Hus och familj - Drömmar och vardag

En blogg om mitt liv och vardag som mamma till fyra barn, varav det ena har änglavingar och bor i våra hjärtan.

Pinnbröd och utelunch

Publicerad 2013-05-18 15:25:35 i Allmänt, Mat och kost,

På väg ut för lunch. Inte riktigt den känsla jag eftersträvar med maten, men det gäller att prioritera. Skulle jag göra egna hamburgare, eget bröd och egen dressing hade vi inte fått lunch än!
Pizzakittet innehåller färdig deg. Ett snabbt alternativ när man vill att barnen ska få baka pinnbröd.
 
Öppna burken, klipp av en skiva av degrullen, linda upp degremsan på en pinne. Grilla eller stek. Ät.
 
 
Moas bröd, lite bränt hör ju till!
Man kan även klippa större fyrkanter, steka (vi använde murrikkan) och till exempel använda till hamburgerbröd.
Grillade bananer med choklad trodde jag skulle bli en hit men det dissade båda tjejerna. Ia ville hellre ha paprika!
 
Det är härligt att laga och äta ute, men det är inte bara barnen som blir trötta, gäääsp!
 
 
 

Osttillverkning i söndagsköket

Publicerad 2013-05-05 19:58:00 i Mat och kost,

En litedn bildserie över vad som bland annat utspelat sig i vårt kök idag...
 
Har man inte tillgång till spen-mjölk får man ta köpealternativet
Lite värme och löpe på det...
...så får man en fin ostmassa
 
Som efter lite vändande och fixande blir en liten ost.
Just den här får simma runt i saltlake. Storebror ost har fått en mildare saltlake med rosepeppar och rosmarin-kryddning som den får ligga och dra i någon vecka.

Chili

Publicerad 2013-05-05 14:15:00 i Mat och kost,

Dagens middag står på spisen för att riktigt gotta till sig till kvällen. En riktig chili på högrev, mums!
 
 
Efter att ha kokat sisådär fem-sex timmar är den klar och ska njutas till middag!
 
 
Förutom högrev har vi lagt i fem sorters chili, vitlök, lite oregano, spiskummin och koriander samt öl och buljong. Det blir spännande att se hur stark den blir denna gång!
 

Lågkolhydratnudlar

Publicerad 2013-04-19 18:27:00 i Mat och kost,

Nu har jag testat nudlar nästan helt utan kolhydrater. De är lite speciella och går inte riktigt att jämföra med vanliga nudlar eller pasta. Men jag tyckte de var helt okej. Inget jag vill äta varje dag, men någon gång ibland, absolut!
 
 
Innan man äter dem ska de sköljas i kallt vatten. De ser lite smått läskiga ut...

...men när man fått ner dem i en god sås ser de riktigt goda ut!
 
 

Torsdagsmys

Publicerad 2013-04-18 23:10:00 i Allmänt, Mat och kost,

Jag är inte alls förtjust i fredagsmys. Alltså, jag gillar att äta gott och titta på film. Men att koppla ihop mys med mat gillar jag inte, det bäddar för ätstörningar. Kanske inte specifikt anorexia, som jag tror de allra flesta förknippar ätstörningar mest med, utan först och främst tänker jag på känsloätande i olika former.
 
Det är mysigt att äta. Det är tröstande att äta. Man blir glad av att äta. Och det är där nånstans som det blir så fel med fredagsmys. För att det helt plötsligt krävs något att stoppa i munnen för att det ska vara ett godkänt mys. Och så har vi lärt våra barn att känslor ska kopplas ihop med mat, mat är mys, tröst och lyckopiller, allt i ett. Vilket kanske kan fungera för vissa, kanske majoriteten till och med. Men så finns det de som till slut måste äta för att må bra. Och så kommer extra kilon som ett brev på posten och så är man inne i en ond spiral. Mat ger extra kilon, man blir ledsen, tröstar sig med det bästa man känner till- nämligen mat eller godis, får ångest över att man äter när man redan är lite mullig så man måste dämpa ångesten med det bästa man känner till - nämligen mat eller godis, och så snurrar allt på.
 
Trots att jag verkligen försöker att inte koppla ihop saker som mys och tröst med mat och godis för mina barn har jag redan misslyckats. Jag köpte lite goda ostar och salami idag och berättar för Ia att jag tycker vi ska äta det efter middagen i kväll, varvid hon utbrister: "JAAA, då kan vi ha fredagsmys!"
 
 
Vårt Torsdags-fredagsmys... Jag tröstar mig med att det i alla fall inte är några snabba kolhydrater som skjuter upp i mina barns belöningscentra. Och det ÄR faktiskt mysigt att äta plockmat tillsammans, trots allt.
 
 

Motivation och energi

Publicerad 2013-04-13 12:29:08 i Mat och kost, Träning och hälsa,

En vecka kvar till mitt första lopp.
Energin är på noll. Tröttheten känns total. Positiv anda är det ont om just nu och motivationen är låg. 
 
Trots att jag inte alls kände för det tvingade jag mig att springa en halv mil igår. Kändes inte bra. Jag var helt slut redan efter några hundra meter och inte blev det bättre. Det kändes inte ens bra efteråt. Jag brukar alltid få en lätt euforisk känsla efter ett löppass, men igår infann den sig inte.
 
Kanske är det för att jag har sömnbrist. Eller energibrist, jag går ju trots allt på en diet med kaloriunderskott. Eller så är det helt enkelt tävlingsnerver. Jag känner mig inte alls redo för att tävla (även om jag inte satsar på att vinna såklart, utan vill mest klara distansen, det gör inget om jag kommer sist, bara jag kommer i mål). Jag försöker och försöker få till någon positiv känsla i kroppen. Men den vägrar infinna sig.
 
Kanske kommer den i kväll när jag ska vara på plats och heja på alla ultralöpare som springer TEC, Täby Extreem challenge. Min kompis ska springa 16 MIL i helgen. Helt makalöst! Jag vet inte om det är deprimerande eller inspirerande att hon har en snabbare tid på milen när hon ska springa 16 mil, än vad jag har när jag springer en mil... :-)
 
Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska öka på mitt matintag under veckan som kommer och hoppas att det ger lite mer energi i kroppen. Jag ska inte "äta upp mig" inför loppet, det är ju trots allt bara 12 km, utan jag ska helt enkelt försöka ligga på en lagom nivå så att jag inte känner mig så slut i kroppen. Jag ska också försöka få sova minst en hel natt, helst två. I natt och natten innan loppet. Jag vet av tidigare erfarenhet att en natts ostörd sömn verkligen kan göra skillnad. I själva verket är jag rätt säker på att sömnen är en större bov i dramat än kosten, men kör lite safe och ökar energiintaget också.
 

VAB = köksexperiment

Publicerad 2013-04-10 11:34:00 i Mat och kost,

Idag är det min tur att vara hemma från jobbet med Moa som fortfarande är dålig. Då blev det lite experiment i köket och jag lagade till plättar till en tidig lunch.

De blev såklart inte riktigt som vanliga plättar då de är lågkolhydrat, men tjocka och goda blev de. Moa glufsade i sig nästan lika många som jag!
 
Annas plättar version 1
(11 st, 2 port)

2 ägg
2 tsk olja
1/2 dl keso
45 gram proteinpulver chokladsmak
1 tsk kokosmjöl
1/2 tsk bakpulver
Vatten, ca 1-2 msk
 
Tillbehör
till exempel creme fraiche och hallon
 
Mixa ägg, olja och keso till en slät smet. Häll i proteinpulvret och kokosmjölet och mixa lite till. Konsistensen är nu ganska tjock och kletig. Späd med vatten, jag tog 1 msk ungefär. Smeten ska fortfarande vara tjock, man får klicka ut den i plättjärndet/ stekpannan. Pudra över bakpulvret och rör ner det försiktigt i smeten.
klicka ut smeten i pannan, bred ev ut den lite så den inte ligger som en hög. Stek på medelsvag värme (5-6/12 körde jag) tills du ser att den börjar bli klar i kanterna då kan du vända och steka på andra sidan en liten stund.
 
Servera till exempel med en klick creme fraiche och hallon.
 
 
 
 
 
 

Recept på gårdagens kaka

Publicerad 2013-04-08 09:52:37 i Mat och kost,

För er som vill baka kakan jag gjorde igår kommer mitt recept här!
 
Annas Microkaka
1 ägg
30 gram proteinpulver med chokladsmak
1 1/2 tsk kokosmjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk psylliumfröskal
ca 1/2 dl vatten
2 tsk olja
 
Philladelphiaost
hallon
 
Vispa ägget lite skummigt. Häll sedan i oljan samtidigt som du vispar. Tillsätt vattnet.
Blanda de torra produkterna och blanda sedan ihop allt och häll i en portionsskål/djuptallrik. Micra i ca 70 sekunder på full effekt.
 
Mosa några hallon och blanda med philladelphiaost och lägg i kakan eller klicka ut den uppepå. Man kan söta kakan och hallonmixen med tex stevia, men jag föredrar allt osötat då proteinpulvret och hallonen är söta i sig.
 
 

Min kostplan

Publicerad 2013-04-03 11:01:18 i Mat och kost, Träning och hälsa,

Jag har ett ganska stort kontrollbehov och det återspeglas även i hur jag lagt upp min kostplan. Som jag har skrivit förut så funkar inte "äta lite lagom" för mig. Jag mår varken bra av det eller klarar av det då det alltid tenderar att bli alldeles för mycket, eller för lite. Så nu har jag satt ett dagsmål med vad jag ska få i mig och försöker äta ganska strikt efter det. 
 
Min "ideal-dag" som jag tänker nu innebär följande intag i mat:
Protein: 100-150 gram från ägg (ekologiska), mejerier, gräsbetande djur och vildfångad fisk eller proteinpulver
Fett: ca 55 ml av god kvalitet som kallpressad rapsolja, linfröolja, kokosfett, avokado eller oliver tex.
Kolhydrater: minimalt.
 
Jag vägrar vara hungrig men till min förvåning räcker det här gott åt mig. Jag upplever sällan hunger innan det är lagom dags att äta igen. Hade jag blivit hungrig hade jag ökat mängden fett, men som sagt så funkar det här bra för det mesta. Med detta intag ligger jag på ett kalori-underskott vilket passar mig bra då jag vill gå ner i vikt. Jag har väldigt dålig koll på kalori-tänket och är väl egentligen inte så intresserad av det då jag tror att det har underordnad betydelse. Det viktiga tror jag är VAD man äter. Självklart är det viktigt även hur mycket man äter, men om man äter sig mätt på fett istället för kolhydrater är det svårt att överäta då man (i alla fall jag) får en mättnadskänsla tidigare än med en kolhydratrik kost. 
 
 
Dagens frukost, en fralla bakad i princip helt utan kolhydrater men med ca 25 gram protein, med bregott och ost. Lite grönsaker på hade ju inte suttit fel men det var tomt i kylskåpet på det idag. Detta har jag stått mig på i 3,5h. Jämfört med om jag ätit vanlig franska tex, då jag säkert ätit tre eller fyra minst och ändå varit hungrig efter en timme...
 

Muffin-frukost

Publicerad 2013-03-30 08:46:00 i Mat och kost,

I går kväll läste jag lite på nätet och snubblade över ett recept jag bara var tvungen att prova. Så i morse blev det chokladmuffin till frukost. Lågkolhydrat, och ovanligt god sådan!
 
 
Jag körde den aningens länge i micron så den blev lite torr, nästa gång (there will definitely be a next time!) ska jag köra den några sekunder kortare samt tillsätta lite mer fett. Enligt min kostplan (kommer ett inlägg senare om det) är det för lite fett i detta recept men i övrigt funkar den bra.
 
 
Då den var lite kletig på utsidan blev det sked som gällde. Med några bär och en klick grädde skulle denna absolut kunna funka som dessert eller födelsedags-bakelse.
 
Receptet kommer här:
ca 30 gram chokladproteinpulver
en tesked kakao
en knapp tesked bakpulver
en tesked kokosmjöl
en halv deciliter vatten
2 tsk olja (linfröolja eller rapsolja tex)
 
Rör ihop till en smet och kör i micron ca 30 sekunder (jag körde för länge, ca 45 sek). Använd en större form än vad du tror behövs, den "jäser" till mer än tredubbel storlek!
Receptet är modifierat då jag tagit bort tillsatt sötningsmedel och ändrat proportionerna en aning.
 
Njut!
 

Frukost

Publicerad 2013-03-28 07:35:00 i Mat och kost,

Efter en natt med bara några timmars sömn då Tor har svårt att sova och Ia och Moa tycker det är dags att kliva upp klockan 4, blev det en snabb och enkel frukost idag.
Keso med hallon och mandlar. Enkelt och gott!

Kroppens seger över förnuftet

Publicerad 2013-03-18 12:30:00 i Mat och kost,

Jag äter normalt lågkolhydratkost. Det gör jag av flera anledningar.
Dels för att hålla mitt blodsocker i schack, det har en tendens att vara väldigt ojämnt på en traditionell kost.
Dels för att jag har en kronisk candida-infektion som blossar upp i kroppen så fort jag äter för mycket kolhydrater.
Och dels för att jag tror att det är nyttigt för kroppen. Jag mår bättre utan socker och framförallt utan mjölprodukter. Ingen diskussion, det är fakta, för mig.
Och sist men inte minst, jag vill gå ner i vikt. Och eftersom högt blodsocker frigör insulin som binder fett är det lättare för mig att gå ner i vikt med ett stabilt och lågt blodsocker.
 
HUR kan det då komma sig, att jag får för mig att jag måste äta saker jag vet att jag mår dåligt av? Varför får jag ett krav från kroppen att äta massa saker jag egentligen inte alls vill ha? Och som kroppen själv egentligen inte heller vill ha? Det märks tydligt då jag blir trött, hängig, täppt, får ont i huvudet och mår allmänt kasst.
 
Och har jag väl gett efter för något, ja då kan jag lika gärna ta hela kalaset på en gång, för då är ju "allt redan förstört". Så istället för att avstå och må bra har jag i helgen inte bara ätit en god skagencheesecake med kavring, utan också ljus choklad, cider, glass, rostad franska och pizza! VAAARFÖR? Det är ju knappt ens gott!
 
Jag är en känsloätare. Utan tvekan. När jag är trött, sjuk, deppig och ibland även när jag är riktigt glad, då äter jag. Och faktum är att en brockoli-bukett inte alls fyller samma funktion i kroppen som något sött.
 
Någon gång ska jag lära mig hur min kropp fungerar så att jag mad förnuftet kan säga "stopp, jag vill inte äta detta, och det vill inte du kroppen heller" istället för att ge efter när känslorna blir för starka. När allt känns för hopplöst. När jag egentligen behöver vara som starkast.
Någon gång ska jag min hjärna bli så klok att den segrar över kroppens kemiska signaler...

Min nya passion

Publicerad 2013-03-11 17:49:09 i Mat och kost, Träning och hälsa,

Jag är väldigt intresserad av mat. Och kost. Och hälsa. Och hur vår kost och vår mat påverkar vår hälsa. Även hur vi tränar och rör oss påverkar såklart vårt mående men i mitt vuxna liv har träningen varit ganska begränsad.
Jag har haft problem med mina knän sedan tonåren och 2002 blev jag sjuk med reaktiv artrit som första diagnos. (det visade sig senare vara något helt annat). Mina knän förvärrades och all ansträngning ledde till inflammationer. Så jag slutade belasta knäna så gott det gick.
 
Tills 2011 då jag med hjälp och pepp från min vän, den ena halvan i pace on earth, bestämde mig för att göra ett seriöst försök att lära mig springa. Skor för närmare 2000 kronor inhandlades för att passa mitt löpsteg och jag fyllde på mina förråd med antiinflammatoriska läkemedel. Sen gav jag mig ut. Varvade gång och långsam jogg i en kilometer. Sen två. Sen tre. Till slut var jag uppe i över 15 km! utan att ha ont i knäna! Smärtan var som bortblåst! Helt fantastiskt och jag var euforisk!
 
  -18 grader på väg till jobbet!
 
Ända tills en dag i början av januari 2012, då jag helt plötsligt inte kunde springa. Det högg i höfterna, fogarna gjorde ont och knäna värkte. Jag vände hem efter en kilometer med mina aningar om orsaken. Morgonen efter plussade jag med vårt fjärde barn! Löpningen blev lagd på is i elva månader, men nu har jag börjat igen.
 
Det är så fantastiskt roligt! Det är jobbigt ibland. Ibland tror jag inte att jag ska klara det. Att jag inte ska orka en endaste meter till. Men det gör jag. Nästan alltid.
I slutet av april springer jag mitt första lopp. 12 kilometer lätt terräng. Det ska bli så otroligt kul! Någon snabb löpare lär jag nog aldrig bli, men jag vill hellre springa lång än fort. Fast det är klart, långt OCH fort vore kanske inte så dumt heller...
 
 

barnmat och kryp i skafferiet

Publicerad 2009-01-06 08:52:24 i Mat och kost,

Lillan äter nu nästan bara mat. Innan sängdags får hon ibland ekologisk majsvälling, men i övrigt är det vanlig mat som gäller. Till frukost äter hon alltid gröt med frukt eller bär och ibland lite krossat blodbröd för järnets skull. Oftast är det ekologiska havregryn vi gör gröten på men när jag var hemma i Jämtland hittade jag en ekologisk gröt på havre och quinoa som hon gillade som jag ska försöka hitta här hemma också, den kändes nyttig och bra.

I morse gjorde jag som vanligt gröt och skulle precis börja mata henne när jag ser något svart i gröten. Börjar kolla närmare och inser att det är en liten skalbagge! Fy för kryp i maten. börjar svära lite för mig själv över dessa papperspåsar med mat som inte håller skadedjur borta. Har länge tänkt att byta ut alla papperspåsar mot glasburkar men inte hittat några vettiga burkar med stora lock. Jag vill ju kunna ta med ett decilitermått direkt ur burken utan problem. Jag vet att det finns på Åhlens men jag tänker inte betala närmare tvåhundra kronor för en glasburk. Så det har inte blivit av... Så nu ska jag leta loppisar och förhoppningsvis kunna köpa några burkar begagnat. Ska kolla på Ikea igen också, kanske har de fått in de där bra burkarna med snäpplock igen som var slut när jag var där sist.

Efter frukost började jag i alla fall dra ut allt från skafferiet och kolla igenom om det fanns fler kryp men hittade ingenting. Tyckte det var väldigt konstigt ända tills jag kom på att den lilla skalbaggen säkert kom från hallonen som jag lagt i gröten! Visserligen var de ju rensade men sååå noga brukar jag inte vara när jag rensar att jag kollar vartenda bär med lupp... Så då var det problemet löst. Men jag tänker fortfarande köpa glasburkar. Plast vill jag inte använda, känns inte lika naturligt med plast, dessutom undviker jag helst plast med tanke på gifterna som kan finnas i. Läs mer i denna blogg om det: http://ekoblogg.blogg.se/2008/october/farlig-plast.html#comment
För övrigt en mycket bra blogg med mycket inspiration för miljömedvetna, så kolla in den!

Hittills har det gått ganska bra med mat till Lillan. Hon äter allt och har inte visat några tecken på någon allergi. Visserligen har det slunkit ner rätt många köpeburkar med ekologisk barnmat eftersom jag inte hunnit/orkat laga så mycket som jag hade velat men hon har i alla fall bara ätit ekologisk mat. Förutom sötpotatisen som hon älskar men som jag inte hittat ekologisk någonstans. Men nu börjar hon kunna äta samma mat som vi gör. Det innebär att hon antingen måste börja äta vissa saker icke ekologiskt eller att vi måste ändra på hur/vad vi äter. Och det är ett litet dilemma. Jag hade gärna ätit bara ekologiskt, men P. är för snål när han handlar. När vi träffades tror jag aldrig han tittade på en prislapp när han handlade men nu går han minsann och jämför! Jag lyckades kanske lite för bra med att göra honom mer prismedveten :) Så jag handlar ekologiskt men P. gör det oftast inte. Vi äter dessutom mycket kyckling och det går inte få tag på ekologiskt här, efterfrågan är för stor. P. tycker jag är fånig och tror inte att det spelar så stor roll. Jag har flera gånger hindrat honom från att ge Lillan mat som inte är ekologisk och som innehåller tex karragenan. Jätteviktigt att hon inte äter kemiska tillsatser tycker jag, enbart fånigt tycker P.
Så jag vet inte hur vi ska göra med maten framöver. Helst skulle jag ju så klart vilja att vi alla åt enbart ekologiskt och fritt från kemiska tillsatser, men då krävs det ju lite mer engagemang från P. också.

smakernas förlorade land

Publicerad 2008-09-19 19:24:20 i Mat och kost,

Usch för alla dessa aromer som finns nästan i allt livsmedel! Vi proppar dagligen i oss så mycket artificiella aromer att vi inte längre vet hur den ursprungliga och naturliga smaken ska smaka.

Tänk efter själv, vet du hur en rökt skinka ska smaka? Eller vanilj?

Vi bedövar våra smaklökar med så mycket starka konstgjorda smaker (gärna med lite smakförstärkare på också för att ytterligare fördärva smaken) att de livsmedel som inte innehåller aromer upplevs smaka fel eller lite. Precis som rökare förstör sina smaklökar förstör även vi andra vår upplevelse av smak genom att peta i oss dessa artificiella aromer. Ju mer smak ju bättre -eller?

Själv uppfattar jag en "arom"-fri produkt som godare just för att jag vet att den är naturlig i smaken, men i ett blindtest vet jag inte alls om jag skulle välja den som godast.

Äkta smak är dyrt, smak på flaska är billigt. Låt er inte luras av livsmedelsbranchens profitjakt, tillåt dig själv att njuta av de goda variationsrika äkta smaker som faktiskt finns, Vill du äta jordgubbsfil? Häll då lite jordgubbar i din fil och voila, du har en naturlig smak, som dessutom är mycket nyttigare, innehåller både mer vitaminer och fibrer än arlas skämt till smaksatt fil.



Detta är äkta smak!

Jippie! sockermätaren i soporna!

Publicerad 2008-07-19 13:17:42 i Mat och kost,

Är sååå glad nu! Proverna på mitt blodsocker tagna på labb var helt normala! Så nu åker min mätare i soporna! Tänk vilken ångest jag haft för det här de senaste dagarna helt i onödan. Har gått och försökt vänja mig vid tanken på sprutor och insulin och så behövs det inte :)

Det finns ett prov som mäter sockret över längre tid, tre månader tror jag det är, och det provet var lite högt, men det kan bero på graviditeten, så just nu känns det bara så härligt!

Nästa utredning-diabetes :(

Publicerad 2008-07-16 20:30:46 i Mat och kost,

Eftersom jag hade högt blodsocker under graviditeten skulle jag kolla igen efter någon månad för att kontrollera så att det sjunkit. Det har det inte, snarare stigit. Känns inte alls kul.
Som mest har jag mätt 10,2. Gränsen för väl kontrollerat socker går vid 6,1, så det är aldeles för högt. Så nu får jag åka in till vårdcentralen på morgonen några dagar för att ta ett fastevärde på deras labb. Sedan får vi se vad som händer. När jag gick på utredning för diabetes för ett par år sedan fick jag ingen diagnos, men jag låg på gränsen redan då. Det är typ 1, dvs sk ungdomsdiabetes jag i så fall har enligt den utredningen. Tyvärr, för typ 1 går i princip aldrig behandla enbart med kost eller tabletter som typ 2 gör. Så i så fall blir det insulinsprutor dagligen och det vill jag verkligen inte.
Hoppas att min mätare är trasig och visar fel värden, men jag tror inte på det och det känns rätt jobbigt.
Måste det alltid vara massa fel på mig?

Helt naturliga tillsatser?

Publicerad 2008-05-21 15:29:37 i Mat och kost,

I coops medlemstidning "mersmak" finns en krönika av dietisten Latifa Lindberg. Blev uppmärksammad på den idag och var genast tvungen att läsa och nu även kommentera hennes krönika.
Man kan ju bli förvånad och irriterad för mindre!

Citat:
"Vi önskar oss i allt större utsträckning mat utan konserveringsmedel och tillsatser... ... men det är skillnad på tillsatser och tillsatser. Mer kunskap skulle nyansera debatten, nu giftförklarar somliga i princip alla tillsatser" 

Håller helt med, mer kunskap är bra! Det som följer därefter är det som gör mig lite upprörd. Där tar hon upp att många tillsatser är hellt naturliga (vilket många är) och tar som exempel lecitin. 

Lecitin utvinns främst ur sojabönan och kan på så vis visst sägas vara naturlig. MEN det Latifa inte tar hänsyn till är processen där lecitinet utvinns ur soya. I processen används olika kemiska medel som är bensinliknande, bland annat, och dessa ämnen finns sedan kvar i slutprodukten. Den som äter soyalecitin äter inte något så naturligt som ägg (som Latifa påstår eftersom ägg innehåller mycket naturligt lecitin) utan får dessutom i sig diverse kemiskt framställda bensinliknande ämnen. Var är det naturliga i det???

Vanliga tillsatser vi använder hemma utan att kalla dem tillsatser hävdar Latifa är 

*Buljong 
Hur många i dagens samhälle kokar sin egen buljong? De flesta köper sin buljong på affären och om man inte är uppmärksam och kollar noga på förpackningen innehåller buljongen... ...Ja just det, smakförstärkaren E621! Om det ens räcker med den, jag har sett helt vanlig buljong som innehåller hela fyra olika kemiskt framställda smakförstärkare. Naturligt? Inte enligt mig i alla fall!

* Färgämnen som soya och gurkmeja
Samma här, visst använder många soya i såsen för att ge den en fin brun färg, men var kommer färgen ifrån? Oftast från E150, ett kemiskt framställt färgämne som är tillsatt i soyan. Gurkmeja skulle kunna få slinka igenom som naturlig här, men vad många inte är medvetna om är att gurkmeja i flera fall även innehåller ett gult färgmedel som är kemiskt framställt, så ser man inte upp är inte ens den färgen naturlig...

*Förtjockningsmedel som gelatin.
Kan inte så mycket om gelatin men känner mig tveksam till att gelatinet man köper idag är utvunnet naturligt ur ben som det gjordes "förr"? Skulle inte förvåna mig om det finns kemiska ämnen tillsatta eller kvar i slutprodukten efter utvinningen.

*Antioxidationsmedel som Askorbinsyra
Visst finns askorbinsyra i citron, och det är naturligt. "problemet" är att den askorbinsyra som finns i var och varannan produkt inte kommer från en citron, utan framställs helt kemiskt. 

Det gäller att inse att det är skillnad på Naturligt, naturlikt, och artificiellt. Jag vill inte påstå att allt kemiskt är farligt eller att alla tillsatser bör förbjudas, men jag blir upprörd när en så auktoriserad butikskedja tillåter en krönikör att så uppenbart blanda ihop begrepp på detta vis. 

Visst, buljong är URSPRUNGLIGEN naturligt- men i dagligt tal pratar vi i Sverige om en kemiskt framställd buljongtärning, eller möjligtvis en kemiskt framställd fond när vi pratar om buljong. Och dessa är INTE naturliga! (med några få undantag) Kemiskt framställd askorbinsyra må vara naturlikt, men det gör den inte automatiskt till naturlig!

Latifa avslutar sin krönika med följande, citat:
" Det innebär att en Krav-godkänd produkt måste vara fri från sådant som vetenskapen inte entydigt har bevisat som ofarligt."

Det är ju trevligt, men då kan man undra över varför vi har sisådär 260 tillsatsämnen som inte är Kravgodkända, men som är tillåtna i våra livsmedel? Det finns med andra ord ca 260 kemiska ämnen som livsmedelsverket godkänt som tillsats i mat, men som inte bevisats som ofarliga. 

Sen blir jag fundersam även över att kravgodkänd glass tex får innehålla Karragenan, som enligt vad jag läst bland annat kan orsaka fosterskador? Låter inte som om vetenskapen entydigt bevisat något i det fallet...
 
Kom igen Coop, var det här ert inlägg i tillsats-diskussionen har ni en lååång väg kvar både till verkligheten och till förtroende i frågan åtminstone från mitt håll.

nya påhitt i köket...

Publicerad 2008-04-19 10:43:42 i Mat och kost,

Efter en dag med syrran och bebis, en tur till danderyds sjukhus och en inköpsfrossa på elgiganten (ny dator och kopiator till jobbet) var jag rätt slut i går kväll. (Syrran mår rätt ok, ska äta lite antiinflammatoriskt men annars bör det gå över av sig själv enl. barnmorskan där. Lille bebisen mår prima och är nu uppe på en matchvikt på 5025 gram, 19 dagar gammal)

Dock hade jag en del projekt på gång i köket och på något vis fick jag lite energi att slutföra dem. Dels har jag gjort egen blodpudding. Det var inte särskilt svårt alls, men den är inte provsmakad ännu, det blir till lunchen idag. Det blev inte särskilt billigt jämfört med att köpa färdig, men det spelar mindre roll tycker jag. Kul att göra själv och då vet man ju också vad den innehåller. Lägger ut receptet sen om det blev gott :) Så här såg den ut när jag tog ut den ur ugnen:

image43

Sidfläsk har jag haft på rimmning (hm, är det ett riktigt ord?) i kylen en vecka. Fläskbiten har legat i en lag av uppkokat vatten med mycket salt i. Den har jag vänt lite på under veckan så att den hållit sig under ytan och varit så täckt som möjligt av lagen. Igår åt vi raggmunkar och till det stekte vi några skivor av fläsket, väldigt gott! Resten av fläsket kryddade jag väl med alla möjliga kryddor, både örtblandningar och lite starkare blandningar med chili och paprika bland annat. Ställde sedan in den i ugnen på 60 grader över natten och tog ut den i morse. Har inte smakat på den heller ännu, är så förkyld att jag inte är sugen på någonting, utom glass... Så det ska bli spännande att smaka på senare. "receptet" kommer från mamma, men min kusin säger att det kallas för jägarfläsk.

Om

Min profilbild

Anna

Mamma till fyra barn, varav ett dog 80 dagar gammal i en akut sepsis. Det här är en blogg om mitt liv, mina tankar, mina barn, mitt hem, träning och min målsättning att springa ett maraton 2014.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela