Hus och familj - Drömmar och vardag

Vi står då och då inför händelser som förändrar våra liv. De kan vara självvalda, vi kanske väljer att köpa ett hus, tacka ja till ett jobb eller flyttar utomlands. De kan vara skrämmande för de försätter oss i nya situationer där vi inte vet säkert vad som väntar, men där vi ändå väljer att kasta oss ut och hoppas på att förändringen ska bli till det bättre.

 

Men ibland står man inför händelser som man inte kan styra över själv. Som man inte har någon kontroll över. Situationer som livet, Gud, ödet, tur eller otur försätter en i.

 

Den 28 maj 2010 drabbades vi av en sådan händelse. Vår son rycktes ifrån oss. Vi valde inte att kasta oss ut, vi blev brutalt utslängda i ett kaosartat mörker, utan någon aning om vad som väntade. När vi skulle landa. Hur vi skulle landa. OM vi skulle landa.

 

Många som förlorar barn börjar skriva. Jag gjorde tvärt om. Mina dikter, sångtexter, dagbok, blogg, allt blev tyst. Det fanns inga ord i mig för att beskriva min värld. Jag hade inga sammanhållna meningar att få ner. Inte ens sammanhållna bokstäver. Jag hade inget att säga. Min energi gick åt för att försöka falla åt rätt håll. Leta efter någonstans att få fotfäste.

 

Jag är där nu. Tror jag. Idag skulle vår son ha fyllt tre år. Jag tror att jag kanske har fått orden tillbaka. Jag tror att jag kan skriva igen.

Så idag återupptar jag min blogg. Jag lovar inte att skriva ofta. Eller mycket. Eller alls. Jag gör bara valet att försöka börja skriva igen. Så får jag se hur det går.

Vill ni följa mitt försök är ni välkomna!