Att tala för döva öron
Det gör jag ofta. Sisådär en miljard gånger per dag. Men på något sätt är det legitimt att inte lyssna när man är nästan fem år. Det hör liksom till. Värre är det när det är en vuxen som är mottagare.
Det finns lite som är så frustrerande som att försöka diskutera med någon som är så övertygad att hen själv har rätt att hen vägrar lyssna på argument eller se något från någon annans synvinkel. Något jag har otroligt svårt för är människor som dömer andra människor utan att veta eller förstå varför de säger eller reagerar på ett visst sätt. Många människor skulle nog må väldigt bra av att gå några dagar i någon annans skor och få lite perspektiv på att livet inte alltid är så svart eller vitt. Lära sig att vara lite förstående och se på andra människor genom snälla och trevliga glasögon istället för dumma och fula.
Kanske är jag naiv, men då vill jag så förbli. Jag tror, och vill tro att de allra flesta människor gör sitt bästa. Att de flesta gör det de tror är rätt, baserat på deras kunskap och erfarenhet. Sen ursäktar det inte allt. Hitler är inte förlåten för att han följde sin tro på vad som var rätt (han bode definitivt fått prova på att gå i någon annans skor). Att man mår dåligt själv rättfärdigar inte att man är elak eller dum mot någon annan. Men världen skulle vara en så mycket bättre plats om alla bara kunde vara lite öppna för nya och okända saker. Om alla kunde ha lite mer tilltro till människan istället för att döma sånt man inte förstår.
Var lite snäll mot varandra och förutsätt inte att någon annan är en idiot bara för att hen inte tycker som du. Då blir du troligen bemött med att den andra personen tycker precis samma sak om dig...
