Hus och familj - Drömmar och vardag

Första passet med min PT är nu avklarat. Kändes väldigt bra. Inte så spektakulärt, men skönt. Det kändes som om hon verkligen lyssnat på mig under konsultationen. Fått med vad som var viktigt för mig och satt ihop ett program som var anpassat efter just mig.

Jag ser fram emot dessa månader med träning med henne som stöd, är helt övertygad om att de kommer ge resultat. Både vad gäller vikt, styrka, smidighet och snabbhet. Och inte att förglömma, det psykiska.

 

För det är verkligen så att det psykiska måendet går hand i hand med det fysiska. Inte alltid och inte till 100 procent, men träning, motion och en bra fysisk hälsa förbättrar verkligen oddsen för ett bättre psykiskt mående, det är jag övertygad om.

Den sista tiden har varit ganska omvälvande för mig. Jag har verkligen tänkt. Vad som är viktigt för mig. Vad jag vill. Både privat och på jobbet. Hur ser framtiden ut? Hur vill jag att den ska se ut? Hur ska jag nå dit?

 

Mitt rivande i trädgården är ett litet uttryck för detta. Jag vill inte leva mitt liv för att behaga någon annan (självklart vill jag behaga min man, men inte på bekostnad av min egen hälsa eller mig själv). Jag vill verkligen inte leva mitt liv för att behaga en trädgårdsarkitekt som förmodligen aldrig tänker på mig, och om han gör det skulle han ändå vara förskräckt över hur vi misskött trädgården. Jag vill ha en trädgård som jag trivs i.

Jag vill omge mig med personer som ger mig kärlek, energi och styrka. Personer som gör mig glad och uppspelt. Personer som får mig att tänka "JAA!" och inte "Åh, inte igen, suck...)

Jag vill hitta strukturer, rutiner och tankemönster som gör att jag kan somna på kvällen med känslan av "åh, vilken härlig dag" och inte "Jag har inte hunnit det och det, fan vad trött jag är, undrar om jag får sova i natt".

 

Som vanligt går jag all in, varför bara träna löpning när man kan träna på gym, skaffa PT, gå med i löpgrupper, fixa i trädgården, städa garderober, rensa ut "skit" både utom som inombords, träna på att bli stark och positiv, att bli en bra chef. En bra fru, en bra mamma. Ett steg i taget finns inte. För allt hänger ihop. Som en härlig kladdig seg kaka, har man väl tagit en tugga kan man liksom inte slita sig förrän man ätit upp hela kakan. Eller åtminstone inte förrän man är väldigt mätt och nöjd.

 

Nu har jag naggat lite i kanten på kakan ett bra tag. Luktat på den. Slickat lite på den. Klämt och kännt. Nu tar jag en tugga. En stor. Jag investerar i mig och min hälsa. Mitt mående. Mitt bemötande av min omgivning. Så att min omgivning tänker "JAA!" när de träffar mig, och inte "Åh, inte igen, suck..."

 

Jag tänker spendera resten av kvällen med att tänka

"JAA! Fan vilket bra liv jag har, och jag tänker banne mig leva det så bra jag bara kan!"