Gamla relationer
Ja, här kommer nu ett inlägg jag skrev för länge sedan, men som jag inte känt mig mogen för att publicera.
Många som utsätts för sorg och kriser i livet börjar efter ett tag att se över sina relationer och vad som är viktigt i livet. Varför ska man utsätta sig för saker som kostar mer än det smakar? Vilket ansvar har man att "ställa upp" för andra när man inget får tillbaka själv? Måste man ha energitjuvar som vänner bara för att de är gamla vänner?
Svaren är enligt mig givna. Det finns ingen anledning att göra saker som kostar mer än de smakar. Ibland måste man kanske se på lite längre sikt om det kan ge mer då, men kan man inte se en förbättring i framtiden, sluta utsätta dig för det. Strunta i det!
Man har inget ansvar att ställa upp för andra om det samtidigt skadar en själv. Visst ska man ställa upp för vänner och även främlingar om man har möjlighet, men inte på bekostnad av sin egen hälsa.
Man kan "göra slut" med vänner, och familj, om de är så krävande att de inte längre är vänner mer än av gammal vana.
Jag har haft tur med mina relationer, de allra flesta är fina och bra. Vissa på daglig basis, vissa på vecko, månad eller till och med årsbasis, men de finns där och tillför glädje och styrka i mitt liv, i med och motgångar.
Men det finns undantag. Det finns ett par relationer jag tänkt mycket över. Vänt och vridit på. Vad ger de och vad kostar de? Och jag har kommit fram till att de kostar betydligt mer än de smakar. Jag ger och ger men får sällan något tillbaka. Så jag tänker göra slut. Vill de finnas i mitt liv är de hjärtligt välkomna, men jag tänker inte kämpa med näbbar och klor för att de ska finnas kvar. Näbben har slitits ner och klorna gått av. Jag ger upp. Jag har gjort min del. Jag vill lägga den energin på något som ger mig något tillbaka. något som bygger på ömsesidig vilja. Jag tänker inte längre upprätthålla en relation som skulle självdö om inte jag drog hela lasset.
Synd att det är lättare sagt än gjort, men nu är beslutet taget och det är en lättnad!
