rosa eller blått, snuttigt eller coolt?
Det är för bedrövligt vad barnkläder är könsuppdelade! Det spelar ingen roll vilken butik du går in i så ser man genast på färgen vart flick respektive pojkkläder finns.
Flickornas små rosa tröjor, gärna med en liten volang och ett gulligt meddelande "princess" i glitter och så förståss en liten fjäril på... (de äldre flickornas kläder mår man ju nästan illa av att kolla på, små glittriga bh:ar och trosor med orden "love me" eller "kiss" på, urk säger jag bara!)
Eller den blå tröjan med röd halslinning och en traktor på framsidan...
Inte lätt att hitta vettiga kläder när man inte vill främja detta könsuppdelade klädsortiment.
Från det bebisen är liten, ja helt nyfödd, präglas den in i en könsroll som samhället har bestämt. Hur ofta har man inte hört, eller undsluppit sig själv kommentarer som när man tänker på det är väldigt könsbestämmande? Pojkar ska från de är små uppmuntras i att vara sora och starka och hjälpa pappa bära saker, medan flickorna är söta, snälla, blyga och ska hjälpa mamma diska...
Ibland får jag lite ångest över vilken värld Lillan kommer till. Vad ska hända med henne när hon växer upp? Kommer hon att bli en liten mini-vuxen som vägrar gå till skolan utan bh och klackskor när hon är sju? Börja sminka sig och bära handväska innan jag fattat att hon inte är bebis längre? När jag var liten lekte vi lekar på rasterna ända till högstadiet. Kull och tittut runt en knut, och fotboll förståss. På långrasten var det skridskor som gällde under vintern. Vad kommer Lillan göra? Halvstå mot ett räcke (Man kan ju inte sitta, då blir låren så feta), lite försök till utmanande puta med ännu icke existerande bröst och prata om de nya skorna hon vill ha som jag vägrar köpa för att de har hög klack? Eller hur oförstående och korkad jag är som inte fattar att hon faktiskt är vuxen och inte ett litet barn längre, fast hon bara är tio år?
Jag vill att hon ska vara barn. Jag vill att hon ska leka och utveckla sin fantasi. Bygga kojor i skogen och klättra i träd. Jag vill att hon ska veta vem hon är och sitt eget värde, och att det inte hänger på yttre attribut utan på att hon är den hon är. Hur uppfostrar man någon till det? Hur ska man lyckas bejaka barnet utan att hon blir bortskämd, hur ska man lyckas stå emot samhällets normer och påtryckningar utan att det går ut över barnet? Om man måste välja, antingen köpa den där bhn eller så blir Lillan retad på gympan för alla andra har, vad gör man då?
(Nu har jag inget problem med bh på vuxna kvinnor, så det handlar inte om någon slags kvinnlig frigörelse genom att bränna bhn, utan det är bhar för små barn jag pratar om. Redan som liten, det finns bhar för tre-fyraåringar (!) stöps flickor, och pojkar, i formar om hur de förväntas vara och bete sig, och redan i den åldern sexualiseras barnet)
När man är liten vill man ju vara som alla andra (oftast). Stackars Lillan som kommer få en mamma med drömmar och visioner om en annan samhällsnorm som baseras på personlighet istället för kön, kommer mina ibland kanske fanatiska ideer drabba henne så hon blir utanför och betraktad som knasig redan på dagis?
"Tygblöjor och så ska hon göra sig märkvärdig med att ungen inte kan äta vanlig mat heller..." Jag kan redan höra de andra föräldrarnas kommentarer om mig... "Alltid är det någon som ska ställa till det..."
Inte ens som vuxen är det okej att inte röra sig inom den norm man är satt i. Återigen detta med etikett, alla måste märkas och placeras in i fack. Jag hamnar nog mer och mer i "udda/ufo"-facket, jag passar nog inte in nån annanstans...
Jag kanske ska införa en kampanj till P. om att flytta till urskogen nånstans, ha hemundervisning och inte låta Lillan träffa "samhället" förrän jag anser att hon är vuxen. Bilda en sekt kanske så kan jag bli rik på kuppen...
Flickornas små rosa tröjor, gärna med en liten volang och ett gulligt meddelande "princess" i glitter och så förståss en liten fjäril på... (de äldre flickornas kläder mår man ju nästan illa av att kolla på, små glittriga bh:ar och trosor med orden "love me" eller "kiss" på, urk säger jag bara!)
Eller den blå tröjan med röd halslinning och en traktor på framsidan...
Inte lätt att hitta vettiga kläder när man inte vill främja detta könsuppdelade klädsortiment.
Från det bebisen är liten, ja helt nyfödd, präglas den in i en könsroll som samhället har bestämt. Hur ofta har man inte hört, eller undsluppit sig själv kommentarer som när man tänker på det är väldigt könsbestämmande? Pojkar ska från de är små uppmuntras i att vara sora och starka och hjälpa pappa bära saker, medan flickorna är söta, snälla, blyga och ska hjälpa mamma diska...
Ibland får jag lite ångest över vilken värld Lillan kommer till. Vad ska hända med henne när hon växer upp? Kommer hon att bli en liten mini-vuxen som vägrar gå till skolan utan bh och klackskor när hon är sju? Börja sminka sig och bära handväska innan jag fattat att hon inte är bebis längre? När jag var liten lekte vi lekar på rasterna ända till högstadiet. Kull och tittut runt en knut, och fotboll förståss. På långrasten var det skridskor som gällde under vintern. Vad kommer Lillan göra? Halvstå mot ett räcke (Man kan ju inte sitta, då blir låren så feta), lite försök till utmanande puta med ännu icke existerande bröst och prata om de nya skorna hon vill ha som jag vägrar köpa för att de har hög klack? Eller hur oförstående och korkad jag är som inte fattar att hon faktiskt är vuxen och inte ett litet barn längre, fast hon bara är tio år?
Jag vill att hon ska vara barn. Jag vill att hon ska leka och utveckla sin fantasi. Bygga kojor i skogen och klättra i träd. Jag vill att hon ska veta vem hon är och sitt eget värde, och att det inte hänger på yttre attribut utan på att hon är den hon är. Hur uppfostrar man någon till det? Hur ska man lyckas bejaka barnet utan att hon blir bortskämd, hur ska man lyckas stå emot samhällets normer och påtryckningar utan att det går ut över barnet? Om man måste välja, antingen köpa den där bhn eller så blir Lillan retad på gympan för alla andra har, vad gör man då?
(Nu har jag inget problem med bh på vuxna kvinnor, så det handlar inte om någon slags kvinnlig frigörelse genom att bränna bhn, utan det är bhar för små barn jag pratar om. Redan som liten, det finns bhar för tre-fyraåringar (!) stöps flickor, och pojkar, i formar om hur de förväntas vara och bete sig, och redan i den åldern sexualiseras barnet)
När man är liten vill man ju vara som alla andra (oftast). Stackars Lillan som kommer få en mamma med drömmar och visioner om en annan samhällsnorm som baseras på personlighet istället för kön, kommer mina ibland kanske fanatiska ideer drabba henne så hon blir utanför och betraktad som knasig redan på dagis?
"Tygblöjor och så ska hon göra sig märkvärdig med att ungen inte kan äta vanlig mat heller..." Jag kan redan höra de andra föräldrarnas kommentarer om mig... "Alltid är det någon som ska ställa till det..."
Inte ens som vuxen är det okej att inte röra sig inom den norm man är satt i. Återigen detta med etikett, alla måste märkas och placeras in i fack. Jag hamnar nog mer och mer i "udda/ufo"-facket, jag passar nog inte in nån annanstans...
Jag kanske ska införa en kampanj till P. om att flytta till urskogen nånstans, ha hemundervisning och inte låta Lillan träffa "samhället" förrän jag anser att hon är vuxen. Bilda en sekt kanske så kan jag bli rik på kuppen...
