Halvtid...
Ja, nu har jag alltså gått halvvägs genom graviditeten. 20 veckor. Känns som en månad eller möjligtvis två. Det har gått så ofantligt fort. Nu är det bara lika mycket kvar. Och vi som inte ens börjat förbereda något inför lillans ankomst!
Förra veckan fick jag ett ryck efter att ha sett ultraljudet och gick ut på rean och handlade lite kläder. Men det är ju så mycket annat man borde skaffa sig, säng (tror jag vi ska få låna), skötbord, tvättgrejer, en balja kanske, bröstpump och flaska mm mm... Vi har knappt ens funderat på VAD vi ska köpa och vad man behöver...
Känns nästan lite stressigt :)
Tänk om min foglossning blir riktigt illa, eller magen helt plötsligt blir jättestor, då är det inte så kul att springa runt på massa olika affärer och leta barnsaker...
Funderar också lite på min viktuppgång. Har hittills bara gått upp 1,5 kg. (ser ut som mycket mer på magen!) Har bara fått positiv respons på det, att det är skönt att inte gå upp så mycket osv, och det känns ju bra. Jag slipper ju gärna gå upp om det inte behövs...
Men magen är stor, det syns väldigt tydligt att jag är gravid och alla jag känner har gått upp mycket mer än mig när de gått halvvägs. Utom en som knappt kunde äta under hela graviditeten, och några såna problem har ju inte jag :)
Men men, ultraljudet var ju som det skulle så det är väl inget att oroa sig över, men jag kan inte låta bli att undra varför jag inte går upp mer, jag som brukar ha så lätt att lägga på mig.
Jag måste säga att hittils känner jag mig lyckligt lottad för hur min graviditet varit. Om det inte varit för magen skulle jag nästan fundera på om jag verkligen var gravid...
Jag har aldrig mått illa (ja okej, två-tre gånger kanske, men aldrig kräkts)
Jag är inte öm i brösten
Jag har inga konstiga cravings eller sug
jag har inte fått några bristningar -ännu
Ja, egentligen har jag väl inga symtom alls, förutom att magen växer och den foglossning jag känner av, men blir den inte värre än så här är jag glad ändå. Just nu känner jag mig friskare än innan graviditeten både vad gäller trötthet och ledvärk. Så både jag och sambon är glatt överraskade, vi hade båda trott att jag skulle få en ganska jobbig graviditet.
Men hon får gärna ge sig lite till känna snart, längtar efter en liten spark, och att sambon ska kunna känna också!
Förra veckan fick jag ett ryck efter att ha sett ultraljudet och gick ut på rean och handlade lite kläder. Men det är ju så mycket annat man borde skaffa sig, säng (tror jag vi ska få låna), skötbord, tvättgrejer, en balja kanske, bröstpump och flaska mm mm... Vi har knappt ens funderat på VAD vi ska köpa och vad man behöver...
Känns nästan lite stressigt :)
Tänk om min foglossning blir riktigt illa, eller magen helt plötsligt blir jättestor, då är det inte så kul att springa runt på massa olika affärer och leta barnsaker...
Funderar också lite på min viktuppgång. Har hittills bara gått upp 1,5 kg. (ser ut som mycket mer på magen!) Har bara fått positiv respons på det, att det är skönt att inte gå upp så mycket osv, och det känns ju bra. Jag slipper ju gärna gå upp om det inte behövs...
Men magen är stor, det syns väldigt tydligt att jag är gravid och alla jag känner har gått upp mycket mer än mig när de gått halvvägs. Utom en som knappt kunde äta under hela graviditeten, och några såna problem har ju inte jag :)
Men men, ultraljudet var ju som det skulle så det är väl inget att oroa sig över, men jag kan inte låta bli att undra varför jag inte går upp mer, jag som brukar ha så lätt att lägga på mig.
Jag måste säga att hittils känner jag mig lyckligt lottad för hur min graviditet varit. Om det inte varit för magen skulle jag nästan fundera på om jag verkligen var gravid...
Jag har aldrig mått illa (ja okej, två-tre gånger kanske, men aldrig kräkts)
Jag är inte öm i brösten
Jag har inga konstiga cravings eller sug
jag har inte fått några bristningar -ännu
Ja, egentligen har jag väl inga symtom alls, förutom att magen växer och den foglossning jag känner av, men blir den inte värre än så här är jag glad ändå. Just nu känner jag mig friskare än innan graviditeten både vad gäller trötthet och ledvärk. Så både jag och sambon är glatt överraskade, vi hade båda trott att jag skulle få en ganska jobbig graviditet.
Men hon får gärna ge sig lite till känna snart, längtar efter en liten spark, och att sambon ska kunna känna också!
