Gravsten
Den nalkar sig dag för dag, årsdagen för Wilhelms död. Tre år har gått snart, det är helt ofattbart. Tre år! Det känns som om det var bara någon månad sedan jag höll honom, och samtidigt en hel livstid sedan. Min älskade lilla pojke.
Något som plågar mig varje vår är att vi fortfarande inte fixat någon gravsten. Varje vår har vi sagt att i sommar måste vi få det gjort. En gång tog vi oss så långt som till stenhuggeriet och tittade på olika stenar. Men sen kom vi inte längre.
Vi vet precis hur vi vill att stenen ska se ut, hur kan det då vara så svårt att beställa den?
I år ska den på plats. Det har jag bestämt, nu vill jag verkligen ha den där. Fast jag lovade samma sak förra våren... Undrar hur länge vår lilla son ska ligga utan sten?
