Hus och familj - Drömmar och vardag

På Lillebrors begravning spelades tre sånger/melodier.
Den första kan ni lyssna på genom denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=-p3e8_XKoRo

En underbar sång. Den är så vacker, känslosam, men ändå lite hoppfull...

Den andra sången är skriven av Nilla Nielssen. Hon skrev den till alla offer i tsunamikatastrofen, men jag tycker den är så vacker, den säger så mycket. Den finns tyvärr inte på youtube, men här kommer texten:

Himmelen måste ha saknat sin ängel
den morgonen du försvann
Jag önskar att jag kunde andats för dig
vi kämpade men vågorna vann

Åh jag skulle ge allt vad jag äger och har
för att ändra en enda sekund
Men stjärnorna viskar och himmelen sjunger
vi hade vår ängel en stund

Åh, det finns inga ord att beskriva
hur ont det gör
Åh, det finns inga ord att beskriva
hur saknad du är

Tiden står stilla och hjärtat mitt gråter
jag drömmer jag ser dig ibland
Jag vet du är säker, jag vet du är trygg
men jag saknar dig här i min famn

Jag tänker tillbaks och jag blundar och minns
alla dagar tillsammans med dig
Ja du var en ängel vi hade till låns
men himmelen ångrade sig

Åh, det finns inga ord att beskriva
hur ont det gör
Åh, det finns inga ord att beskriva
hur saknad du är

Jag kan inte förstå
hur hjärtat mitt slår
hur solen kan skina
utan dig, utan dig,
kan inte förstå
en ängel till låns du var
här hos mig

Den tredje sången sjöngs acapella ute på kyrkogården efter att jag och p sänkt ner kistan i graven. Jämtländsk vaggvisa heter den och jag sjöng den ofta för både Lillan och Lillebror. Jag sjunger den fortfarande för Lillan ibland, men tankarna går alltid till Lillebror då...

Jag gråter över mitt brustna hjärta varje dag. Min älskade lilla pojke fattas mig något så oerhört.
Men den dimma och trötthet som legat över mig konstant sedan i våras känns som om den är på väg att skingras. För första gången på evigheter har jag flera dagar i rad vaknat och funderat på vad jag ska göra under dagen. Inte suckat djupt över att vara tvungen att kliva upp och bara längtat tillbaka till sängen igen. Inte gått som i en dimma, som en gående sovande.
Visst har jag sovit, långa nätter och ett par timmar på dagen, men däremellan har jag inte bara skymtat, utan även sett, blå himmel. Bildligt talat då vädret visat allt annat än blå himmel...

Jag har kännt att jag har energi och ork. Inte till att bestiga några berg, men energi nog att faktiskt se fram emot dagen. När första snön föll och världen blev vit och ljus kände jag att hjärtat slog ett glädjeslag. Det bubblade upp glädje i mig, och en längtan efter vintern. Mörkt ute, levande ljus inne. Varmt te och en pläd i soffan. Adventsstjärna i fönstret.

Idag ser jag fram emot mitt liv!

Vår lilltjej har aldrig sovit i vår säng. När hon var bara ett par veckor gammal insåg vi att hon sov gott i sin egen säng men skrek och ville inte alls sova i vår säng med oss. Sex månader gammal flyttade hon in i sitt eget rum och sov lugnt hela nätterna.
När Lillebror dog ville hon inte längre sova där så vi ställde in hennes resesäng i vårt rum så hon fick sova med oss. Nu har hon börjat krypa upp i vår säng på nätterna och hon är som en liten elvisp.

När hon inte ville sova med oss önskade jag i hemlighet att hon ville det så jag kunde få ligga och snusa på henne och mysa åtminstone ibland. Nu när hon vill det önskar jag att hon inte ville... Att vakna tio gånger per natt av en arm i ansiktet, en fot i magen, skrik om en tappad napp, någon som klättrar upp på ens mage, en napp intryckt i munnen, eller bara kramp i kroppen för att man balanserat längst ut på sängkanten eftersom Lillan ligger på tvären över resten av sängen, är inte kul.

Har funderat på att tvinga henne att sova i sin egen säng, men jag vill inte. Jag sover ju med P och skulle inte vilja sova ensam, varför ska hon som är så liten tvingas till det? Hon behöver uppenbarligen vår närhet nu...

Så idag ska jag och Lillan iväg och köpa en till säng. En 240 cm bred säng borde vara tillräckligt för oss tre... Hoppas jag!

Jag har skärvor av liv omkring mig

Som en splittrad spegel skimrar bitar av liv

Jag försöker hela

Försöker limma ihop

Mitt liv

Men sprickorna blir kvar

Hur noga jag än pusslar och limmar

Hur noga jag än är att få alla bitar på dess rätta plats

Blir sprickorna kvar

Fyllda av skrovligt lim

 

Den förut så släta ytan av liv

Är sårad och evigt ärrad

Kanske kan tiden

Med hjälp av vind och vatten

Nöta ner de skarpa skärvornas vassa kanter

Slipa ner det skrovliga limmet

Kasnke kan spegeln någon gång

Ge en hel spegelbild igen

Visa ett helt liv

 

Jag har mitt liv omkring mig

Fyllt av ärr, sprickor och sår

Trasigt

Men dock ett liv