Hus och familj - Drömmar och vardag

Vaknade vid fyra i morse av att jag hade riktigt ont. Var uppe en sväng och gick men la mig igen för att försöka somna om. Inte en chans. Var sjätte minut kom en värk som kändes som en molande värk fram och en ilande stickande känsla bak i ryggen. Innan P. åkte till jobbet kom de var tredje till fjärde minut, men bara varannan kändes rejält,varannan var mer diffus. Så P. åkte till jobbet, latensfasen kan ju ta ett dygn eller så...
Jag har ätit frukost och skrivit små lappar till mina anställda och hundvakten... Försöker tänka på annat för att sitta och stirra på klockan gör mig tokig. Tänker som så att så länge jag kan sysselsätta mig med något annat är det inte dags att åka till förlossningen. När jag känner att det blir FÖR jobbigt att göra annat än klara värkarna är det dags att börja ta tid igen, innan dess tänker jag försöka att inte stressa upp mig för mycket.
Jag är redan jättetrött och har ont i huvudet så jag ska slå på en film och förhoppningsvis somna till den åtminstone en liten stund... Några fem-minuters powernaps skulle inte skada, om jag hade haft förmågan att somna så snabbt.
Men om inte värkarbetet stannar av så blir det nog en liten bebis i helgen :) ÄNTLIGEN!

Va? Finns det något annat i världen just nu??? I mitt huvud finns bara bebis och huruvida förlossningen är i antågande eller inte...
Jag fick täta sammandragningar igår, två-tre stycken på tio minuter hela eftermiddagen. Det är ganska många tror jag, men de gjorde inte särskilt ont, så magen tränar :)
P fick bråttom hem från jobbet igår och låg klistrad vid magen hela kvällen, men Lillan ville inte komma ut ännu. Sov dåligt i natt, vaknade flera gånger av att jag hade ont, men somnade om. Jag har fortfarande sammandragningar idag, men inte lika ofta, kanske bara en var tionde minut eller så. Syrran tror att det är på gång inom några dagar, men jag törs inte riktigt hoppas, det kanske dröjer flera veckor till!
Försöker jobba lite och förbereda inför att vara borta från företaget helt, men det är svårt. Kan inte koncentrera mig på något annat än hur magen känns...
Det är definitivt skillnad mot hur det kännts hittills, men det behöver ju inte betyda något alls. Inte så vanligt men jag går och längtar efter att det ska börja göra ont, det är tydligen tecknet på att det börjar bli dags. Lite ont gör det ju, både i magen, bäckenet och ryggen, men inte alls farligt, så det räknas nog inte :(
Snälla rara gullungen, vill du inte komma ut snart? Mamma och pappa längtar efter dig...

Vid förra besöket hos barnmorskan hade mitt blodtryck höjts. Inte till några skräcknivåer vad jag vet, men tillräckligt för att vara över normalt. Så hon sa till mig att ringa förlossningen om jag under helgen fick flimmer för ögonen, huvudvärk, svullnade eller fick andra symtom som kunde tyda på havandeskapsförgiftning.

På lördag kväll fick jag ögonflimmer och huvudvärk och tänkte att det var migrän, kändes som vanligt när jag får migrän. Tänkte inte så mycket mer på det utan gick och la mig. På söndagen hade det fortfarande inte försvunnit och jag kom då på vad barnmorskan sagt. Trodde fortfarande det var migrän, men kände att tänk om det INTE var det och jag gick kvar hemma som om inget var konstigt medan Lillan blev dålig? Så jag ringde förlossningen och frågade vad jag skulle göra, och jag fick order att komma in för kontroll.

Sagt och gjort, jag hämtade upp syrran så jag skulle slippa sitta där själv och åkte in till sjukhuset. Vi kom fram runt elva på förmiddagen. La in pengar för ett par timmar i parkeringen och knallade in.
Vi fick komma in på ett rum på en gång och de tog en CTG-kurva. (man får två band runt magen, på den ena sitter en dosa som läser av bebins puls och på den andra en grej som mäter livmoderns sammandragningar) Lillans puls åkte upp och ner mellan 140 och 185 ungefär. Det var ganska kul att se hur pulsen förändrades om jag pratade. En gång låg jag helt stilla men hon bökade omkring där inne med en puls på 186 "vad gör du Lillan, lugna ner dig nu" sa jag, och då sjönk pulsen på nolltid till 146! Så hon reagerade helt klart på min röst, det var coolt. Jag hade tre sammandragningar under tiden de mätte, så en var tionde minut ungefär, fast det var knappt att jag märkte dem. De var ingenting mot de jag känner och som jag räknat som sammandragningar. Så jag har nog mycket mer sammandragningar än jag vet om, fast de kanske inte är nåt att räkna eftersom de knappt känns...

När kurvan var klar skulle jag vänta på doktorn för att få veta vad som skulle hända, om jag skulle åka hem eller stanna kvar. Så vi väntade. Och väntade. Och väntade. Jag började bli hungrig och J. gick för att fylla på pengar i parkeringen och köpa något att äta. Det enda som fanns en söndag som jag kunde äta var choklad och vatten, juste lunch...
Vi väntade vidare, J. började bli lite upprörd och gick och frågade vad vi väntade på. Fick lite snorkigt svar att doktorn var upptagen med akutfall och att det bara var fortsätta vänta. Så det gjorde vi. Jag hade sprängande huvudvärk och funderade på att åka hem även fast doktorn inte kommit. Blev ju inte bättre av att ligga där direkt. En kompis kom med ltie yoghurt och banan till mig men jag mådde så illa vid det laget att jag knappt kunde äta nåt.

J åkte hem och P. kom vid femtiden. Vi fortsatte vänta. Det visade sig att det bara fanns två doktorer på hela danderyds sjukhus, en på akuten och en på förlossningen. Jag var inte direkt högprioriterad förståss så det vara bara fortsätta vänta. Till slut kom en barnmorska och sa till oss att vi kunde gå iväg och äta om vi ville, för doktorerna skulle byta skift så ingen skulle ändå komma på ett tag. Så vi åkte över till svägerskan som skulle bjuda på födelsedagsmiddag. Fick lite middag och hann äta upp innan barnmorskan ringde och undrade vart vi var för nu stod läkaren och väntade på oss. Ilfart tillbaka till sjukhuset och en ny CTG-kurva togs eftersom den andra var så länge sedan(!) Kvart över sju kom läkaren tillbaka. Ställde lite frågor, klämde och kände lite, kollade reflexerna och meddelade att hon tyckte att jag skulle ta värktabletter mot huvudvärken, hålla noga koll på blodtrycket eftersom jag hade lite äggviteämne i urinet (vilket är tecken på havandeskapsförgiftning) men i övrigt åka hem och vila. Så fort jag kände mig lite lite sämre skulle jag komma in igen.

Ofta! Inte en chans att jag åker tillbaka dit innan det är på liv eller död eller ungen är halvvägs ute! Närmare nio timmar tog det att få veta att jag kunde åka hem och vila... Barnmorskan tyckte jag skulle klaga, för det var inte mänskligt att behöva vänta så länge tyckte hon. Vet inte om jag orkar engagera mig...

I natt vaknade jag ett par gånger av att jag hade ont, och idag värker det både runt magen och i nedre delen av ryggen. Kanske är det för att jag låg så länge igår och väntade, eller så är det nåt annat... Ibland ilar det till som om någon nerv kommer i kläm, det har jag läst kan vara för att bebisen roterar ner huvudet och fixerar sig. Det kanske inte är så länge kvar ändå.... :) Tycker också att magen ändrat form sedan igår, den sluttar mer och är större nertill, men det kan vara inbillning, svårt att säga. Bara vänta, men det är betydligt bekvämare och skönare att vänta här hemma än inne på danderyd i alla fall!

Det är skönt att bara gå hemma och dra. Ligga och vila, träffa en kompis, vila lite till, låta bli att städa... Men ibland känner jag mig lite hjärndöd. Det är nog en av orsakerna till att jag hakar upp mig på olika saker också, som det här med vaccination och avnavling till exempel. Jag måste använda hjärnan till nånting. Jag vill läsa, inhämta information, filtrera den, behandla den och komma fram till något. Något vettigt.
Jag har läst en del på universitet och högskola. Jag har inte särskilt många poäng, delvis för att jag ibland ignorerat att göra tentor eller inlämningsuppgifter, prioriterat annat (politiken) i livet eller faktiskt också för att jag bara varit ute efter att plugga, använda hjärnan. (Ska också erkänna att makroekonomitentan försökte jag göra tre gånger innan jag gav upp, så jag har kuggat en del tentor också...) Jag behöver inte poängen för att bli tillfredställd, jag behöver bara utmaningen och kunskapen. Inte så mycket att komma med om jag skulle på arbetsintervju direkt, det är ingen smart taktik som jag rekomenderar. Får väl hoppas att mitt företag överlever och frodas ett bra tag till så jag slipper sitta och söka jobb som inte kräver utbildning...
Oftast är jag så nöjd med att slippa den mentala pressen som blir av att plugga, men inte just i kväll... I kväll känner jag mig lite hjärndöd.

I coops medlemstidning "mersmak" finns en krönika av dietisten Latifa Lindberg. Blev uppmärksammad på den idag och var genast tvungen att läsa och nu även kommentera hennes krönika.
Man kan ju bli förvånad och irriterad för mindre!

Citat:
"Vi önskar oss i allt större utsträckning mat utan konserveringsmedel och tillsatser... ... men det är skillnad på tillsatser och tillsatser. Mer kunskap skulle nyansera debatten, nu giftförklarar somliga i princip alla tillsatser" 

Håller helt med, mer kunskap är bra! Det som följer därefter är det som gör mig lite upprörd. Där tar hon upp att många tillsatser är hellt naturliga (vilket många är) och tar som exempel lecitin. 

Lecitin utvinns främst ur sojabönan och kan på så vis visst sägas vara naturlig. MEN det Latifa inte tar hänsyn till är processen där lecitinet utvinns ur soya. I processen används olika kemiska medel som är bensinliknande, bland annat, och dessa ämnen finns sedan kvar i slutprodukten. Den som äter soyalecitin äter inte något så naturligt som ägg (som Latifa påstår eftersom ägg innehåller mycket naturligt lecitin) utan får dessutom i sig diverse kemiskt framställda bensinliknande ämnen. Var är det naturliga i det???

Vanliga tillsatser vi använder hemma utan att kalla dem tillsatser hävdar Latifa är 

*Buljong 
Hur många i dagens samhälle kokar sin egen buljong? De flesta köper sin buljong på affären och om man inte är uppmärksam och kollar noga på förpackningen innehåller buljongen... ...Ja just det, smakförstärkaren E621! Om det ens räcker med den, jag har sett helt vanlig buljong som innehåller hela fyra olika kemiskt framställda smakförstärkare. Naturligt? Inte enligt mig i alla fall!

* Färgämnen som soya och gurkmeja
Samma här, visst använder många soya i såsen för att ge den en fin brun färg, men var kommer färgen ifrån? Oftast från E150, ett kemiskt framställt färgämne som är tillsatt i soyan. Gurkmeja skulle kunna få slinka igenom som naturlig här, men vad många inte är medvetna om är att gurkmeja i flera fall även innehåller ett gult färgmedel som är kemiskt framställt, så ser man inte upp är inte ens den färgen naturlig...

*Förtjockningsmedel som gelatin.
Kan inte så mycket om gelatin men känner mig tveksam till att gelatinet man köper idag är utvunnet naturligt ur ben som det gjordes "förr"? Skulle inte förvåna mig om det finns kemiska ämnen tillsatta eller kvar i slutprodukten efter utvinningen.

*Antioxidationsmedel som Askorbinsyra
Visst finns askorbinsyra i citron, och det är naturligt. "problemet" är att den askorbinsyra som finns i var och varannan produkt inte kommer från en citron, utan framställs helt kemiskt. 

Det gäller att inse att det är skillnad på Naturligt, naturlikt, och artificiellt. Jag vill inte påstå att allt kemiskt är farligt eller att alla tillsatser bör förbjudas, men jag blir upprörd när en så auktoriserad butikskedja tillåter en krönikör att så uppenbart blanda ihop begrepp på detta vis. 

Visst, buljong är URSPRUNGLIGEN naturligt- men i dagligt tal pratar vi i Sverige om en kemiskt framställd buljongtärning, eller möjligtvis en kemiskt framställd fond när vi pratar om buljong. Och dessa är INTE naturliga! (med några få undantag) Kemiskt framställd askorbinsyra må vara naturlikt, men det gör den inte automatiskt till naturlig!

Latifa avslutar sin krönika med följande, citat:
" Det innebär att en Krav-godkänd produkt måste vara fri från sådant som vetenskapen inte entydigt har bevisat som ofarligt."

Det är ju trevligt, men då kan man undra över varför vi har sisådär 260 tillsatsämnen som inte är Kravgodkända, men som är tillåtna i våra livsmedel? Det finns med andra ord ca 260 kemiska ämnen som livsmedelsverket godkänt som tillsats i mat, men som inte bevisats som ofarliga. 

Sen blir jag fundersam även över att kravgodkänd glass tex får innehålla Karragenan, som enligt vad jag läst bland annat kan orsaka fosterskador? Låter inte som om vetenskapen entydigt bevisat något i det fallet...
 
Kom igen Coop, var det här ert inlägg i tillsats-diskussionen har ni en lååång väg kvar både till verkligheten och till förtroende i frågan åtminstone från mitt håll.

Det närmar sig med stormsteg! Snart är det dags! Man beräknar att ca 95% eller nånstans där i krokarna föder någon gång mellan två veckor innan och två veckor efter beräknat förlossningsdatum.
Det skulle innebära att Lillan skulle kunna komma om 12 dagar! Det är SNART! Hihi, vet inte om jag är överlycklig eller livrädd...

Igår hade jag flera sammandragningar, kanske tio stycken, magen blev hård som en kanonkula och det kändes lite som en lindrig kramp ungefär. En höll i sig nästan en timme. Eller om det var flera som följde på varandra, jag är inte säker. Hade lite ont, men det var mest obekvämt, svårt att bestämma mig för om jag skulle ligga, sitta eller stå, det blev liksom ingen avlastning hur jag än gjorde.

Idag har jag inte kännt något än så länge, men vaknade i natt en gång av vad jag tror var en sammandragning. Jag har bestämt att jag ska fortsätta vara sjukskriven till på torsdag då jag har ny läkartid. Det känns verkligen att kroppen vill vila. Det är lite krångligt bara att inte jobba, någon måste ju göra saker och ting och se till att allt flyter på som det ska... Tur att de jag har anställda nu känns pålitliga i alla fall så jag slipper oroa mig för det. Idag ska jag försöka ordna upp så att jag kan vara ledig fram till förlossningen om läkaren tycker att jag ska vara fortsatt sjukskriven. Vi får se vad barnmorskan säger också, ska dit på en extra koll i eftermiddag.

Hihi, Jag ska bli MAMMA!

Jag ringde barnmorskan igår, mest för att hon skulle säga att det är "helt normalt" och "inget att oroa sig för" att jag gått upp så mycket i vikt sista veckan. Det sa hon inte...

Hon sa att det KAN vara helt normalt, men började fråga massor. Att mina fötter svullnat och ser ut som fotbollar, att jag blivit väldigt trött, att jag hade ont i huvudet igår och kräktes... Och att blodtrycket var högre än vanligt för mig vid förra kollen.
Och så sa hon att jag har flera symtom på havandeskapsförgiftning och bokade in mig på en extra koll idag. Hon sa också att OM det är havandeskapsförgiftning måste vi åka in direkt till förlossningen idag. När hon sa det DÅ blev jag lite skraj. Tror liksom inte på att det skulle vara något fel, känns inte så. Men känner också att jag känner så för att jag helt enkelt inte VILL att det ska vara något fel...

Berättade för syrran igår kväll som sa "då kanske du blir mamma i morgon!" HJÄLP säger jag då! Det är ju fyra veckor kvar! Jag vill inte bli igångsatt... Fast det är klart, hellre det än att det ska vara farligt för Lillan, men ändå...

P. blev lite orolig såg jag, fast han låtsades inte om det för mig. Men han kom med massa frågor i går kväll och gjorde värsta undersökningen på mig. Efter ett tag fattade jag att han kollade alla symptom på havandeskapsförgiftning på nätet och jämförde med mig... Hans slutsats var att det i alla fall inte var troligt att jag hade någon akut förgiftning, men att det inte var otroligt att de skulle skicka mig till Danderyd i alla fall, för en extra koll. Det tror inte jag. Jag tror att de kommer att mäta mitt blodtryck och kolla om jag har äggviteämnen i urinen, konstatera att testerna var bra och rekomendera mig att åka hem och vila... Jag hoppas innerligt att jag har rätt...

Jag har i alla fall sjukskrivit mig idag och ställt in mina möten, tänker vara hemma i morgon också. Det enda jobbiga är att jag fortfarande inte är klar med momsrapporten som ska vara inlämnad på måndag. Undrar om jag kan få skatteverket att ge mig lite längre tid, så jag slipper sitta med det just nu? Känns som om huvudet är fullt med annat...

Tänk om jag har fel och vi verkligen ska in till förlossningen snart, då är inget klart! Jag har ju inte packat någon bb-väska, inte köpt nån mat, inte hämtat igen vetekudden som syrran lånat, och vem ska ta hand om hunden? Nä usch, nu slutar jag att tänka på det. Är det så så är det så och då löser det sig på ett eller annat sätt, nu ska jag lägga mig och drömma om Lillan och hur härligt det kommer vara när hon är hos oss "på riktigt". Oavsett om det är idag eller om fem veckor!

Är sååå trött. Sov på eftermiddagen igår och hela natten, ändå är jag så trött att jag skulle kunna somna sittandes här vid skrivbordet.
Senaste veckan har jag gått upp över tre kilo. Är lite svullen om fötterna, men kan fortfarande ha mina ringar utan problem så det är mest fötterna som svullnat.
Kräktes på riktigt i morse för första gången under graviditeten (förutom morgonen dagen då Lillan "blev till"), känns som om magen sitter halvvägs upp i halsen fortfarande...
Foglossningen har blivit värre och det är tungt att gå.

Sammanfattningsvis; det var så här jag trodde det skulle kännas att vara gravid, jag ska vara glad som mått så pass bra så pass länge...

Hoppas hoppas att det bara är nu det känns så här och att jag snart mår bättre igen, det är ju ändå sådär fem veckor kvar och jag måste hålla företaget igång också... Vill hem och sova, men måste ta upp ordrar, fakturera, fixa bokföringen och skriva ihop momsrapporten först...

Ständigt dyker det upp nya saker som man som blivande förälder måste ta ställning till. Visst kan man bara överlåta till alla andra att ta beslut, men jag har svårt för att veta om fakta eller nya rön utan att ta hänsyn till dem. Inte när det rör något så viktigt som mitt barns hälsa i alla fall.

Hittills har vi inte varit så drastiska i våra beslut angående lillan, men tre saker har vi i alla fall kommit fram till;

1. Vi kommer ALDRIG ge våra barn natriumglutamat, då det finns många dokumenterade biverkningar av detta ämne, framför allt kan det orsaka ADHD och ADD. Vi vill inte riskera att Lillan får det om vi kan påverka det. Hon ska inte heller få sötningsmedel.

2. Vi kommer att sträva efter att ge Lillan så lite kemiska tillsatser överhuvudtaget i maten, då vi inte ser någon anledning till att hon ska äta kemiska preparat i onödan. Vi har ju också sett en otrolig förbättring av min egen hälsa när vi slutade äta kemiska tillsatser. Det finns också forskning som tyder på att barn som äter ekologisk mat mår bättre, är friskare och klarar sig bättre i skolan. En stor anledning till det tror jag är att ekologisk mat innehåller mycket lite kemiska tillsatser, aromer och såklart rester av gödningsmedel mm.

3. Vi kommer inte att klampa/klippa Lillans navelsträng när hon föds förrän efter fem minuter. Forskning visar att hon då får mindre syrebrist, blodbrist och ökat antal stamceller. Det finns till exempel forskning som påvisar ett samband mellan sen avnavling och barnets järnvärde när barnet är sex månader gammalt bland annat.

Nu börjar vi däremot fundera på ett beslut som känns mycket jobbigare att ta. Vaccination. Jag har alltid trott på vaccinering. Alltid trott att det är bra, att det har i princip utrotat polio mm. Av en händelse fick jag höra om samband mellan autism och vaccinering och var ju bara tvungen att kolla upp om det stämde. Den info vi hittade på nätet är ju skrämmande! Men det finns mycket att läsa så vi är inte redo för ett beslut ännu, och det är ju ett tag kvar tills lillan ska vaccineras.

Fler än en av hundra pojkar får i dagsläget autism i USA! En av hundra! på 90-talet var det en av 3000 pojkar. Ännu tidigare en av tiotusen... Visserligen har säkert diagnosen ändrats och läkarna blivit bättre på att bedömma och utvärdera barnen, men inse hur många en av hundra är!

Tidigare trodde man att autism var en genetisk sjukdom, men nu börjar även vetenskapen hitta bevis för att det är någon faktor i miljön som gör att autism blivit så vanligt. Detta dels för att om det vore en genetis defekt, hur skulle då så många så plötsligt kunna få den? Dels för att många barn utvecklas helt normalt fram till ett till två års ålder för att sedan försvinna in i sin egen värld helt plötsligt. (vid denna ålder vaccineras barn i USA med MMRsvaccin, som är mot mässling "mumps" och rubella) Det finns viss forskning som sett ett starkt samband mellan vaccinering och att barnen förlorar talförmåga, blir inåtvända mm, och detta inom veckor efter barnet fått sin vaccinationsspruta.

En sida vi hittat på nätet skriver detta som nyhet; citat: 
"Amerikanska regeringens Department of Health and Human Services har efter grundliga utredningar kommit fram till samma slutsats som föräldrarna: att vaccin orsakat autism och epileptiska anfall. *
*http://www.huffingtonpost.com/david-kirby/government-concedes-vacci_b_8832"

Om detta är sant kan man förvänta sig en enorma skadeståndsvåg i USA... Men framför allt, vad ska man dra för slutsats av det? Jag vill inte ge mitt barn något som kan orsaka autism eller epilepsi om det är något jag kan förhindra! Och är stelkramp och mässling så väldigt farligt i dagens samhälle? Behövs vaccinationerna? Väger de fördelar som finns upp dessa skrämmande fakta?

Ännu ett Citat:
"Ett exempel på en dåligt studerad biverkning är det vanliga, högfrekventa skrik som nyvaccinerade spädbarn ger ifrån sig. Detta skrik är så vanligt att det kommit att kallas DTP-skriket (från difteri-tetanus-pertussis-vaccinet) eller cry-encephalitis (hjärnhinneinflammations-gråt). Detta avfärdas som något övergående och ofarligt, men studier som gjorts om varför detta hjärtskärande skrik uppstår visar att barnet upplever en enorm smärta p.g.a att hjärnan "sväller" innanför skallbenet p.g.a en hjärninflammation efter en reaktion mot vaccinet. Om dessa "svällningar" orsakar bestående men är det ingen som forskat på."

Låter läskigt ju... Som sagt det finns massor med mer information att läsa, och det är svårt att skilja ut vad man ska tro på eller inte... P. har också uppmärksammat detta och satt flera timmar igår och letade information så vi får se vad han kommer fram till... Förhoppningsvis kommer vi att vara överrens i slutändan...
Jobbigt att det inte finns någon allvetande fakta som man kan tro på till 100% så man slipper fundera så mycket...

Citaten är klippta från www.vaccinfakta.com