tidig eller sen avnavling?
Funderade på att baka bröd, men insåg att P. säkert skulle vakna om jag plötsligt körde igång köksmaskinen, och han är värd att sova lite tycker jag, så det får vänta.
Jag har funderat på förlossningen och hur jag vill att den ska vara. En av de saker jag funderat mycket på är det här med avnavlingen, alltså när navelsträngen ska klampas/klippas. I normala fall i dag klampas den direkt, helst innan barnet tar sitt första andetag, för att kunna ta blodprov på hur barnet mår och om några speciella insatser behövs göras.
Nu finns det dock en del information, se bla här: http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2007/12/05/okat-stod-for-senare-klipp/index.xml som tyder på att barnet mår bättre av att vänta med avnavlingen.
Moderkakan och navelsträngen ingår i ett system med barnet och barnets blod rör sig mellan moderkakan, där det syresätts, och barnet. När barnet sedan är fött och börjar andas själv syresätts blodet via barnets lungor och moderkakan blir på så vis överflödig. Den får ju heller ingen näring från mamman längre eftersom även moderkakan föds fram. Att man klipper navelsträngen INNAN första andetaget borde alltså ganska logiskt betyda att barnet under tiden det tar för lungorna att komma igång och nå full kapacitet lider mer eller mindre av syrebrist i blodet. Och det kan ju aldrig vara bra?
Argumentet med stamceller och BLODbrist har jag svårare att förstå. (Vissa hävdar att man när man klampar barnet tidigt ger barnet blodbrist i och med att hälften av barnets blod är kvar i moderkakan). Själva påståendet är ju ganska logiskt eftersom blodet rör sig mellan barnet och moderkakan under hela tiden i livmodern och då vore det ju konstigt att allt blod helt plötsligt skulle vara i barnet vid födseln, MEN eftersom det är ett slutet system tänker jag mig att när x cl blod rör sig från moderkakan till barnet borde också x cl blod röra sig från barnet till moderkakan? Eller är det så att av någon anledning vägen mellan barnet och moderkakan stängs efter födseln medan vägen mellan moderkakan och barnet är öppen? Men i så fall borde ju barnet lida av blodbrist under hela sin vistelse i livmodern då det alltid är blod i moderkakan? Känner mig för dåligt insatt för att förstå dessa argument, men att hitta mer specifik information verkar svårt.
Jag har också läst om en del psykiska effekter tidig avnavling kan ha, men de vet jag inte om jag sätter så stor tilltro till. Jag är nog helt enkelt för vetenskaplig och icke-andlig för att tro på födelsetrauman som förföljer oss resten av livet. Jag är helt med på att det är en stor påfrestning för barnet att födas, börja andas själv och helt plötsligt vara ute i stora världen och inte inne i mammas trygga livmoder, men jag tror inte att tidig klampning varken gör till eller från i detta trauma, eller att barnet psykiskt skulle känna när navelsträngen kapades och därför få ytterligare separationsångest. Däremot så tror jag ju inte på motsatsen heller...
Trots letande har jag inte hittat många vettiga argument till varför navelsträngen bör klampas/klippas tidigt, förutom att det är lättare att ta ett blodprov. Jag är helt övertygad att det är betydligt bättre för barnet att få så mycket syresatt blod som möjligt från moderkakan så den lilla kroppen inte behöver utsättas för den ytterligare stressen syrebrist kan medföra. Så jag kommer skriva in i vår förlossningsplan att klampning av navelsträngen får vänta, minst tre minuter, gärna till och med fem. Övriga positiva effekter får komma på köpet, om det nu är så att Lillan också slipper blodbrist och får massa extra stamceller så är ju det absolut inte av ondo!
Det är mycket att tänka på när man ska bli förälder...