor
1 st hängselbyxor
4 st Body lång ärm
1 st body kort ärm
1 st klänning
Kläderna har totalt kostat runt 800 kr då jag köpt det mesta på rea. Så än så länge har vi handlat för max 2000 kronor till Lillan, om jag inte glömt något.
Kvar på inköpslistan är:
Amningsbh
Tvättbara tyginlägg till bhn
Myggnät (absolut nödvändigt då vi åker hem till Jämtland)
Regnskydd (suck, absolut nödvändigt då vi åker hem till Jämtland)
Barnstol tills hon ska börja sitta med vid bordet
Skötbord
Fler småhanddukar
Blöjor (ska få ärva en del tygblöjor tror jag, men ska köpa några också, plus "vanliga" blöjor om det behövs på natten kanske och om vi åker hemifrån)
Badbalja ? Om jag känner mig o P. kommer vi nog snarare vilja bada/duscha tillsammans med henne i badkaret, så det kanske är onödigt?
Bärsjal
Barntops
Babyvakt Vill gärna att hon ska ligga ute i vagnen och sova och då är det nog bra att ha
Bröstpump Ska vi vänta med tills vi vet om allt funkar
Flaska, ska vi enas om glas eller plast... Jag tycker plast men P. tycker glas känns mer hygieniskt. Jag tänker bara på om han ska "amma" 40 min- en timme när jag är borta med en sån där tung glasflaska... Men det visar sig vilket som känns bäst för honom när det väl kommer till kritan. Om nu Lillan vill dricka ur flaska...
Bepanthen har jag fått tips om är bra till allt möjligt, men jag är tveksam. Jag vill ju inte använda såna kemiska preparat på mig själv, ska jag då göra det på lillan? Funkar det inte lika bra med olja??? Inhandlas nog inte förrän det ev. är nödvändigt.
Det finns ju MASSOR med saker att köpa... Men hon är ju så liten så hon leker ju ändå inte och när hon blir större kan hon lika gärna leka med en träslev och pappas nyckelknippa eller nåt annat kul som säkert redan finns här hemma :)
Hon kommer ju säkert att få både det ena och det andra av släkt och vänner också kan jag gissa. (harkel, ett litet snuttedjur hon kan ha i sängen/vagnen har vi inte köpt...)
Inte kommer vi komma upp i 25.000 direkt... Om vi inte räknar med att vi ska köpa ny bil förståss...
Har vi glömt något? Köpt för lite av något? Vad behövs egentligen, oh, vad har vi gett oss in i??? Ska vi ta hand om en sån där liten aldeles SJÄLVA? Synd att det inte finns någon "gör du såhär blir ditt barn en lycklig och harmonisk människa" att köpa...
Sunt förnuft räcker, sunt förnuft räcker, sunt förnuft räcker... Vi kommer självklart få en underbar liten tjej även om vi inte tillämpar ditten eller datten pedagogiken under uppfostran. Eller?
Publicerad 2008-02-29 11:06:18 i Barnen,
Det är för bedrövligt vad barnkläder är könsuppdelade! Det spelar ingen roll vilken butik du går in i så ser man genast på färgen vart flick respektive pojkkläder finns.
Flickornas små rosa tröjor, gärna med en liten volang och ett gulligt meddelande "princess" i glitter och så förståss en liten fjäril på... (de äldre flickornas kläder mår man ju nästan illa av att kolla på, små glittriga bh:ar och trosor med orden "love me" eller "kiss" på, urk säger jag bara!)
Eller den blå tröjan med röd halslinning och en traktor på framsidan...
Inte lätt att hitta vettiga kläder när man inte vill främja detta könsuppdelade klädsortiment.
Från det bebisen är liten, ja helt nyfödd, präglas den in i en könsroll som samhället har bestämt. Hur ofta har man inte hört, eller undsluppit sig själv kommentarer som när man tänker på det är väldigt könsbestämmande? Pojkar ska från de är små uppmuntras i att vara sora och starka och hjälpa pappa bära saker, medan flickorna är söta, snälla, blyga och ska hjälpa mamma diska...
Ibland får jag lite ångest över vilken värld Lillan kommer till. Vad ska hända med henne när hon växer upp? Kommer hon att bli en liten mini-vuxen som vägrar gå till skolan utan bh och klackskor när hon är sju? Börja sminka sig och bära handväska innan jag fattat att hon inte är bebis längre? När jag var liten lekte vi lekar på rasterna ända till högstadiet. Kull och tittut runt en knut, och fotboll förståss. På långrasten var det skridskor som gällde under vintern. Vad kommer Lillan göra? Halvstå mot ett räcke (Man kan ju inte sitta, då blir låren så feta), lite försök till utmanande puta med ännu icke existerande bröst och prata om de nya skorna hon vill ha som jag vägrar köpa för att de har hög klack? Eller hur oförstående och korkad jag är som inte fattar att hon faktiskt är vuxen och inte ett litet barn längre, fast hon bara är tio år?
Jag vill att hon ska vara barn. Jag vill att hon ska leka och utveckla sin fantasi. Bygga kojor i skogen och klättra i träd. Jag vill att hon ska veta vem hon är och sitt eget värde, och att det inte hänger på yttre attribut utan på att hon är den hon är. Hur uppfostrar man någon till det? Hur ska man lyckas bejaka barnet utan att hon blir bortskämd, hur ska man lyckas stå emot samhällets normer och påtryckningar utan att det går ut över barnet? Om man måste välja, antingen köpa den där bhn eller så blir Lillan retad på gympan för alla andra har, vad gör man då?
(Nu har jag inget problem med bh på vuxna kvinnor, så det handlar inte om någon slags kvinnlig frigörelse genom att bränna bhn, utan det är bhar för små barn jag pratar om. Redan som liten, det finns bhar för tre-fyraåringar (!) stöps flickor, och pojkar, i formar om hur de förväntas vara och bete sig, och redan i den åldern sexualiseras barnet)
När man är liten vill man ju vara som alla andra (oftast). Stackars Lillan som kommer få en mamma med drömmar och visioner om en annan samhällsnorm som baseras på personlighet istället för kön, kommer mina ibland kanske fanatiska ideer drabba henne så hon blir utanför och betraktad som knasig redan på dagis?
"Tygblöjor och så ska hon göra sig märkvärdig med att ungen inte kan äta vanlig mat heller..." Jag kan redan höra de andra föräldrarnas kommentarer om mig... "Alltid är det någon som ska ställa till det..."
Inte ens som vuxen är det okej att inte röra sig inom den norm man är satt i. Återigen detta med etikett, alla måste märkas och placeras in i fack. Jag hamnar nog mer och mer i "udda/ufo"-facket, jag passar nog inte in nån annanstans...
Jag kanske ska införa en kampanj till P. om att flytta till urskogen nånstans, ha hemundervisning och inte låta Lillan träffa "samhället" förrän jag anser att hon är vuxen. Bilda en sekt kanske så kan jag bli rik på kuppen...
Publicerad 2008-02-27 12:00:10 i Mat och kost,
Vill bara tipsa om vad jag åt/drack till frukost idag, väldigt gott, och skulle jag våga mig på en kvalificerad gissning är det nog ganka nyttigt också!
En rejäl näve frysta bär. Färska funkar ju också såklart, men den här säsongen finns det inte så mycket i trädgården, och så gillar jag när det är lite halvfryst. Blåbär är en höjdare ett mycket nyttigt bär som dessutom ger fin färg...
En näve grönt med mild smak, groddar eller mild sallad
En klutt (sisådär en dl kanske?) sur yoghurt (glömde den framme så den jag använde var riktigt sur, inget jag vill äta som den är)
En banan för att få upp sötman lite
Mjölk till lagom konsistens
Kör allt i mixer tills det är någorlunda slätt och häll upp i ett stort fint glas. Till det ät en grov surdegssmörgås, så är frukosten klar! Jag har dessutom hållit mig mätt länge, trots att det inte kändes så "stadigt". Det går ju också att variera i det oändliga med olika frukter, bär, grönsaker, nötter osv...
Publicerad 2008-02-23 07:41:20 i Barnen,
Ytterligare en mindre välkommen tidig morgon. Vaknade klockan fyra och kunde inte alls somna om. Tog ett bad och försökte igen utan resultat. Jag som skulle ha sovmorgon idag :S
Funderade på att baka bröd, men insåg att P. säkert skulle vakna om jag plötsligt körde igång köksmaskinen, och han är värd att sova lite tycker jag, så det får vänta.
Jag har funderat på förlossningen och hur jag vill att den ska vara. En av de saker jag funderat mycket på är det här med avnavlingen, alltså när navelsträngen ska klampas/klippas. I normala fall i dag klampas den direkt, helst innan barnet tar sitt första andetag, för att kunna ta blodprov på hur barnet mår och om några speciella insatser behövs göras.
Nu finns det dock en del information, se bla här:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2007/12/05/okat-stod-for-senare-klipp/index.xml som tyder på att barnet mår bättre av att vänta med avnavlingen.
Moderkakan och navelsträngen ingår i ett system med barnet och barnets blod rör sig mellan moderkakan, där det syresätts, och barnet. När barnet sedan är fött och börjar andas själv syresätts blodet via barnets lungor och moderkakan blir på så vis överflödig. Den får ju heller ingen näring från mamman längre eftersom även moderkakan föds fram. Att man klipper navelsträngen INNAN första andetaget borde alltså ganska logiskt betyda att barnet under tiden det tar för lungorna att komma igång och nå full kapacitet lider mer eller mindre av syrebrist i blodet. Och det kan ju aldrig vara bra?
Argumentet med stamceller och BLODbrist har jag svårare att förstå. (Vissa hävdar att man när man klampar barnet tidigt ger barnet blodbrist i och med att hälften av barnets blod är kvar i moderkakan). Själva påståendet är ju ganska logiskt eftersom blodet rör sig mellan barnet och moderkakan under hela tiden i livmodern och då vore det ju konstigt att allt blod helt plötsligt skulle vara i barnet vid födseln, MEN eftersom det är ett slutet system tänker jag mig att när x cl blod rör sig från moderkakan till barnet borde också x cl blod röra sig från barnet till moderkakan? Eller är det så att av någon anledning vägen mellan barnet och moderkakan stängs efter födseln medan vägen mellan moderkakan och barnet är öppen? Men i så fall borde ju barnet lida av blodbrist under hela sin vistelse i livmodern då det alltid är blod i moderkakan? Känner mig för dåligt insatt för att förstå dessa argument, men att hitta mer specifik information verkar svårt.
Jag har också läst om en del psykiska effekter tidig avnavling kan ha, men de vet jag inte om jag sätter så stor tilltro till. Jag är nog helt enkelt för vetenskaplig och icke-andlig för att tro på födelsetrauman som förföljer oss resten av livet. Jag är helt med på att det är en stor påfrestning för barnet att födas, börja andas själv och helt plötsligt vara ute i stora världen och inte inne i mammas trygga livmoder, men jag tror inte att tidig klampning varken gör till eller från i detta trauma, eller att barnet psykiskt skulle känna när navelsträngen kapades och därför få ytterligare separationsångest. Däremot så tror jag ju inte på motsatsen heller...
Trots letande har jag inte hittat många vettiga argument till varför navelsträngen bör klampas/klippas tidigt, förutom att det är lättare att ta ett blodprov. Jag är helt övertygad att det är betydligt bättre för barnet att få så mycket syresatt blod som möjligt från moderkakan så den lilla kroppen inte behöver utsättas för den ytterligare stressen syrebrist kan medföra. Så jag kommer skriva in i vår förlossningsplan att klampning av navelsträngen får vänta, minst tre minuter, gärna till och med fem. Övriga positiva effekter får komma på köpet, om det nu är så att Lillan också slipper blodbrist och får massa extra stamceller så är ju det absolut inte av ondo!
Det är mycket att tänka på när man ska bli förälder...
Publicerad 2008-02-22 12:34:17 i Mat och kost,
Sista dagarna har varit väldigt jobbiga. Känner mig inte alls kry och det har varit mycket jobb. Igår var vi inte klara förrän strax före nio på kvällen, då hade P. jobbat i 15 timmar... Jag hade i alla fall möjlighet att vila lite på dagen, men blev väldigt trött ändå. Idag blir det i alla fall lite kortare, vi planerar att komma hem till halv sex, äta middag och SOVA.
Häromdagen fick jag ett paket (tack hippihäxan!)... I en grön papperspåse låg en blöja och inuti den två mystiska påsar... Den ena innehöll en kombuchasvamp och den andra kefirgryn. Kombuchasvampen används för att framställa en dryck som ganska självklart kallas kombucha. Den tillskrivs alla möjliga hälsoeffekter, från att bota magbesvär till att hämma cancer... Allt är säkert inte sant, men jag tror att mår magen bra så mår också kroppen bättre. Och jag är övertygad om att magen mår bra av goda bakterier och att vi i dagens samhälle har det aldeles för "bra" med kylskåp och pastörisering, konserveringsmedel osv. Vi tar bort så mycket bakterier ur vår mat att vi inte tänker på att vår kropp faktiskt behöver leva i symbios med goda bakterier för att må bra.
Jag har gjort egen yoghurt, inte bara för att det är kul och tillfredsställande, utan för att det finns en levande kultur i yoghurten som våra magar mår bra av. Den finns såklart även i köpeyoghurt men inte alls i samma utsträckning. Likaså gör jag surdegsbröd och surkål (den är dock inte klar än) av samma anledning.
Jag vet att min kropp inte tål många kemiska preparat som används i mat idag och tror att jag som många andra måste bygga upp min motståndskraft genom att göra magen glad och hjälpa den att hitta en bra balans med goda bakterier.
Det är också därför jag ska prova att göra kombucha, som även den innehåller goda bakterier för magen. Kombuchan bryggs på te, socker och kombuchasvampen. Den ska stå i rumstemperatur i ca en till två veckor och sedan med fördel lagras på flaska. Smaken är enligt andra som ett vitt vin eller åt champagnehållet, och det låter ju inte så illa alls :) Så här ser min kombucha ut idag:
Det mörka man ser är själva svampen. Nu ska den stå så här (övertäckt med en duk) i ca en vecka till sen ska jag provsmaka :) Den doftar lite åt vinägerhållet just nu, friskt och gott, men surt. Ser med spänning fram mot resulatet!
Kefirgryn använder man för att göra kefir, en slags filmjölk kan man säga. Den finns också att köpa från Arla, men det finns knappast några kefirgryn i köpefilen som är silad, så grynen måste man få från annat håll, i en blöja på posten till exempel! Grynen blandas med mjölk och ska stå i rumstemperatur i ungefär en dag. Sedan ska grynen silas bort och kefiren ska ätas/drickas eller ställas in i kylen (om jag nu fattat allt rätt...) Min första kefir blev väldigt blaskig, men grynen förökade sig och blev nästan dubbelt så många, så något måste jag ju gjort rätt i alla fall.
Jag har tyvärr inte ätit av den då jag vid närmare efterforskning insåg att grynen förutom goda bakterier även innehåller jäst. Jäst är helt okej för de flesta men eftersom jag har en infektion i kroppen som kan förvärras av jäst har jag bestämt att undvika kefiren så länge. Så här ser det i alla fall ut:
mhm, inte så aptitretande bild kanske, ser mest ut som risgrynsgröt och inte fil :)
Min ost gullar jag med varje dag och vänder på den. Jag lagrar den fortfarande i "biblioteket" där det borde vara lagom varmt. Den bor helt öppet på en handduk och börjar bli riktigt gul och fin och doftar väldigt gott, svårt att hålla mig från att testa...
Lunchrasten är slut och jag ska hämta upp P. på jobbet så vi blir klara så fort som möjligt i kväll. Jobba, jobba, väldigt skönt att vikarien börjar på måndag så att vi får lite avlastning!
Publicerad 2008-02-19 09:39:05 i Mat och kost,
Igår gjorde jag ost! Mycket stolt över mig själv faktiskt. Det var jättekul. Eftersom jag tyckte det var så kul kommer här en liten redovisning på hur jag gjorde :)
Först köpte jag mjölk och löpe. Det blev vanlig standardmjölk, löpen köpte jag på apoteket. Eftersom jag inte har någon megagryta gjorde jag på 4 liter mjölk.
Mjölken värmde jag med hjälp av digitala ugnstermometern till 38 grader och tillsatte sedan 15 ml löpe. Locket åkte på och mjölken fick stå så i trettio minuter.
Därefter skar jag den tjocknade massan med en träkniv i kuber så gott jag kunde och rörde sedan försiktigt om med en träslev. Efter ett tag så man tydligt hur vasslen började skilja sig från ostmassan.
Efter ytterligare 20 minuter lyfte jag försiktigt upp ostmassan med händerna och lade den i en hemmasnickrad ostform gjord av en glassbytta perforerad med en spik i botten. (Nästa gång ska jag göra hålen större, vasslen rann inte riktigt ut som den skulle, annars var det en ganska bra form tycker jag)
Jag tog ytterligare en glassbytta och fyllde den med ljummet vatten och ställde på osten i formen för att pressa ur vassle. Varje kvart under två timmar tog jag upp osten som väldigt snabbt blev en fast klump, vände på den och lade tillbaka den i formen igen. Bytte vattnet i "tyngden" till ljummet och ställde tillbaka den igen.
Efter två timmar tog jag upp osten och virade in den i en kökshandduk.
Visst är den snygg! Groparna i osten är märken efter alla hål i formen. När jag virat in den i handduken lade jag in den i vårt "bibliotek" som har en temperatur på 15-16 grader ungefär. Jag har sedan vänt på den då och då och även bytt handduk emellanåt. I eftermiddag ska jag salta den, sedan kan den efter vad jag förstår antingen ätas direkt eller lagras. Jag har svårt att bestämma mig, jag vill ju prova NU, men den blir säkert mycket godare om den får ligga ett tag...
Vasslen som blev över kokade jag i järngryta. Jag tror att den egentligen ska vara klar, men man kan ju inte vara proffs på allt på en gång, så den blev ganska grumlig, trots att jag silade den innan jag hällde ner den i grytan.
Det tog lång tid innan den kokade upp, men när den väl gjorde det gick det väldigt fort... Hade vassle över hela spisen :(
Men jag lät mig inte skrämmas av detta utan sänkte värmen och kokade upp igen, nu beredd med grytlapp och slev :) (P. undrade om jag var helt galen och frågade om jag insåg hur lång tid det skulle ta att koka bort all vätska, han kunde dock inte låta bli att komma och kolla med jämna mellanrum...)
Här har vasslen börjat koka ihop...
och här är den snart färdig mese! Luktade gudomligt och såg ut som kola ungefär... Jag lät den dock vara kvar lite för länge på värmen, så den blev väldigt fast, nästan lite kristaliserad.
Stod jag vid spisen i två och en halv timme för det där??? Men det är sagolikt gott! Ska mixa en del med grädde så det blir ett lite krämigare pålägg, resten ska jag nog spara och smaksätta glass med tror jag...
Kan också berätta att yoghurten inte alls blev så tokig som jag först trodde. Lite lös blev den, som lättfil ungefär, men mycket mild och god. Aningen grynig, men det gjorde ingenting när jag väl rört ihop den ordentligt. Den är redan slut, så jag ska göra mer i eftermiddag om jag orkar. Timmarna vid spisen igår satte sina spår och jag hade ont av foglossningen när jag väl var klar. Men det gjorde inte så mycket, jag är så glad över att ha lyckats göra en aldeles egen ost! Hoppas den smakar bra också, och inte bara ser snygg ut :)
Publicerad 2008-02-18 09:32:33 i Mat och kost,
Brödet blev jättebra! Äntligen ett recept som jag gillar. Nästan helt perfekta, men nästa gång ska jag ha i liiite mer salt, en riven morot och lite solrosfrön, det tror jag blir pricken över i.
Yoghurten blev inte riktigt lika bra... Den ville inte alls tjockna utan blev mest grynig och blaskig. Jag lät den stå över natten men jag tror att vi kanske har det för kallt inne så den inte trivs. Vi har bara 18 grader ungefär, så termosen kyldes kanske för fort. Måste komma på ett ställe som jag kan värma upp lite mer, jag hade ju samma problem när jag skulle göra surkålen. Vi använder inga element eftersom vi har värmepump, så det funkar inte. Det enda ställe jag kan komma på rent spontant är badrummet där vi har golvvärme, men det känns ju inte så kul att laga mat därinne :S
Får fundera vidare. Ugnen kanske? Men det kan väl inte vara särskilt el-snålt att ha den på flera timmar även om det bara är på 30-40 grader? Snart får P. ge vika angående vedspisen, det är ju uppenbart att vi absolut behöver en :D
Nu har jag i alla fall vispat yoghurten och ställt in den i kylen. Den blev lite bättre i konsistensen när jag vispade, men inte alls som den ska vara, trist, men jag provar vidare...
Publicerad 2008-02-17 16:33:13 i Mat och kost,
Idag har jag gjort egen yoghurt för första gången. Nästa vecka (förhoppningsvis) får jag hem en yoghurtkultur från ett mejeri. Deras yoghurt är sååå god och krämig! Så idag har jag "övat" lite för att veta ungefär hur jag ska göra när kulturen kommer. Idag har jag gjort på turkisk yoghurt från affären, men det är inte klart ännu.
Så här gjorde jag:
Köpte ohomogeniserad mjölk som jag värmde till 78 grader. lät det sedan svalna till 43 grader som enligt mejeristen skulle vara det ultimata. Vispade ner lite kultur i den och hällde upp på en termos som jag värmt med varmvatten. Nu ska den stå tills det är klart...
Det kan tydligen ta allt mellan tre och femton timmar beroende på hur bra termosen håller temperaturen mm. När den är krämig och god ska den in i kylen för att inte bli för sur. Mycket spännande!
Surdegsbröd står också på jäsning, den här gången med ett nytt recept som inte är så grovt.
Fick ett recept på havrebollar av syrran igår som jag var tvungen att prova, väääldigt gott blev det. Här kommer det modifierade recept jag använde (egentligen var det oboy i, men jag gjorde om eftersom jag inte vill äta det)
11 dl havregryn
3 dl socker
300 gr rumsvarmt smör
1 msk kakao
3 msk hemmagjort vaniljsocker (se nedan)
1/2 dl mjölk
1/2 dl kallt kaffe
En yttepytte nypa med salt
Jag körde allt i köksmaskinen. Ett tips är att börja vispa smöret så det är mjukt och sedan hälla på övriga ingredienser. Det ska slås sönder så det blir en massa av det hela.
Rulla sedan till bollar som du rullar i kokos. Klart!
Vaniljsocker:
Jag körde en hel vaniljstång, frön och skal, i mixern. När den var lite sönderhackad hällde jag i 2,5 dl vanligt socker ungefär och fortsatte mixa tills hela vaniljstången var finfördelad. (Se upp det ryker massor när sockret mixas, använd lock!) (Hittade KRAV-märkt vaniljstång på COOP som faktiskt var billigare än "vanliga" jag sett.)
Sedan hällde jag upp på burk, klart! Jag tror att det blir bättre och bättre ju längre det står, men jag tycker det är supergott redan och det har kanske stått i en vecka eller så nu. Dock luktade det lite som tobak, konstigt nog, men smaken är som sagt jättegod!
En härlig bild på tulpaner, man blir ju glad av såna vackra blommor! Och fantastiskt vad det går ta fina bilder med en mobiltelefon!
Publicerad 2008-02-17 16:11:32 i trädgård,
Idag har varit en utomhusdag. Solen har visat sig och det har varit aldeles lagom kallt. Jag har ägnat förmiddagen åt att mäta upp trädgårdslandet och det som finns där nu. Inte så lätt med ett knasigt måttband men jag tror jag har fått lite koll i alla fall. Sedan satte jag mig för att göra det roliga, planera hur jag ska göra! Jag hade en liten plan, som jag till större delen bara har fört ner på papper, men det var ändå roligt att se hur det skulle kunna bli.
Om någon sköter och planterar och rensar allt vill säga.......
Så här blev planen till slut:
Det blir kanske lite svårt att se, men jag tänkte i alla fall plantera klematis vid den vänstra ingången och Fikonbladspumpa vid den högra. Vi får se om det går eller om rådjuren äter upp dem, allt är ju inhägnat, men själva "porten" kan de ju komma åt att snaska på.
Innanför ingången till vänster tänkte jag ställa krukor med kryddor, basilika, citronmeliss och koriander. Det som är ritat med bläck finns redan och det tänkte jag mest rensa och försöka tukta jordgubbarna lite som spridit sig lite överallt. Tänkte också flytta gräslöken lite utanför jordgubbslandet istället för mitt i...
Nere till höger tänkte jag ha en spalje med sockerärt och spritärt (nr4) nummer fem ska bli min odlingsbänk. Först tänkte jag köpa pallkragar, sen tänkte jag gjuta dem i betong, men nu har jag bestämt att göra det enklaste jag kunde komma på. Eftersom jag har ett överflöd av pallar på jobbet tänkte jag ta med mig sex xtycken hem och spika ihop dem i hörnen. En liten duk innanför dem som håller jorden på plats och så bör det vara klart! Tänkte åka på en loppis jag vet och kolla om de har några fönster, sist jag var där sålde de jättefina för 50kr st, som jag i så fall ska lägga över så det blir som en drivbänk i början.
Däri tänkte jag odla: Morot, palsternacka, rädisor, rödbetor, svartkål, spenat och gul lök.
Framför tänkte jag ställa ut ett litet bord och två stolar så man kan njuta lite av trädgården när arbetet är klart. Bredvid blir det tre krukor med oregano, rosmarin och timjan. Någonstans ska jag plantera libbsticka också, som jag hoppas få knycka av svärmor, men jag vet inte var riktigt. Kanske vid lavendeln...
Anledningen att jag planerar att plantera det mesta i krukor och odlingsbänk är för att jag vill minimera ogräsrensningen och underlätta arbetet så mycket som möjligt. Jag kan på det viset också förlänga odlingssäsongen. Börja tidigare och sluta senare...
Efter ett tag lyckades jag locka ut P. och vi fixade stängslet runt tomten. Nu har novak fått mer än dubbelt så stort att springa på och vi har försökt att göra det rymningssäkert. Får se hur det går... Han var väldigt glad åt att få hoppa omkring bland stenarna och slyn på baksidan, så det är helt klart värt arbetet.
Publicerad 2008-02-15 17:35:35 i Barnen,
Efter total hopdeppning, två känsloutbrott med tårar sprutande åt alla håll, ett besök hos homeopaten, förståelse från P. (Jaa, förståelse och förståelse, jag fattar inte ens själv, men när värsta stormen lagt sig fick jag en lång kram, fina ord om hur bra och duktig jag är, middag serverad och ett varmt bad upptappat, vad mer kan man begära?) känns det faktiskt betydligt bättre...
För att göra det hela ännu bättre löste sig ett stort problem jag grunnat på och varit stressad över inom företaget. Tack A. för att du ställer upp, ovärderligt! Nu finns inga stora stressmoment kvar på jobbet, bara en vecka kvar tills vikarien kommer och dessutom är vi lediga båda två i helgen, underbart!
Fått en ny medicin av homeopaten också, får hoppas att den hjälper mot nästäppan, tröttheten och huvudvärken jag har när jag vaknar nu.
Lillan sparkar och lever loppan där inne. P. har känt ett par gånger men av någon anledning blir hon aldeles stilla när han lägger handen på magen. Känner hon kanske av hans "främmande" puls? Eller så är det helt enkelt hans lugnande händer :)
Nästa inköp: Ett antiskallhalsband till hunden eller ett värmeelement till "svärmorsstugan". Han väckte mig tio gånger i morse med att skälla på; blåsten, någon gick på vägen, en pippi och... jaa inte vet jag! Höll på att bli skogstokig och strypa hundrackarn! Antingen lär han sig hålla truten eller så flyttar jag ut i stugan :)
Eftersom gårdagen varken blev särskilt mysig eller romantisk hoppas jag på att ta igen det ikväll med en god middag och mysa lite med en film kanske?
Tack M. för dina värmande SMS, igår var det verkligen välbehövligt! Jag var dock inte kapabel att svara som du är värd... Saknar dig mycket!
Publicerad 2008-02-14 11:25:57 i Allmänt,
Vaddå jag är en stor hund? Jag är mattes knähund, så det så! Såhär trivdes jag bäst :)
Nästan ett och ett halvt år sedan vi tog bort min älskling. Jag saknar henne väldigt mycket fortfarande. Novak är en charmknutte utan dess like, men ingen går upp mot min Raika. (Tur att inte hundar kan läsa!) Hon var en enmanshund och skulle ha bott med mig själv långt uppe på fjället. Då hade hon varit överlycklig. Men det är jobbigt att vara otrygg och rädd jämt så fort inte matte är med.
Ofta tänker jag på om jag tog rätt beslut som tog bort henne. SKulle jag ha tränat med henne mer? Gått till en annan instruktör? Kanske hade hon kunnat vara hos mig fortfarande då?
Min tröst är att hon dog lycklig. Sista turen när hon kom mot mig med munnen i ett stort grin och tungan hängandes och glittrande ögon, aldrig har hon varit finare än då. Hon skulle ut och jaga! Jag är evigt tacksam mot min bror som lät henne hållas med den villfarelsen ända tills skottet small, och som också begravde henne åt mig och byggde ett litet stenröse så inte något djur skulle komma åt henne.
Jag hoppas att hon nu springer trygg och fri från alla rädslor trots att jag inte är med henne längre.
Publicerad 2008-02-13 19:48:31 i Allmänt,
Var jag deppad häromdagen är jag det ännu mer nu... Jag trodde på allvar att jag kommit på varför jag hade så mycket migrän. Jag trodde att jag skulle slippa må dåligt för jämnan. Och så kommer det tillbaka! Och jag kan inte förstå varför :(
En gång kan vara en tillfällighet, men två? Ska det komma tillbaka helt nu så jag får migrän var och varannan dag igen??? Vill Inte! Har visserligen inte mått särskilt prima på hela tiden sen förra söndagen när jag hade migrän sist, men jag trodde ändå inte att migränen skulle komma tillbaka. Optimist kanske.
Har tänkt och tänkt och försökt komma på vad som kan ha orsakat migränen idag och kommit på följande mer eller mindre troliga orsaker;
1. Åt skorpor bakade på margarin (dvs soyalecitin och kanske även annat) en timme innan migränen kom. (skulle kunna vara det men känns ändå lite otroligt, jag åt ju inte fem kilo direkt).
2. Sockerkick. Var hungrig och var på jobbet så jag åt skorpor och drack juice, gör ju att sockret skjuter i höjden, men vad jag vet har jag inte fått migrän av det tidigare.
3. I lokalen granne med min höll de på att lacka en bil när jag var på väg hem. Luktade ganska starkt, men jag gick ju bara förbi...
4. Fick TENS-terapi av sjukgymnasten mot foglossningen idag, kan det ha stressat kroppen?
5. Kroppen har det allmänt jobbigt med lillan just nu och lägger all ork på henne.
Ska till homeopaten nästa vecka, får se vad hon säger. Blir så ledsen, jag vill vara frisk och pigg!
Hädanefter ska jag för att försöka förhindra att det kommer tillbaka;
Inte bli hungrig utan äta riktiga mellanmål (har varit ett mål för mig hela mitt vuxna liv, men ändå...)
Fortsätta att inte äta tillsatser, försöka att undvika ännu mer, även om jag är hungrig, jag får bära med mig alternativ.
Försöka vila nu när jag faktiskt är sjukskriven. Försöka att inte stressa upp mig över att jag inte vet vem som ska göra allt och hur det ska lösas. Lättare sagt än gjort när man har eget företag...
Suck. Känns inte kul :(
Publicerad 2008-02-13 11:28:18 i Barnen,
Här är Lillan bara en liten klump på 8 veckor...
Men här börjar hon bli stor (19 veckor) och man kan urskilja anletsdragen. Man kan också se hjärtat (svarta fläcken i "magen" och hennes ena hand, som hon vinkade åt oss med :)
Tänka sig att vi skapat detta underverk!
Fortfarande har jag inte gått upp mer än 3 kg, men magen börjar bli stor och lite lagom ivägen :)
Publicerad 2008-02-13 11:21:12 i Allmänt,
Lilla älsklingen. Överst på golfbanan (!) dagarna före jul, nederst en trött vovve efter rådjurs-spårning i höstas.
Publicerad 2008-02-13 09:58:48 i Allmänt,
Ibland slår den ner som ett åsknedslag och vägrar lämna mig. Jag längtar hem. Hem till familjen men framförallt till naturen, luften, atmosfären och språket. Åh att få höra pappa prata den harmoniska och härliga men lite högljudda jemskan... Jag längtar efter mitt hus. Mitt kök målat i kycklinggult med orangea detaljer och en tapet av vitt och guld (jag vet, men det är sant) Jag längtar efter att pulsa i snön sista biten till huset, komma på att vi återigen glömt nyckeln, men det gör inget för det visar sig att pappa redan varit där och tänt upp i spisen åt oss så det inte är så rått och kallt. Jag längtar efter fjällens härliga vidder, efter att pimpla på tjärnen. åh vad det var härligt när P. fick sin första vinter-röding. Det var kallt, röken ångade ur våra munnar och vi stod och stampade vid hålen för att inte frysa fötterna.
Jag brukar alltid åka hem till älgjakten, men jag hann inte i år. Förra året gick jag med min bror som "gick me hunn" den dan (hundförare alltså). Det var lite dimmigt på morgonen och lite regn låg i luften. Hunden springer tyst fram och tillbaka i stora svängar framför oss men försvinner plötsligt och ger skall en bit bort. Älgen är nära. Vi står tysta och lyssnar. Plötsligt knakar det till aldeles bredvid oss och bara ett par meter bort tittar skogens konung fram mellan granarna. Jag hukar mig ner på backen för att ge brorsan fritt spelrum om han får skjutläge, hjärtat bultar och samtidigt som det är aldeles tyst brusar pulsen i mina öron. Älgen svänger lite med huvudet och sätter sedan iväg i en lunkande språngmarsch in mellan träden igen. Sååå mäktigt! Det blev inget skott, det var aldrig läge, men vilken upplevelse!
Jag vill hem! Hem till det enkla och okomplicerade. Jag trivs här. Jag älskar vårt hus, P, och vårt liv här. Men jag längtar ändå hem. För ett par år sedan skulle vi på "bal" (har inget med askungen att göra utan är helt enkelt dans ute på landsbygden. Och då pratar jag inte rejv utan vanlig hederlig styrdans till dansband). Vi var sju stycken som knölade in oss i kompisens bil, jag visste inte vart vi skulle riktigt men tyckte att det tog väldigt lång tid att åka "en liten bit bort" sittande halvt hopkrupen i knät på T. Syster och jag hade våra cowboyhattar och varsin helly hansen på oss. Inga höga klackar och uppklädda kreationer där inte. Vi blev bjudna på inträdet och dansen var i full gång när vi kom. Utanför stod klungor med människor och insöp luft och medhavda dryckesvaror. Vi dansade halva natten, träffade på både folk och fä och det var fantastiskt. Dagen efter frågade jag pappa vart vi egentligen varit och det visade sig att "en liten bit bort" låg sisådär 10 mil bort! Inte konstigt att jag tyckte det tog tid...
Året efter tog vi bussen istället. Det är fantastiskt att en liten by i utkanten av ingenstans kan samla så mycket folk (som bor i andra små byar i utkanten av aldeles egna ingenstans)! Bussar går från flera håll enbart för att frakta människor till denna bal en gång om året. Folk åker i timmar för att komma dit, dansa, träffa gamla bekanta, äta tunnbröstut, ta en hutt bakom hörnet och dansa lite till. För mig är det en helt obeskrivlig känsla att vara med om, P. såg inte alls charmen i det hela utan försvann efter halva kvällen. Jag blev orolig och undrade vad han hittat på, tänk om han följt med någon hem på efterfest och vaknar upp i Norge! Men det var ingen fara, han hade bara somnat i bussen i väntan på att få åka hem :)
Hemma är det helt andra umgängesregler än här som gäller. Ålder har ingen betydelse, mina bröder umgicks en del med en äldre herre som tyvärr avlidit nu. En tjugoåring och en åttioåring, vad är konstigt med det? De har naturen och jakten gemensamt. Är det ett begränsat antal människor som bor på en plats kan man inte dela in människor i grupper. "ungdommarna, gamlingarna, småbarnsföräldrarna", eller vilken etikett som helst skulle inte innehålla så många människor. Man umgås med grannarna och ibland tar man en tur "en liten bit bort" och träffar annat folk. Det är enkelt och okomplicerat. Hemma är man som man är på ett helt annat sätt än här. Här måste man ta hänsyn till hur man förväntas vara, och hjälp om man inte passar in under någon etikett, vad är man då? Hemma är man Anna, dotra at a L.P. Alltså Anna, dotter till L.P. Möjligtvis läggs det till vilken by pappa bor i också, Det är fortfarande jag när jag kommer hem. Den ständiga presentationen, som är den enda som behövs. P. är "fjås´n min han" alltså min fästman, det är den enda presentation som krävs av honom. Inget kompilcerat, ingen etikett. Möjligtvis skulle p. kunna få en egen "titel" (stockholmarn ligger nära till hands) så småningom, men han är inte tillräckligt känd. Han är min fästman och jag är pappas dotter. Han är bara den han är och ingen har några förväntingar på hur han bör vara eller vad han bör säga eller varför han gör eller säger saker. Han är väl sån helt enkelt och så är det inte mer med det!
Christer Halvarsson, du är min räddare i nöden! Låtar med mer känsla är det sällan man hör. "fika mä tika" och "brånnox i oktober" går varma här när jag längtar hem. En liten bit av hemma... "Hemlängtan" av euskefeurat är också en favorit, men den är ju på svenska så det är inte riktigt samma sak...
Publicerad 2008-02-12 16:51:18 i Mat och kost,
Nu tror jag att jag lyckats få till att jag ska få hem opastöriserad och icke homogeniserad mjölk från en bonde jag känner. Det var länge sedan jag drack "spenmjölk" och vad jag minns tyckte jag inte om det. Å andra sidan gillar jag absolut inte vanlig mjölk heller... Så den ska inte drickas, jag ska göra ost! Jag funderar även på att prova göra Kefir, men vad jag förstått så måste man ha en kultur innan, och det har jag ju inte, så vi får se, ska läsa på lite mer i ämnet.
Jag har ett tag brottats med frågan om huruvida det är bra eller inte att dricka och äta opastöriserade produkter, särskilt nu när jag är gravid. Jag tror inte at jag skulle dricka opastöriserad mjölk (även om jag gillat det) från någon jag inte vet vem det är. Jag vill veta att det är friska djur som gett mjölken och att de tas om hand på ett bra sätt utan att bli isprutade antibiotika osv. Likadant med ost, jag skulle inte köpa en i affären från okänd producent om den var opastöriserad, men jag äter opastöriserat från mejerier jag känner till och vet hur hantering osv går till. Huruvida det är bra för lillan eller inte - Ja, det är det nog ingen som vet, men många tror.
Det är så mycket måsten och förbjudet när man är gravid, är man riktigt försiktig ska man inte ens äta kanel! Nä, lite normalt sunt förnuft tycker jag räcker långt. Jag tycker det är betydligt värre med alla kemiska tillsatser som bevisat kan leda till fosterskador som man som gravid inte ens blir upplyst om. Jätten marknaden och livsmedelsbranchen har talat och då tiger livsmedelsverket och sjukvården.
Men nu ska jag göra egen ost så fort mjölken kommer, ska bli mycket spännande! Recept och inspiration har jag hämtat på alternativ.nu som jag precis upptäckt, en sida som redan är frekvent besökt av mig. Återkommer med hur projektet framskrider när jag kommit igång.
Nu ska jag baka amerikanska brownies och förbereda middagen innan jag väcker P. som vilar efter dagens arbete.
Publicerad 2008-02-12 09:26:50 i Allmänt,
Kunde inte låta bli att skratta högt när jag såg att besöksstatisktiken på min blogg gjorde rekord igår - Kan det månne vara rubriken som innehöll ordet porrstjärna???
Då blev nog många av besökarna besvikna :)
Igår var jag på banken och ordnade en kredit till företaget. 100.000 blir det nog, hon skulle räkna och återkomma. Känns väldigt bra, hon var mycket positiv och trevlig och tyckte att jag hade en vettig syn på pengar och kredit. Dessutom tyckte hon att jag hade bra koll på min ekonomi, och då undrar jag hur dålig koll alla andra har??? Äntligen kanske jag kan ta ut lön utan att behöva ha ångest över om jag kan betala mina leverantörsfakturor i tid. Jag har flera hundra tusen i bufert i företaget men har inte tordats (heter det verkligen så?) plocka ut dem, men nu när jag får beviljad kredit kan jag kanske äntligen ta ut min retroaktiva lön för 2007 :D
Då slipper vi ta lån för att köpa ny bil (vi vill ha en kombi nu när lillan kommer, och jag är lite kräsen vad gäller säkerheten så det duger inte med vad som helst) och det känns ju väldigt bra. Toa står som sagt ganska högt upp på önskelistan just nu också...
På kvällen var vi och designade kök på Noblessa, mest för kul. Det blev väldigt snyggt och jag tror att till och med P. tyckte att hon hjälpte oss göra en bra planlösning. Däremot tycker vi båda att kvaliteten på deras grejer känns väldigt plastig. Då gillar vi faktiskt Ikea bättre och de är lite billigare, så den dagen det eventuellt blir ett köksprojekt hemma hos oss så blir det nog inte ett Noblessa, trots servicen. *drömmer om ett stort kök med många vänner och barn på besök*
Publicerad 2008-02-11 05:29:18 i Allmänt,
Klockan är inte ens fem på morgonen och jag är klarvaken. Vet inte om det är lillan som väckte mig eller om kroppen anser att den är utsövd, men vaken är jag i alla fall...
Jag drömde att jag var en jättesnygg porrstjärna. Drömmen gick ut på att jag försökte övertala en annan, överviktig porrstjärnas ännu överviktigare mamma om att hennes kroppsvikt inte gav henne privilegiet att vara elak mot andra och att bara för att jag var så snygg var jag inte immun mot elaka kommentarer... Jag tyckte att hon var en usel förebild för sin dotter. Denna diskussion utfördes nakna på en gårdsplan utanför min gamla högstadieskola.
En släng av stor mage och uppfostringsnoja som slagit mitt undermedvetna? Men varför var vi nakna, och varför i hela friden var jag en porrskådis???
Jag är lite deppig, mår inte riktigt bra. Är täppt och har ont i huvudet och vaknar trött. Jag trodde jag kommit på svaret, jag har ju mått så bra så länge nu! Jag vägrar ta den förbaskade kortisonsprayen med lillan i magen! Den hjälpte ju ändå inte särskilt väl.
Det är nu över en vecka sedan jag hade migrän oc jag har svårt att tro att jag fortfarande mår dåligt av det eller att jag åt den där hamburgaren...? Känns inte riktigt logiskt, särskilt som jag bara känner mig sämre och sämre för varje dag, inte tvärtom. Jag har haft så många teorier om varför jag känner mig så här och nu känns det hårt att det svar jag var så säker på - att det kom av kemiska tillsatser- kanske inte är hela sanningen.
Teori nummer två, att det beror på alla luftföroreningar känns inte heller aktuell eftersom jag mådde så bra tidigare... Åh jag vill vara frisk och må bra och vara pigg! Kan jag inte bara få ett svar serverat på silverfat så jag vet varför??? Ska ringa "min" homeopat i morgon - hmm, senare idag. Jag åt ju faktiskt någon medicin från henne i höstas innan jag blev bra, kanske kroppen är i obalans igen och bara behöver en ny kur? Men det tar emot lite att äta medicin, även om det är ett naturläkemedel, med lillan där inne...
Kanske tar hon extra mycket energi nu och det är därför? Hon ska gå upp 50% av sin vikt den här veckan och hjärnan utvecklas tydligen nu.
Kom på nu att vi har nya kuddar, och de är inte tvättade, kan det vara därför kanske? Någon kemikalie som sitter kvar och som jag gosar ner trynet i varje natt? Jag tror vi la dem i sängen för en vecka sedan...
Bäst att ta det säkra före det osäkra, det blir nog en kudd-tvätt i morgon, eh idag menar jag. Nu har jag fått mina tvätt-nötter också så då kan jag tvätta helt utan kemikalier igen, känns bra då jag reagerar på alla möjliga tvättmedel och framförallt sköljmedel.
Nu ska jag äta en liten "förfrukost", är lite hungrig, och sedan försöka somna igen. Lönlöst projekt, men det är liiite tidigt att kliva upp när jag inte ska vara på jobbet förrän typ tio idag...
Publicerad 2008-02-10 11:11:17 i Allmänt,
Ligger kvar i sängen. Jag har i alla fall varit uppe och intagit frukost. Lite slarvig sådan men det är ju söndag... Blev Brämhults juice och en rostad macka med bregott och krav-marmelad på morot och apelsin och en med ost. Sen kunde jag inte hejda mig så jag tog en till, och nu känns det som om jag har en stor degklump i magen...
Jag har två alternativ för dagen:
1. ligga kvar i sängen och titta på film tills P. kommer hem från jobbet
2. Påbörja städningen så åtminstone liiite är gjort när P. kommer hem...
Jag har ingen lust med vare sig det ena eller det andra... Känner mig faktiskt lite bakis efter en sen kväll hos svägerskan igår, hur nu det kan komma sig...
På vägen hem igår föreslog P. att vi kanske skulle bjuda hem hans mamma eller hans kusin med respektive någon dag och jag höll på att få hicka. Det är nog första gången ett sådant förslag kommer från honom, det är nästan alltid bara jag som "ser till" att vi bjuder hem någon, oavsett om det är den traditionella födelsedagsmiddagen eller till vardags. Så nu ska jag smida medans järnet är varmt och höra med P. vilken dag vi ska höra om de kan, för jag tycker ju bara det är roligt med besök och att laga mat till flera.
Nää, här kan jag ju bara inte ligga hela dan, får nog ta och kliva upp nu. Ska börja med att sätta upp nya gardinerna i vardagsrummet, det ska bli kul att se hur det blir. Baka en kaka kanske? Så har jag i alla fall gjort nånting annat än degat i sängen...
Publicerad 2008-02-10 10:48:27 i Mat och kost,
Här kommer mitt favoritrecept på glass! Jag gör det i glassmaskin, men det borde gå ändå om man fryser i en låg bytta och vispar ofta.
100 gram choklad (Lindts mörka utan lecitin är bra, eller någon av Mascaos) Jag föredrar en mörk choklad som
ger glassen riktigt chokladig smak, men det är en smaksak.
2 1/2 dl mjölk
1 ägg
3/4 dl socker
1tsk vaniljsocker (vanillinsocker är helt kemiskt framställt, Jag letar fortfarande efter ett vaniljsocker som inte
innehåller klumpförebyggande medel lr dylikt. Tänkte faktiskt göra eget, har handlat stänger, men
inte kommit till skott)
2dl grädde
Bryt chokladen i bitar och smält den sakta i mjölken i en kastrull.
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt
Vispa ner chokladmjölken i äggblandningen när chokladen smält. Låt blandningen svalna.
Vispa grädden och blanda ner den i chokladröran när den svalnat av.
(mjölk och grödde går att fördela lite som man vill, jag har gjort med både mer och mindre grädde när jag haft slut på det ena eller det andra)
Slå över i glassmaskinen och frys, eller lägg i en bytta i frysen direkt.
Jag brukar servera den med lite bär, tinade blåbär och hallon är gott till. Även apelsin funkar fint och en liten citronmeliss som dekoration är aldrig fel om man ska göra lite finare.
Publicerad 2008-02-09 09:56:37 i Barnen,
Nu när jag skrivit så mycket fint om P. måste jag också ventilera lite som irriterar mig med karln. Kanske är det hormonerna, så han kanske har rätt, men det är irriterande ändå...
Han tycker att det är länge kvar till lillan kommer! Länge säger jag!? Det är ju mindre än halva tiden kvar! Bara fyra månader! Och vi har inte förberett nästan nåt! Vi har inte ens bestämt huruvida vi ska ha vårt eget sovrum uppe eller nere! Jag läser och läser om både förlossning och bebisar, men inte han. Det är ju så lääänge kvar! Tänker han stå med lillan på armen och läsa på hur länge man kan spara bröstmjölk i kylen eller?
Mutter...
Vi ska också gå en profylaxkurs eftersom jag vill föda utan kemisk smärtstillning (om det går!). Jag tycker han kan läsa på om kursen men han menar att han ju ska gå kursen för att få informationen så han behöver inte läsa på innan...
Jag fattar inte, han brukar vara så noga med att kolla upp information innan, aldrig något överilat beslut från honom inte, men nu verkar han helt plötsligt tycka att det är okej att ta saker som de kommer!???
Kanske är det för att jag påminns om lillans ankomst hela tiden i och med att jag har ont och hon sparkar, medan P. faktiskt bara sett henne på UL och kännt henne sparka en gång... Det är synd att det är så få pappor i P.s umgängeskrets, han har ingen att prata med utom syrrans man eller mina pappor. Inga kompisar eller egna släktingar som han umgås med... Inte för att han är särskilt pratglad sådär men ändå...
Synd att herr Eriksson bor så långt bort, han betyder nog mycket för P. annars eftersom de båda förlorade sina pappor när de var "små" och jag vet att de har pratat om känsliga saker som P. i vanliga fall har svårt att prata om.
Men men, så småningom vaknar förhoppningsvis P. också upp och inser att tiden går fort... Eller så är det jag som behöver tagga ner lite...?
Publicerad 2008-02-09 09:17:48 i Barnen,
Ligger kvar i sängen. Har sovit kasst och har ont i rygg och bäcken. De sista dagarna har varit tunga på jobbet fast än P. hjälpt till så mycket han hunnit. Tycker lite synd om honom, han är så snäll. Inte nog med att han jobbat en extra dag på sitt vanliga jobb, plus nu i helgen, han har dessutom hjälpt mig flera timmar på eftermiddagarna både onsdag, torsdag och fredag.
På måndag är han nästan helt ledig, han ska bara in till jobbet ett par timmar under dagen. Så då ska jag försöka smyga iväg så han får sovmorgon...
I torsdags blev jag halvtidssjukskriven för mitt tunga arbete och min "bäckenuppluckring" som jag antar är samma sak som foglossning(?) Det var väldigt skönt, särskilt som jag redan har anställt en vikarie som ska ta över allt tungt från både mig och J. som redan går på halv havandeskapspeng för de tunga lyften. Så snart är vi tre i företaget igen, det ska bli kul med lite nya perspektiv och lite mer go än vad jag och J. besitter just nu. Nästa vecka blir dock lite tuff eftersom varken jag eller J. får göra något tungt, men vikarien inte kan börja förrän veckan efter, men jag har i alla fall förvarnat älskade P. om att han troligtvis behöver göra en ännu större insats nästa vecka...
Jag blir så irriterad på alla jag pratar med när jag berättar att jag ska gå tillbaka och jobba efter fyra veckor efter förlossningen. Det vanligaste svaret är
"haha, vänta bara, när barnet väl kommer kommer du inte alls att vilja gå tillbaka"
Då undrar jag:
1. VILL alla pappor gå tillbaka och jobba efter bara tio dagar tillsammans med sin nya familj? Har HAN något större val?
2. Det handlar inte om vad jag vill eller inte vill, jag MÅSTE gå tillbaka och jobba om inte mitt företag som jag kämpat för i flera år ska krascha ihop...
Jag kan säga redan nu att jag inte kommer att vilja gå hemifrån och lämna lillan och P. Jag kommer säkert gråta när jag gör det och kommer troligtvis inte att kunna koncentrera mig alls på jobbet. Men någon måste sköta mitt företag och den någon är jag!
Jag tänker så här: Det är inte många familjer förunnade att BÅDE mamma och pappa kan vara hemma hela första månaden. Resten av sommaren kommer P. vara hemma på heltid och jag måste jobba kanske 10 timmar i veckan, som jag kan styra i princip själv, så jag är ändå hemma... ...158 timmar i veckan, då vi kan vara en hel familj och lära känna vår lilla nykomling. Jag tror vi kommer att ha det ganska lyxigt och många kommer att vara avundsjuka på oss som kan vara lediga tillsammans så mycket. ÄNDÅ, eller kanske PÅ GRUND AV det får jag höra så mycket kommentarer om hur vi planerat vår ledighet.
Det som irriterar mig mest är att de flesta verkar tycka att P. hur enkelt som helst ska kunna jobba heltid, medans jag inte ens kommer att fixa några timmar då och då. Och om jag lyckas är jag en dålig mamma som inte hellre vill vara hemma med min bebis.
Skitsnack säger jag!
Jag är fullt övertygad om att P. kommer bli en fantastisk hemmapappa och lillan får på köpet en lite annorlunda bild än den rådande könsuppdelningen i samhället idag! Fram för alla Pappor!
Publicerad 2008-02-07 21:48:01 i Mat och kost,
Måste bara tipsa om en supergod choklad som inte innehåller några kemiska tillsatser och som på köpet är ekologisk och rättvisemärkt! Har letat så länge efter en bra choklad då jag älskar det....
Den heter Mascao och finns i flera olika smaker och kakaohalter. Den innehåller också äkta rörsocker och inget vanligt socker. Mums! Inte var den dyr heller, 20 kronor för en 100gramskaka!
Kan verkligen rekomenderas! Jag köpte den på den fina buriken "tant gröns skafferi" i uppsala, men jag hoppas hitta den på lite närmare håll. Bor ni i Uppsala eller har vägarna förbi så kan jag verkligen rekomendera en tur till tant gröns. De är ekologiska och har inte bara mat utan även kläder och smink. Fastnade också för riskakorna utan tillsatser de säljer, en njutning att äta!
Publicerad 2008-02-06 11:24:19 i Mat och kost,
Här kommer ytterligare en dags mat hemma hos oss:
Frukost: Äpple i bitar, fil, kruska kli, linfrön och havreringar från frebaco
mellanmål: Två skivor blodbröd med messmör och en apelsin
lunch: Matlåda med pasta, sås med färsk babyspenat, krossade tomater, vitlök, lök, salt o peppar, mozzarella till.
middag: gryta på fläskkött, palsternacka och lite andra rotfrukter, tomater och lök. (Vet inte riktigt vad som var i, sambon lagade) till det ris.
Ang blodbröd; det är paltbröd, men tillagad palt gillar jag inte, så jag äter det olagat. Då är det som ett hårt tunnbröd som är lite svartfärgat. Smakar ungefär som vanligt tunnbröd tycker jag, men det innehåller mycket järn. Jag fick lite backning hos barnmorskan sist att mitt järnvärde sjunker, och eftersom jag inte vill äta tabletter äter jag detta i stället. Två små kakor ger ca 30% av RDI, så det är en del. Det finns två större producenter av paltbröd. Det ena är Gene, som innehåller flera olika tillsatser, och det här som jag äter som jag inte minns vad det heter nu, som bara innehåller naturliga ämnen. Även messmör innehåller mycket järn.
Behöver du mer järn så tänk på att äta något med c-vitamin samtidigt, det underlättar för kroppen att ta upp järnet.
Publicerad 2008-02-06 10:28:44 i hem,
Häromdagen bestämde jag mig för att vi skulle installera en vattentoa med omedelbar verkan. Den hittills relativt lovordade mulltoan blev i mitt huvud sprängd i små bitar och bitarna sänkta i havets djupaste hål.
Det hade blivit stopp i urinseparetten och sambon bestämde sig för att det var dags att göra något åt detta. (Jag var mycket glad eftersom det inte är det lättaste att springa ut stup i kvarten, få av sig kläderna och sätta sig på huk - för att inte tala om att ta sig upp igen - när man är gravid.
Det som hände var att jag från köket hörde ett högt plask och sambons halvt desperata röst "ÄÄÄÄÄLSKLIIING" eka genom huset. När jag når badrummet står han där halvt dränkt i urin med en pöl runt fötterna. Slang-jäveln har gått av och stoppet är borta - avrinningen leder numer rakt ut på vårt badrumsgolv!
Målmedveten som han är fortsätter sambon att försöka lokalisera varför det är stopp. (Efter att jag sträckt in hink och mopp och diverse annan städutrustning till honom och han sanerat det värsta) Det visar sig att slangen gått i en krök och där har urinet samlats och dunstat och bildat en kleggig sörja som orsakat stoppet. Efter lite bearbetning med hett vatten och diverse kemikalier släpper stoppet och landar i hinken. Tänk er en urinstinkande spya från någon som levt på gul mannagrynsgröt med klumpar i - fy faan säger jag bara!
Saneringen och städningen av badrummet tog sin lilla tid, men nu står toan där som tidigare. Sambon ville inte alls spränga toan och installera en vattentoa på studs. Han kom med argument som "det är tjäle i backen" och annat trams... Så jag får väl hålla mig till tåls till sommaren åtminstone. Måste väl övertyga banken om att höja lånet också så vi har råd att installera trekammarbrunn eller septitank eller vad det bli för lösning. Badrummet måste också renoveras i samband med detta eftersom toan är inkaklad med resten av badrummet och att han som byggt känns lite oproffsig, vi litar inte på att tätskiktet är som det ska och vill hellre göra om själva än att stå där om några år med fuktskadat hus. Vissa kakel/klinkerplattor är fogade med silikon och vissa med fogmassa så man undrar ju lite...
Dagens fråga: När man bygger nytt hus, varför installerar man en tvåkkammarbrunn och inte en trekammarbrunn? Jag menar vårt hus är inte från 1800-talet, det är uppbyggt 2002! Om man absolut vill ha en ekologisk toa kan man väl fixa en bättre lösning så man slipper bära tunnan genom halva huset när den ska tömmas, och rör som inte böjer sig och orsakar stopp...
Publicerad 2008-02-06 09:53:32 i Mat och kost,
I söndags övertalade min sambo och min längtan efter en saftig sibylla-hamburgare mig att äta just en hamburgare till lunch. Det var gott. Kan tyvärr inte säga att jag är drabbad av "äter man bara naturlig mat tycker man efter ett tag inte att fejk-mat är gott". När jag väl bestämt mig att ignorera alla konstigheter hamburgaren med all säkerhet innehöll glufsade jag glatt i mig den och även några strips, fast de var kalla och inte så goda. Jag satt sedan och suktade på sambons hamburgare, för han hade ju såklart beställt en stor, och jag en liten. Jag tiggde till mig en tugga av hans, men vid det laget hade jag fått nog och sista tuggan var inte alls god. Kände mig proppmätt.
Några timmar senare fick jag migrän- för första gången sedan jag slutade äta tillsatser i min mat! Det är väl bara att inse att min kropp inte klarar av kemiska tillsatser. Min gissning är att det är natriumglutamat som är boven i detta drama. Jag är ju verkligen inte ensam om att få migrän av glutamat och i princip alla hamburgare verkar innehålla detta ämne.
Jag kan inte fatta att ett ämne som varit förbjudet helt plötsligt kan tillåtas i livsmedel. Det finns ju så otroligt mycket forskning på denna tillsats, biverkningarna av det har ju till och med fått ett eget namn "chinese restaurant syndrome" eftersom väldigt mycket kinamat kryddas med detta gift.
Kroppen är fortfarande lite i olag, lite huvudvärk och täppt i näsan, precis som jag var förut när jag blev ordinerad kortisonspray. Jag hoppas att det är sviter efter migränen, jag mådde ju så bra innan och vill inte bli trött och hängig igen. Men idag är jag mycket bättre i alla fall, och bara tanken på en hamburgare får mig att må illa...
Fördelen med migränen är att den mycket effektivt tar bort sug efter den mat som framkallat den. Nackdelen är att även sånt som inte framkallar migrän som jag ätit/gjort i samband med migränen också blir drabbat... Jag har fortfarande väldigt svårt för lukten av ett visst rengöringsmedel som jag använde vid städning strax innan ett migränanfall till exempel...
Sensmoral: Nästa gång jag blir sugen på något jag vet att jag inte borde äta ska jag tänka med hjärnan istället, ingen maträtt är värd att må som jag gjorde i söndags, eller därefter heller för den delen!
