Dimman lättar...?
Jag gråter över mitt brustna hjärta varje dag. Min älskade lilla pojke fattas mig något så oerhört.
Men den dimma och trötthet som legat över mig konstant sedan i våras känns som om den är på väg att skingras. För första gången på evigheter har jag flera dagar i rad vaknat och funderat på vad jag ska göra under dagen. Inte suckat djupt över att vara tvungen att kliva upp och bara längtat tillbaka till sängen igen. Inte gått som i en dimma, som en gående sovande.
Visst har jag sovit, långa nätter och ett par timmar på dagen, men däremellan har jag inte bara skymtat, utan även sett, blå himmel. Bildligt talat då vädret visat allt annat än blå himmel...
Jag har kännt att jag har energi och ork. Inte till att bestiga några berg, men energi nog att faktiskt se fram emot dagen. När första snön föll och världen blev vit och ljus kände jag att hjärtat slog ett glädjeslag. Det bubblade upp glädje i mig, och en längtan efter vintern. Mörkt ute, levande ljus inne. Varmt te och en pläd i soffan. Adventsstjärna i fönstret.
Idag ser jag fram emot mitt liv!
Men den dimma och trötthet som legat över mig konstant sedan i våras känns som om den är på väg att skingras. För första gången på evigheter har jag flera dagar i rad vaknat och funderat på vad jag ska göra under dagen. Inte suckat djupt över att vara tvungen att kliva upp och bara längtat tillbaka till sängen igen. Inte gått som i en dimma, som en gående sovande.
Visst har jag sovit, långa nätter och ett par timmar på dagen, men däremellan har jag inte bara skymtat, utan även sett, blå himmel. Bildligt talat då vädret visat allt annat än blå himmel...
Jag har kännt att jag har energi och ork. Inte till att bestiga några berg, men energi nog att faktiskt se fram emot dagen. När första snön föll och världen blev vit och ljus kände jag att hjärtat slog ett glädjeslag. Det bubblade upp glädje i mig, och en längtan efter vintern. Mörkt ute, levande ljus inne. Varmt te och en pläd i soffan. Adventsstjärna i fönstret.
Idag ser jag fram emot mitt liv!
