Trotsiga Ia
Ia verkar ha kommit in i en riktigt jobbig fas. Hon lyssnar inte för fem öre och gör precis som hon vill oavsett om någon (jag) sagt nej. Hon är extremt arg och skriker högt om hon inte får som hon vill.
Hon vill alltid göra allting först och vill alltid ha sin vilja igenom. Det kan vara allt från att få mat på tallriken först till att välja program på tvn, gå först uppför trappan, få välja färg på ballongen eller ta hand om Tor på sitt sätt (hon får tex inte lyfta honom). Om vi tar oss ur en konflikt så drar hon upp en annan, tillsynes bara för att få fortsätta bråka och vara arg, skrika och förstöra saker.
Dagarna här hemma har blivit konstanta fighter. Jag trodde att det skulle bli lite bättre när vi tillsammans skulle göra om hennes och Moas rum, men det har snarare blivit värre.
Jag vet att det finns en orsak till detta, att hon inte retas med mig för att vara dum och elak. Men ibland är det inte lätt att hålla humör och känslor i schack när hon lägger i en extra växel och försöker styra och ställa hela familjen.
Jag tror att hon känner sig lite ouppmärksammad då jag jobbat så mycket sista veckorna och mycket tid hemma har gått till Moa och Tor som varit sjuka. Så i eftermiddag ska vi ha lite kvalitetstid, bara hon och jag. Hon ska få bestämma, inom rimliga gränser, vad vi ska göra, jag ska bara lämna förslag. Jag ska försöka minimera riskerna för konflikter så mycket det bara går så vi får en bra stund tillsammans. Kanske kan det underlätta för henne, för det måste vara extremt jobbigt att vara så arg och frustrerad hela tiden!
Min favoritbok om uppfostran "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster ligger nu vid sängen för ytterligare en genomläsning. Jag har läst den flertalet gånger och mycket i den är rent förnuft, men ibland behöver man en liten knuff i rätt riktning för att orka ta tag i ett grundläggande problem och lösa det, istället för att bara köra på och låta problemet eskalera.
