Inte bara lovord om P.
Nu när jag skrivit så mycket fint om P. måste jag också ventilera lite som irriterar mig med karln. Kanske är det hormonerna, så han kanske har rätt, men det är irriterande ändå...
Han tycker att det är länge kvar till lillan kommer! Länge säger jag!? Det är ju mindre än halva tiden kvar! Bara fyra månader! Och vi har inte förberett nästan nåt! Vi har inte ens bestämt huruvida vi ska ha vårt eget sovrum uppe eller nere! Jag läser och läser om både förlossning och bebisar, men inte han. Det är ju så lääänge kvar! Tänker han stå med lillan på armen och läsa på hur länge man kan spara bröstmjölk i kylen eller?
Mutter...
Vi ska också gå en profylaxkurs eftersom jag vill föda utan kemisk smärtstillning (om det går!). Jag tycker han kan läsa på om kursen men han menar att han ju ska gå kursen för att få informationen så han behöver inte läsa på innan...
Jag fattar inte, han brukar vara så noga med att kolla upp information innan, aldrig något överilat beslut från honom inte, men nu verkar han helt plötsligt tycka att det är okej att ta saker som de kommer!???
Kanske är det för att jag påminns om lillans ankomst hela tiden i och med att jag har ont och hon sparkar, medan P. faktiskt bara sett henne på UL och kännt henne sparka en gång... Det är synd att det är så få pappor i P.s umgängeskrets, han har ingen att prata med utom syrrans man eller mina pappor. Inga kompisar eller egna släktingar som han umgås med... Inte för att han är särskilt pratglad sådär men ändå...
Synd att herr Eriksson bor så långt bort, han betyder nog mycket för P. annars eftersom de båda förlorade sina pappor när de var "små" och jag vet att de har pratat om känsliga saker som P. i vanliga fall har svårt att prata om.
Men men, så småningom vaknar förhoppningsvis P. också upp och inser att tiden går fort... Eller så är det jag som behöver tagga ner lite...?
Han tycker att det är länge kvar till lillan kommer! Länge säger jag!? Det är ju mindre än halva tiden kvar! Bara fyra månader! Och vi har inte förberett nästan nåt! Vi har inte ens bestämt huruvida vi ska ha vårt eget sovrum uppe eller nere! Jag läser och läser om både förlossning och bebisar, men inte han. Det är ju så lääänge kvar! Tänker han stå med lillan på armen och läsa på hur länge man kan spara bröstmjölk i kylen eller?
Mutter...
Vi ska också gå en profylaxkurs eftersom jag vill föda utan kemisk smärtstillning (om det går!). Jag tycker han kan läsa på om kursen men han menar att han ju ska gå kursen för att få informationen så han behöver inte läsa på innan...
Jag fattar inte, han brukar vara så noga med att kolla upp information innan, aldrig något överilat beslut från honom inte, men nu verkar han helt plötsligt tycka att det är okej att ta saker som de kommer!???
Kanske är det för att jag påminns om lillans ankomst hela tiden i och med att jag har ont och hon sparkar, medan P. faktiskt bara sett henne på UL och kännt henne sparka en gång... Det är synd att det är så få pappor i P.s umgängeskrets, han har ingen att prata med utom syrrans man eller mina pappor. Inga kompisar eller egna släktingar som han umgås med... Inte för att han är särskilt pratglad sådär men ändå...
Synd att herr Eriksson bor så långt bort, han betyder nog mycket för P. annars eftersom de båda förlorade sina pappor när de var "små" och jag vet att de har pratat om känsliga saker som P. i vanliga fall har svårt att prata om.
Men men, så småningom vaknar förhoppningsvis P. också upp och inser att tiden går fort... Eller så är det jag som behöver tagga ner lite...?
