Hus och familj - Drömmar och vardag

När vår son dog fick jag ett behov av att bli gravid igen. Jag behövde ett nytt liv i mig. En spira av hopp. Det var en så stark känsla i mig att jag bara en vecka efter att han dog tog ut min spiral.

Jag kände att OM det fanns någon möjlighet, om det var så att hans ande på något sätt fanns kvar och kunde återfödas så skulle det vara "fritt fram" att göra det i mig. Lite konstig tanke kanske men det var så jag kände.

 

Det dröjde inte lång tid innan jag blev gravid igen och en väldigt jobbig graviditet tog sin början. Otaliga gånger var jag övertygad om att hon dött i magen. ibland stängde jag av helt. Jag var så säker på att hon dött att jag inte ens ville lyssna på hjärtljuden. Det skulle ju ändå visa sig så småningom menade jag på. När det var som värst ringde min kurator till min barnmorska och följde mig dit för att lyssna på hjärtat. Det var inte bara jag som var tårögd när det där underbara ljudet av ett bebishjärta hördes! Fast tårögd är en ganska rejäl underdrift vad gäller mig, jag störtgrät!

 

Inför förlossningen gick jag hos Aurora återigen, precis som innan vår son föddes. Jag gick även hos kvinnoklinikens kuratorer för att få hjälp att hitta en väg som kändes bra att gå med förlossningen. Jag var livrädd för skulderdystoci återigen, men samtidigt ville jag inte ha snitt. Efter mycket velande hit och dit kom vi fram till att jag skulle prova föda vaginalt men vid minsta tecken på problem avbryta för snitt.

 

 

Under graviditeten mådde jag till och från väldigt dåligt. En psykiater jag träffat i sammanlagt sådär 15 minuter ville att jag skulle ta tabletter mot min depression. Jag ville inte. Hon "hotade" med att det i princip var oundvikligt att jag skulle få en grav förlossningsdepression när barnet fötts, att jag inte skulle kunna ta hand om mitt barn, för så var det för i princip alla i min situation. 

Jag orkade inte stå emot så jag tog emot receptet och hämtade ut medicinen. Den ligger fortfarande oöppnad i vårt medicinskåp... Så fort jag kom ut ur hennes maktsfär hittade jag tillbaka till vad jag själv ville. Jag behövde inte medicinen, och det visste jag!

 

Vår dotter var som ett lyckopiller modell mirakel! Jag hade ingen tillstymmelse till förlossningsdepression, jag blev lycklig när hon föddes! En lättnad och en enorm kärlek och glädje kom hon med. Nästan från en dag till en annan gick jag från deprimerad till lycklig.

 

Dagen däremellan kommer i ett annat inlägg. Dagen då jag trodde att jag skulle förlora ett barn till. När jag trodde att jag själv skulle dö.